<<  Navigera  >>

FÖRSTA DELEN

TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN

”JAG TROR...VI TROR”

26          När vi bekänner vår tro börjar vi med att säga: ”Jag tror” eller ”vi tror”. Innan vi lägger fram kyrkans tro såsom den bekänns i trosbekännelsen (Credo), firas i liturgin och tar gestalt i ett liv enligt buden och i bönen, frågar vi oss vad det innebär ”att tro”. Tron är människans svar till Gud, som uppenbarar sig och ger sig åt henne. På samma gång ger tron ett överflödande ljus till människan som söker den yttersta meningen med sitt liv. Vi betraktar därför först detta människans sökande (första kapitlet) och sedan den gudomliga uppenbarelsen, genom vilken Gud kommer människan till mötes (andra kapitlet) och till slut trons svar (tredje kapitlet).

Första kapitlet

MÄNNISKAN ÄR ”MOTTAGLIG” FÖR GUD

I. Längtan efter Gud

27          Längtan efter Gud finns nedlagd i människans hjärta, ty hon är skapad av Gud och för Gud. Gud upphör aldrig att utöva dragningskraft på människan, och det är bara i Gud som människan finner sanningen och den lycka hon oupphörligen söker. [355; 1701; 1718]

Det främsta skälet till människans värdighet står att finna i hennes kallelse till gemenskap med Gud. Gud uppmanar människan att samtala med honom; och detta samtal tar sin början i och med att människan blir till. Men hon skulle inte finnas till, om inte Gud hade skapat henne av kärlek och av kärlek uppehöll henne. Ej heller skulle hon helt och fullt leva efter sanningen, om hon inte fritt lärde känna denna kärlek och överlämnade sig åt Gud.^[1]

28          Människorna har på många sätt försökt uttrycka sitt sökande efter Gud genom sina trosföreställningar och sin religiösa praxis (bön, offer, kult, meditation etc.). Trots de oklarheter som vidlåder denna religiösa praxis är uttrycksformerna för dem så allomfattande att man kan kalla människan för en religiös varelse. [843; 2566; 2095-2109]

29          Men denna ”inre och levande förbindelse med Gud”^[2] kan glömmas bort, ringaktas och rent av uttryckligen avvisas av människan. En sådan inställning kan ha ett mycket olikartat ursprung:^[3] uppror mot allt ont i världen, religiös okunnighet eller likgiltighet, världens och rikedomens frestelser, de troendes dåliga exempel, mot religionen fientliga tankeströmningar – och slutligen den syndiga människans böjelse att av rädsla dölja sig för Gud och fly undan hans kallelse.^[4] [2123-2128; 398]

30          ”Må de glädja sig av hjärtat, som söker Herren” (Ps 105:3). Om människan kan avvisa eller glömma Gud, så upphör ändå inte Gud att kalla varje människa att söka honom för att hon skall leva och finna lyckan. Men detta sökande kräver av människan att hon tar hela sitt förnuft i anspråk, att hon rätt använder sin vilja. Det kräver ett ”rätt hjärta” – och vittnesbördet från andra som söker Gud. [2567, 845; 368]

Du är stor, Herre, och värdig allt lov: stor är din makt, och din vishet har ingen gräns. Och människan, en liten del av din skapelse, vill lovsjunga dig – just den människa, som klädd i sin dödlighet, i sig bär vittnesbördet om sin synd och vittnesbördet om att du står de högmodiga emot. Men ändå vill människan, en liten del av din skapelse, prisa dig. Du själv uppmuntrar detta, därför att du har skapat oss till dig, och vårt hjärta är oroligt, till dess att det finner vila i dig.^[5]

II. Vägar till kunskap om Gud

31          Människan, skapad till Guds avbild, kallad att lära känna och älska Gud – denna människa som söker Gud upptäcker vissa ”vägar”, som leder fram till kunskapen om Gud. Dessa vägar kallas ofta för ”bevis för Guds existens” – de är inte ”bevis” i den mening som naturvetenskaperna lägger i detta ord, utan tjänar som ”hänvisande och övertygande argument”, som förmedlar verklig säkerhet. Dessa ”vägar”, på vilka man kan nalkas Gud, utgår från skapelsen: den materiella världen och människans person.

32          Världen: Om man utgår från begreppen ”rörelse” och ”tillblivelse”, om man betraktar alltings sammanhang och det enas beroende av det andra (alltings ”kontingens”), världens ordning och skönhet, kan man nå kunskap om Gud, alltings ursprung och mål. [54; 337]

Paulus säger om hedningarna: ”Det man kan veta om Gud kan de ju själva se, Gud har gjort det uppenbart för dem. Ty alltsedan världens skapelse har hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomlighet kunnat uppfattas och varit synliga” (Rom 1:19-20).^[6]

Och Augustinus säger: ”Fråga jordens skönhet, fråga havets stjärnor, fråga luftens skönhet – luften som breder ut sig och utvidgar sig – fråga himlens skönhet... fråga alla dess former för verklighet. Alla svarar dig: se, vi är sköna. Deras skönhet är bekännelse och lovprisning (confessio). Dessa sköna gestalter som är underkastade förändringens lag – vem har gjort dem, om icke den Sköne, som inte är underkastad förändring?”^[7]

