<<  Navigera  >>

DEN APOSTOLISKA KONSTITUTIONEN

FIDEI DEPOSITUM

SOM LEDSAGAR PUBLIKATIONEN AV
KATOLSKA KYRKANS KATEKES
SAMMANSTÄLLD SOM FÖLJD AV
DET ANDRA EKUMENISKA
VATIKANKONCILIET

 JOHANNES PAULUS, BISKOP
GUDS TJÄNARES TJÄNARE
ATT ALLTID IAKTTAGA 

Till mina vördade bröder kardinalerna,
patriarkerna, ärkebiskoparna, biskoparna,
prästerna, diakonerna och till hela Guds folk.

Inledning

Kyrkan har av sin Herre fått i uppdrag att bevara och utlägga tron. Hon fullgör denna uppgift i alla tider. Det andra ekumeniska Vatikankonciliet, som nu för trettio år sedan öppnades av min företrädare Johannes XXIII, i salig åminnelse, hade för avsikt att kasta ljus över kyrkans apostoliska och pastorala sändning och att genom den glans som utgår från evangeliet leda människor fram till att ta emot Kristi kärlek, han som är över allting (jfr Ef 3:19).

               Då konciliet sammanträdde gav påven Johannes XXIII det som huvuduppgift att bättre förklara och utlägga den kristna lärans dyrbara skatt, för att göra den mera tillgänglig för Kristi lärjungar och för alla människor av god vilja. Därför borde konciliet inte först fördöma alla tidens irrläror och misstag, utan först och främst ägna sig åt att med lugn klarhet visa på troslärans styrka och skönhet. ”Det ljus som utgår från detta koncilium”, sade han, ”skall vara en källa som skänker andlig rikedom. Efter att ha hämtat ny kraft ur denna källa skall kyrkan utan fruktan se framtiden an... Vi bör med glädje, utan ängslan, gripa oss an med det arbete, som vår tid kräver, i det att vi fortsätter den väg, som kyrkan har vandrat sedan tjugo sekler.”[1]

               Med Guds hjälp kunde konciliefäderna under loppet av fyra år arbeta fram en avsevärd samling läromässiga utläggningar och pastorala direktiv, som lades fram för hela kyrkan. Herdar och troende finner i dem riktlinjer för den ”förnyelse i tanke, handling, seder, andlig styrka, glädje och hopp, som just var själva målet för konciliet.”[2]

               Efter sin avslutning har konciliet inte upphört att inspirera kyrkolivet. År 1985 kunde jag förklara: ”För mig, som fått den särskilda nåden att delta i och aktivt ge mitt bidrag till Vaticanum II:s förlopp, har konciliet alltid varit – alldeles särskilt under dessa år av mitt pontifikat – den ständiga utgångspunkten för hela mitt pastorala handlande. Jag har alltid medvetet ansträngt mig för att omsätta dess bestämmelser i praktisk och trofast handling – det gäller varje kyrka och hela Kyrkan. Man måste oupphörligen återvända till denna källa”.[3]

               I denna anda lät jag den 25 januari 1985 sammankalla en extraordinarie biskopssynod med anledning av att det gått tjugo år sedan konciliet avslutats. Målet för denna samling var att tacka för Andra Vatikankonciliets nådegåvor och dess andliga frukter, att fördjupa kunskapen om det för att bättre kunna ansluta sig till det och främja kännedomen om det och i gärning utföra det som det lär.

               Vid detta tillfälle uttalade synodfäderna ett önskemål om att man ”borde sammanställa en katekes eller en sammanfattning av hela den katolska läran både när det gäller tron och det kristna livets praxis, som skulle användas som referenstext för de katekeser och kompendier, som ställs samman i olika länder. Framställningen av läran bör vara biblisk och liturgisk. Den skall lägga fram en lära som är både säker och samtidigt anpassad till de kristnas aktuella livsomständigheter”.^[4] Vid avslutningen av synoden gjorde jag denna önskan till min egen. Jag uttalade åsikten, att den ”fullständigt motsvarar ett behov, som föreligger i den universella kyrkan och i de lokala kyrkorna”.^[5]

               Hur skulle man kunna låta bli att av hela sitt hjärta tacka Herren denna dag, då vi med denna Katolska kyrkans katekes kan erbjuda hela kyrkan en referenstext för en förnyad trosundervisning ur trons levande källor?

