Prolog
”Fader... detta är det eviga livet, att de känner
dig, den ende sanne Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus”
I. Människans liv – att lära känna och älska Gud
1 Gud är oändligt fullkomlig och helig i sig själv. I sin godhet beslöt han att skapa människan, för att hon skulle få del av hans eviga liv. Därför är han alltid och överallt nära människan. Han kallar henne och hjälper henne att söka honom, lära känna honom och av all sin kraft älska honom. Han kallar alla människor, som synden skilt från varandra, till enheten i sin familj, kyrkan. Han gör det genom sin Son, som han har sänt som Frälsare och Räddare, då tiden var fullbordad. I honom och genom honom kallar han människorna att bli hans barn i den helige Ande och så få hans saliga liv till arvedel.
2 För att denna kallelse skulle nå
hela världen, sände Kristus de apostlar han hade utvalt och gav dem
uppdraget att förkunna evangelium: ”Gå därför ut
och gör alla folk till lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens
och den heliga Andens namn och lär dem att hålla de bud jag har gett
er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut”
3 Den som med Guds hjälp hade tagit emot Kristi kallelse och i frihet sagt ja till den, blev genom Kristi kärlek driven att förkunna det glada budskapet i hela världen. Detta dyrbara uppdrag, som apostlarna tagit emot och givit vidare, har troget upprätthållits av deras efterföljare. Alla, som tror på Kristus, kallas att ge evangeliet vidare från släkte till släkte, i det att de förkunnar tron, lever den i broderlig gemenskap och firar den i liturgi och
II. Att förmedla tron – kyrkans kateketiska verksamhet
4 Kyrkan verkar för att göra människor till Kristi lärjungar; hon vill hjälpa dem fram till tron på att Jesus är Guds Son, för att de genom tron skall ha liv i hans namn. Genom sin undervisning söker kyrkan leda människorna fram till detta liv och så bygga upp Kristi kropp.[2] Hela detta arbete kallas sedan gammalt katekes.
5 Katekes i denna mening är en ”trons fostran, som ges åt barn, ungdomar och vuxna. Den ger en framställning av den kristna läran, varvid man i allmänhet arbetar på ett organiskt och systematiskt sätt, för att leda fram eleverna till det kristna livets
6 Kyrkans trosundervisning – katekes – hänger nära samman med vissa delar av hennes själavårdande uppgift. Dessa i sin tur har ett kateketiskt drag, förbereder för trosundervisningen eller följer av den. Vi nämner här den första förkunnelsen av evangeliet, dvs, missionspredikan, som är avsedd att framkalla tro; sökandet efter de skäl, som finns för att tro; den kristna livserfarenheten; firandet av sakramenten; inlemmandet i den kyrkliga gemenskapen liksom det apostoliska och missionerande
7 ”Den kateketiska verksamheten är mycket nära förbunden med hela kyrkans liv. Inte bara kyrkans geografiska utbredning och tillväxten av antalet troende utan också hennes inre tillväxt, hennes överensstämmelse med Guds frälsningsplan, är i väsentlig grad beroende av den kateketiska
8 De stora kyrkliga förnyelseperioderna är också blomstringstider för kyrkans kateketiska arbete. Under kyrkofädernas stora tidsålder ägnade stora biskopar en stor del av sin själavårdande tjänst åt det kateketiska arbetet. Under denna tid verkade den helige Kyrillos av Jerusalem och den helige Johannes Chrysostomos, den helige Ambrosius och den helige Augustinus liksom många andra fäder. Deras kateketiska verk är och förblir en förebild.
9 Den kateketiska tjänsten hämtar ständigt ny kraft ur konciliernas arbete. I detta hänseende utgör konciliet i Trient en viktig förebild: i sina konstitutioner och dekret gav det den kateketiska verksamheten en förstaplansroll; ur detta koncilium framgick den Romerska katekesen, som också brukar kallas den tridentinska (Catechismus Romanus); konciliet inspirerade i kyrkan till betydelsefull organisation av det kateketiska arbetet. Tack vare heliga biskopar och teologer som den helige Petrus Canisius, den helige Carlo Borromeo, den helige Toribio av Mongrovejo och den helige Roberto Bellarmino utkom talrika katekesböcker.
