Hem

<<  Navigera  >>

TREDJE DELEN

LIVET I KRISTUS

1691     ”Kristna människa, inse din värdighet. Eftersom du nu har del i den gudomliga naturen, så vansläktas inte genom att återvända till det förfall som rådde under ditt föregående liv. Kom ihåg till vilken ledare du hör och vems kropp du är en lem av. Kom ihåg att du har ryckts undan mörkrets makt för att flyttas över till Guds rikes ljus.”[1] [790]

1692     Trosbekännelsen bekände storheten i Guds gåvor till människan i skapelseverket och ännu mer i frälsningen och helgelsen. Det som tron bekänner förmedlas av sakramenten: genom ”sakramenten som låter dem födas på nytt” har de kristna blivit ”Guds barn” (Joh 1:12),[2] ”delaktiga av gudomlig natur” (2 Pet 1:4). De kristna inser i tron sin nya värdighet och kallas att hädanefter leva ett liv som är ”värdigt Kristi evangelium”.[3] Genom sakramenten och bönen tar de emot Kristi nåd och den helige Andes gåvor som skänker dem förmåga att föra ett sådant liv.

1693     Kristus Jesus har alltid gjort det som behagade Fadern.[4] Han har alltid levt i fullkomlig gemenskap med Fadern. På samma sätt är hans lärjungar kallade att leva i Faderns åsyn. Han ”ser i det fördolda”.[5] – ”Var därför fullkomliga så som er Fader i himlen är fullkomlig” (Matt 5:48).

1694     De kristna är genom dopet förenade med Kristus till en enda kropp.[6] De ”är i Kristus Jesus döda för synden men lever för Gud”[7] och har på detta sätt del i den Uppståndnes liv.[8] I Kristi efterföljd och i förening med honom[9] kan de kristna ”ta Gud till föredöme som hans älskade barn och leva i kärlek”,[10] i det att de rättar sina tankar, ord och gärningar efter ”det sinnelag som fanns hos Kristus Jesus”[11] och följer hans exempel.[12] [1267]

1695     De kristna ”har gjorts rättfärdiga genom Herren Jesu Kristi namn och genom vår Guds Ande” (1 Kor 6:11), de har ”helgats genom Kristus Jesus och kallats att vara heliga”[13] och har blivit ”tempel för den helige Ande” (1 Kor 6:19. Denna ”Sonens Ande” lär dem att be till Fadern,[14] och sedan han har blivit deras liv låter han dem handla[15] för att ”bära Andens frukter” (Gal 5:22) genom verksam kärlek. Den helige Ande helar syndens sår och ”förnyar oss i ande och förstånd”,[16] han upplyser och styrker oss så att vi kan leva som ”ljusets barn” (Ef 5:9) i ”godhet, rättfärdighet och sanning” (Ef 5:9) i allt.

1696     Kristi väg ”leder till livet” (Matt 7:14), vägen i motsatt riktning ”leder till fördärvet” (Matt 7:13).[17] Liknelsen från evangelierna om de två vägarna är alltid närvarande i kyrkans undervisning. Den visar på betydelsen av de moraliska avgörandena för vår frälsning. ”Det finns två vägar: den ena är livets väg, den andra är dödens väg; men mellan dessa två är det stor skillnad.[18] [1970]

1697     I kyrkans undervisning är det viktigt att med all klarhet visa på den glädje och de krav Kristi väg innebär.[19] Undervisningen om det ”nya livet” (Rom 6:4) i honom består av följande avsnitt:

undervisning om den helige Ande, enligt Kristus livets inre läromästare, ljuvlig gäst och vän, som inspirerar, leder, rättar till och styrker detta liv; [737 ff.]
undervisning om nåden, ty det är genom nåden som vi blir frälsta och det är också genom nåden som våra gärningar kan bära frukt till evigt liv; [1938 ff.]
undervisning om saligprisningarna, ty Kristi väg sammanfattas i saligprisningarna, enda väg mot den eviga salighet som människohjärtat längtar efter; [1716 ff.]
undervisning om synd och förlåtelse, ty utan att inse att hon är syndare kan människan inte få kunskap om sanningen om sig själv, något som är ett villkor för att handla rätt, och utan erbjudandet om förlåtelsen skulle hon inte kunna uthärda denna sanning; [1846 ff.]
undervisning om de mänskliga dygderna som får oss att inse skönheten och dragningskraften i den rätta inställningen till det goda; [1803 ff.]
undervisning om de kristna dygderna tro, hopp och kärlek, som storsint hämtar sin inspiration från helgonens exempel; [1812 ff.]
undervisning om det dubbla kärleksbudet så som det utvecklas i Tio Guds bud; [2067]
undervisning om kyrkans roll, ty det är genom att ett utbyte sker på många sätt av ”andligt gott” i ”de heligas gemenskap” som det kristna livet kan växa till, utvecklas och ges vidare till andra; [946 ff.]

1698     Den första och sista referenspunkten i denna undervisning är alltid Jesus Kristus, han själv som är ”vägen, sanningen och livet” (Joh 14:6). Genom att betrakta honom i tro kan de kristna hoppas på att han låter sina löften gå i uppfyllelse i dem och att de genom att älska honom med den kärlek som han har älskat dem med, kan göra sådana gärningar som motsvarar deras värdighet: [426]

Jag ber er att betänka att Jesus Kristus, vår Herre, är ert verkliga huvud och att ni är en av hans lemmar. Han är för er det som huvudet är för sina lemmar; allt som tillhör honom tillhör också er – hans ande, hjärta och alla hans tillgångar. Ni skall använda er av detta som av ting som tillhör er, för att tjäna, lovprisa, älska och förhärliga Gud. Ni tillhör honom, liksom lemmarna tillhör sitt huvud. Och han önskar brinnande att använda sig av allt det som finns i er, till sin Faders tjänst och ära – liksom av ting som tillhör honom.[20]

Ty för mig är livet Kristus (Fil 1:21).

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
 

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FÖRSTA AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN


ANDRA AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN

 

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register