               Efter den liturgiska förnyelsen och den nya kodifieringen av den latinska kyrkans kanoniska rätt och de katolska orientaliska kyrkornas rättsbestämmelser skall denna katekes lämna ett mycket betydelsefullt bidrag till hela det kyrkliga livets förnyelseverk, som det Andra Vatikankonciliet avsåg och genomförde.

Textförberedelsens utvecklingsgång och bärande tanke

Katolska kyrkans katekes är frukten av ett mycket omfattande arbete; den har mognat fram under sex års intensivt arbete, i en anda av uppmärksam öppenhet och varmhjärtad iver.

               År 1986 anförtrodde jag åt en kommission av tolv kardinaler och biskopar under ordförandeskap av kardinal Joseph Ratzinger uppgiften att förbereda det utkast till en katekes, som synodfäderna hade önskat. En redaktionskommitté, bestående av sju stiftsbiskopar, experter i teologi och kateketik, bistod kommissionen i dess arbete.

               Kommissionen, som fått i uppdrag att ge direktiv och övervaka arbetets gång, har uppmärksamt följt alla etapperna i redigeringen av de nio versioner, som kommit efter varandra. Redaktionskommittén har å sin sida åtagit sig ansvaret att skriva texten, att infoga de ändringar, som kommissionen önskat och att undersöka de många anmärkningar, som kommit in från många teologer, exegeter, kateketer och framför allt från biskopar i hela världen för att förbättra texten. Kommittén har varit en plats där man kunde utbyta synpunkter på ett fruktbart och berikande sätt, så att man kunde säkra textens enhet och enhetlighet.

               Utkastet blev föremål för ett omfattande konsultationsförfarande: i detta deltog alla katolska biskopar, deras biskopskonferenser eller synoder liksom teologiska och kateketiska institutioner. I det stora hela fick utkastet ett gynnsamt mottagande av episkopatet. Man har rätt att säga att denna katekes är en frukt av ett samarbete av hela den katolska kyrkans episkopat, som helhjärtat har besvarat min maning att ta sin del av ansvaret för ett initiativ, som nära berör det kyrkliga livet. Detta svar framkallar djup glädje hos mig, ty så många rösters samstämmighet uttrycker verkligen det man kan kalla för trons ”symfoni”. Att denna katekes kommit till stånd återspeglar episkopatets kollegiala natur; så vittnar den framlagda katekesen om Kyrkans katolicitet.

Innehållets indelning

En katekes skall troget och organiskt framställa den undervisning, som den heliga Skrift, Kyrkans levande tradition och hennes autentiska läroämbete vill lägga fram, liksom också det andliga arvet från kyrkofäderna och Kyrkans helgon, för att man bättre skall lära känna det kristna mysteriet och ge nytt liv åt Gudsfolkets tro. Den skall ta hänsyn till de förklaringar av trosläran, som den helige Ande har givit Kyrkan under århundradenas lopp. Den måste också hjälpa till med att i trons ljus ge ny belysning åt nya situationer och problem, som ännu inte var aktuella i det förflutna.

               Katekesen skall alltså bära fram nytt och gammalt (jfr Matt 13:52), i det att tron alltid förblir densamma och är källan till ständigt nytt ljus.

               För att motsvara båda dessa krav återupptar Katolska kyrkans katekes å ena sidan den ”gamla”, traditionella ordning, som redan den helige Pius V:s katekes följde, och delar in innehållet i fyra delar: Credo, Trosbekännelsen; den heliga liturgin, med sakramenten på främsta platsen; det kristna sättet att leva, med utgångspunkt från buden; och till slut den kristna bönen.

               De fyra delarna hänger ihop med varandra: det kristna mysteriet är föremål för tron (första delen); man firar det och får del av det i de liturgiska handlingarna (andra delen); det är närvarande för att upplysa och hjälpa Guds barn i deras aktiva liv som kristna (tredje delen); det är grunden för vår bön, vars förnämsta uttryck är ”Fader vår”, och det är föremål för vår bön, vår lovprisning och vår förbön (fjärde delen).

               Liturgin är själv bön: trosbekännelsen finner sin rätta plats i firandet av gudstjänsten. Nåden, sakramentens frukt, är ett oeftergivligt villkor för det kristna handlandet, liksom deltagandet i Kyrkans liturgi kräver tro. Om tron inte utvecklar sig och blir till gärningar, förblir den en död tro (jfr Jak 2:14-26) och kan inte bära frukt för det eviga livet.