10 Det är därför inte överraskande att kyrkans kateketiska arbete i tidsperioden efter Andra Vatikankonciliet ånyo har blivit föremål för uppmärksamhet. Detta koncilium betecknades av påven Paulus VI som vår tids stora kateketiska verk. Det Allmänna kateketiska direktoriet från 1971, biskopssynoderna om evangelisation (1974) och kateketiskt arbete (1977) liksom de apostoliska skrivelserna Evangelii nuntiandi (Att förkunna evangeliet, 1975) och Catechesi tradendae (Att förmedla kyrkans trosundervisning, 1979) vittnar om detta. Den extraordinära biskopssynoden år 1985 föreslog att man skulle ”författa en katekes eller en sammanfattning av hela den katolska tros- och sedeläran”.[6] Påven Johannes Paulus II gav sitt bifall till detta önskemål, som synoden uttalat. Han förklarade, att denna ”önskan motsvarar ett äkta behov hos den universella kyrkan och lokalkyrkorna”.[7] (Tal den 7 december 1985). Han har gjort allt för att uppfylla synodfädernas önskan.
III. Katekesens målsättning och målgrupper
11 Som mål har denna katekes att göra en sammanhängande och sammanfattande framställning av den katolska lärans väsentliga och grundläggande innehåll, både när det gäller tron och sedeläran, i ljuset av Andra Vatikankonciliet och hela kyrkans tradition. Dess viktigaste källor är den heliga Skrift, de heliga kyrkofäderna, liturgin och kyrkans läroämbete. Den är avsedd att tjäna som ”referens” för de katekeser eller kompendier, som ställs samman i olika
12 Denna katekes är huvudsakligen avsedd för dem som bär ansvaret för kyrkans trosundervisning: först och främst för biskoparna, i deras egenskap av lärare i tron och kyrkans herdar. Genom biskoparna riktar den sig också till katekesredaktörerna, till prästerna och kateketerna. Den skall också vara nyttig läsning för alla andra troende kristna.
IV. Uppbyggnaden av denna katekes
13 Planen för denna katekes hämtar sin inspiration från den stora katekestradition, som låter den kristna trosundervisningen utgå från fyra ”grundpelare”: bekännelsen av tron vid dopet (trosbekännelsen, ”symbolum”), trons sakrament, livet i enlighet med tron (”buden”), den troendes bön (”Fader vår”).
Första delen: trosbekännelsen
14 De som genom tron och dopet tillhör Kristus skall bekänna sin doptro inför människorna.[9] Därför förklarar katekesen först vad ”uppenbarelse”, i vilken Gud talar till och ger sig åt människan, och vad ”tro” innebär, genom vilken människan svarar Gud (första avdelningen). Trosbekännelsen sammanfattar de gåvor, vilka Gud, som är upphov till allt gott, Frälsare och Heliggörare, har givit människan. Trosbekännelsen uttrycker tron i vårt dops ”tre kapitel”: tron på en enda Gud, den allsmäktige Fadern, Skaparen; tron på Jesus Kristus, hans Son, vår Herre och Frälsare; tron på den helige Ande i den heliga kyrkan.
Andra delen: trons sakrament
15 Katekesens andra del uttrycker hur Guds frälsning, som förverkligats en gång för alla genom Kristus Jesus och den helige Ande, görs närvarande i de heliga handlingar, vilka utgör kyrkans liturgi (första avdelningen), särskilt i de sju sakramenten (andra avdelningen).
Tredje delen: trons liv
16 Katekesens tredje del framställer det slutliga målet för människan, skapad till Guds avbild, nämligen saligheten och de vägar som leder till denna: att handla rätt och fritt, med hjälp av Guds lag och hans nåd (första avdelningen); att handla så, att det dubbla kärleksbudet förverkligas, som utvecklas i tio Guds bud (andra avdelningen).