               När man läser Katolska kyrkans katekes, kan man få insikt i Guds mysteriums underbara enhet, hans frälsningsplan och den centrala ställning, som tillkommer Jesus Kristus, Guds ende Son, som blivit sänd av Fadern och blivit människa i den allraheligaste Jungfrun Marias sköte genom den helige Ande för att bli vår Frälsare. Han är död och uppstånden och alltid närvarande i sin Kyrka, framför allt i sakramenten; han är trons källa, förebilden för det kristna livet och Mästaren för vår bön.

Textens läromässiga ställning

Katolska kyrkans katekes, som jag stadfäste den 25 juni i år och vars offentliggörande jag i dag beslutar om i kraft av apostolisk auktoritet, är en framställning av Kyrkans tro och den katolska läran, som bevittnas eller belyses av den heliga Skrift, av den apostoliska traditionen och det kyrkliga läroämbetet. Jag godkänner den som ett värdefullt och äkta medel till tjänst för den kyrkliga gemenskapen och som en säker norm för undervisningen i tron. Må den tjäna den förnyelse, till vilken den helige Ande oupphörligen kallar Guds Kyrka, Kristi kropp, på dess pilgrimsfärd till Gudsrikets ljus utan skugga!

               Stadfästandet och offentliggörandet av Katolska kyrkans katekes är en tjänst, som Petri efterträdare vill göra den heliga katolska Kyrkan, alla delkyrkor, som lever i fred och gemenskap med den apostoliska Stolen i Rom: det är den tjänst, som består i att stödja och befästa tron hos alla Herren Jesu lärjungar (jfr Luk 22:32) och ge ny styrka åt enhetens band i samma apostoliska tro.

               Jag uppmanar alltså Kyrkans herdar och de troende att ta emot katekesen i en anda av gemenskap, och att omsorgsfullt använda den, när de uppfyller sin sändning att förkunna tron och kalla till ett liv i enlighet med evangeliet. De får denna katekes, för att den skall tjäna som säker och autentisk hänvisningstext för undervisningen i den katolska tron, alldeles särskilt för sammanställningen av lokala katekeser. Den erbjuds också alla troende som bättre vill lära känna trons outsinliga rikedomar (jfr Ef 3:8). Den vill ge ett stöd åt alla ekumeniska ansträngningar, som inspireras av den heliga längtan efter alla kristnas enhet, i det att den noggrant framställer den katolska trons innehåll och harmoniska samstämmighet. Katolska kyrkans katekes erbjuds slutligen åt varje människa, som kräver räkenskap för det hopp som finns i oss (jfr 1 Pet 3:15) och som skulle vilja lära känna det som den katolska Kyrkan tror.

               Denna katekes är inte avsedd att ersätta de lokala katekeser, som rätteligen är godkända av de kyrkliga auktoriteterna, stiftsbiskoparna och biskopskonferenserna, framför allt när de har fått den apostoliska Stolens godkännande. Den skall uppmuntra och hjälpa till i arbetet på att sammanställa nya lokala katekeser, som tar hänsyn till olika situationer och olika kulturer, men som omsorgsfullt bibehåller trons enhet och troheten mot den katolska läran.

Avslutning

Vid slutet av denna skrivelse, som lägger fram Katolska kyrkans katekes, ber jag den Allrasaligaste Jungfrun Maria, det människoblivna Ordets Moder och Kyrkans Moder, att med sin mäktiga förbön bistå hela Kyrkans kateketiska arbete på alla nivåer, i denna tid, då Kyrkan kallas till en ny ansträngning för att förkunna evangeliet. Må ljuset från den sanna tron befria mänskligheten från okunnighet och syndens slaveri och föra den till den enda frihet som är värd detta namn (jfr Joh 8:32): den frihet, som består i livet i Jesus Kristus under den helige Andes ledning här på jorden och i himmelriket, i salighetens fullhet, som är att skåda Gud ansikte mot ansikte (jfr 1 Kor 13:12; 2 Kor 5:6-8)!

Givet den 11 oktober 1992, den trettionde årsdagen av Andra Vatikankonciliets öppnande, i det fjortonde året av mitt pontifikat.



Johannes Paulus II

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

Innehåll
Kolofon
Förkortningar

Det apostoliska brevet Laetamur magnopere
Den apostoliska konstitutionen Fidei depositum

Prolog

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register