Fjärde delen: bönen i trons liv
17 Katekesens fjärde del behandlar meningen med bönen och dess plats i de troendes liv (första avdelningen). Den avslutas med en kort kommentar av de sju bönerna i Herrens bön (andra avdelningen). Ty i dem finner vi en sammanfattning av allt det som vi har att hoppas på och som vår himmelske Fader vill ge oss.
V. Praktiska anvisningar för användningen av denna katekes
18 Denna katekes är avsedd att ge en sammanhängande framställning av hela den katolska tron. Talrika hänvisningar i kursivstil och inom klammer vid slutet av varje stycke hänvisar till andra paragrafer som behandlar samma ämne, och ett sakregister vid slutet av boken ger möjlighet att se varje ämnesområde i sitt sammanhang med tron i sin helhet.
19 Ofta citeras inte bibeltexterna ordagrant, utan enbart med en hänvisning till var man hämtat dem ifrån (genom ”jfr” i fotnoten). För en djupare förståelse av sådana ställen bör man gå till texterna själva. Dessa bibelhänvisningar är en hjälp för trosundervisningen.
20 När små bokstäver används för vissa ställen så innebär detta att det här rör sig om historiska eller apologetiska anmärkningar eller kompletterande läroutläggningar.
21 Citaten med små bokstäver ur patristiska, liturgiska, påvliga, konciliära, biskopliga eller hagiografiska dokument är avsedda att berika den läromässiga framställningen. Ofta har dessa texter valts för att direkt kunna användas i trosundervisningen.
22 Vid slutet av varje tematiskt avsnitt ges i en serie korta texter en sammanfattning av det väsentliga i undervisningen. Dessa ”Sammanfattningar” vill för den lokala trosundervisningen föreslå några sammanfattande formuleringar som man kan lägga på minnet.
23 Denna katekes lägger tonvikten på den läromässiga framställningen. Den vill erbjuda ett stöd för att fördjupa tron. På samma sätt är den också inriktad på att låta denna tro mogna, slå rot i livet och stråla ut i det personliga
24 Just genom sin målsättning vill denna katekes icke göra de anpassningar i framställningen och i de kateketiska metoderna som krävs av skillnaderna i kultur, ålder, andlig mognad, social och kyrklig situation hos dem, till vilka katekesen vänder sig. Dessa nödvändiga anpassningar måste göras av de egna katekeserna och i ännu högre grad av dem som ger de troende undervisning.
Den som undervisar skall göra sig till ”allt för alla” (1 Kor 9:22), för att vinna världen för Kristus.... Framför allt skall han inte föreställa sig att endast en sorts själar har anförtrotts honom och att det därför är tillrådligt för honom att på samma sätt uppfostra alla troende till en och samma fromhet med en och samma metod som alltid förblir densamma! Han måste vara väl medveten om att somliga är nyfödda i Jesus Kristus, andra ungdomar och slutligen några i sin fulla kraft.... De som är kallade till förkunnelsens tjänst måste i sin förmedling av trons hemligheter och livets bud anpassa sina ord till sina åhörares tänkesätt och fattningsförmåga.[11]
Över allt och framför allt – kärlek
25 Som avslutning av denna framställning är det lämpligt att påminna om den pastorala princip som uttalas av den Romerska katekesen:
Hela målsättningen för lära och undervisning skall förankras i den kärlek som inte upphör. Ty visst kan man ge en framställning av det man skall tro, hoppas eller göra; men framför allt måste man alltid låta vår Herres kärlek bli tydligt märkbar, så att var och en förstår att varje handling av fullkomlig kristen dygd inte har något annat ursprung än Kärleken och inte något annat mål än Kärleken.[12]
Navigation
Innehåll
Kolofon
Förkortningar
Det apostoliska brevet Laetamur magnopere
Den apostoliska konstitutionen Fidei depositum
I.
Människans liv att lära känna och älska Gud
II.
Att förmedla tron – kyrkans kateketiska verksamhet
III.
Katekesens målsättning och målgrupper
IV.
Uppbyggnaden av denna katekes
V. Praktiska anvisningar för användningen av denna katekes
VI.
Nödvändiga anpassningar
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register