33          Människan: Med sin öppenhet för sanning och skönhet, sitt sinne för det som är moraliskt gott, med sin frihet och sitt samvete ställer sig människan själv frågor om Guds existens. I allt detta ser hon tecken från sin andliga själ. Hennes andliga själ är ett ”evighetens frö, som hon bär inom sig och som inte kan återföras till den blotta materien”.^[8] Den kan enbart ha sitt ursprung i Gud. [2500, 1730; 1776; 1703; 366]

34          Världen och människan vittnar om, att de i sig själva varken har sitt första ursprung eller sitt yttersta mål, utan har del av det yttersta Varat, som är utan ursprung och utan slut. Så kan människan på olika ”vägar” nå fram till kunskapen om en verklighet, som är den första orsaken och det slutliga målet för allt – ”och som alla kallar Gud”.^[9] [199]

35          Människans egenskaper gör det möjligt för henne att nå fram till kunskapen om en personlig Gud. Men för att hon skall kunna tränga fram ända till Guds innersta har han velat uppenbara sig för henne och ge henne nåd att ta emot denna uppenbarelse i tro. Icke desto mindre kan bevisen för Guds existens förbereda henne för tron och bidra till att hon ser att tron inte strider mot det mänskliga förnuftet. [50; 159]

III. Kunskap om Gud enligt kyrkan

36          ”Den katolska kyrkan, vår moder, håller fast vid och lär att man kan nå säker kunskap om Gud, alltings ursprung och mål, genom förnuftets naturliga ljus med utgångspunkt från de skapade tingen.”^[10] Utan denna förmåga skulle människan inte kunna ta emot Guds uppenbarelse. Hon har denna förmåga därför att hon är skapad ”till Guds avbild” (1 Mos 1:27). [355]

37          Människans konkreta och historiska livsvillkor ställer dock upp många hinder för henne för att endast i ljuset av sitt förnuft uppnå säker kunskap om Gud: [1960]

Även om det mänskliga förnuftet – för att nu uttrycka sig enkelt – verkligen av egen kraft och med sitt naturliga ljus skulle kunna uppnå sann och säker kunskap om en personlig Gud, som beskyddar och styr världen genom sin Försyn och genom den naturliga lag, som Skaparen har ristat in i vår själ, så finns det ändå många hinder för att detta förstånd effektivt och fruktbart skulle kunna använda sig av sin naturliga förmåga, ty de sanningar som rör Gud och människan överträffar absolut det sammanhang man finner i den materiella världen. När dessa sanningar skall omsättas i handling och ge ”själ” åt livet kräver de att man ger ut sig själv och förnekar sig själv. Då människoanden står inför att anta sådana sanningar, möter den svårigheter från sinnena och fantasin liksom från de onda begär, vilka härstammar från arvsynden. Därför låter sig människor lätt övertygas om felaktigheten eller åtminstone osäkerheten när det gäller sådant som de önskar icke vore sant.^[11]

38          Därför behöver människan – i det tillstånd som mänskligheten faktiskt befinner sig i – få ljus av Guds uppenbarelse – inte bara om sådant som överträffar hennes fattningsförmåga, utan också om ”religiösa och moraliska sanningar, som i sig själva inte är otillgängliga för förnuftet, för att alla utan svårighet skall nå säker kunskap om dessa sanningar utan att riskera att ta miste.^[12] [2036]

IV. Hur kan man tala om Gud?

39          I det att kyrkan försvarar det mänskliga förnuftets förmåga att lära känna Gud, uttalar hon sitt förtroende för möjligheten att tala om Gud för alla människor och med alla människor. Denna övertygelse är utgångspunkten för hennes dialog med andra religioner, med filosofin och vetenskapen liksom med icke-troende och ateister. [851]

40          Eftersom vår kunskap om Gud är begränsad är också vårt språk när det gäller Gud begränsat. Vi kan bara tala om Gud med utgångspunkt från de skapade varelserna och enligt vår begränsade förmåga att skaffa oss kunskap och utöva tankeverksamhet.

41          De skapade varelserna har en viss likhet med Gud, alldeles särskilt människan, som är skapad till Guds avbild, till att vara lik honom. De skapade varelsernas mångfaldiga fullkomlighet (deras sanning, deras godhet, deras skönhet) avspeglar Guds oändliga fullkomlighet. Därför kan vi tala om Gud med utgångspunkt från hans skapade varelser, ”ty de skapade varelsernas storhet och skönhet låter betraktaren se deras Upphovsman genom att han kan använda sig av deras likhet med Gud” (Vish 13:5). [213; 299]

42          Gud överträffar allt skapat. Vi måste därför hela tiden rena vårt språk från allt som är begränsat, bildlikt och ofullkomligt för att inte förväxla den ”outsäglige, osynlige och oberörbare”^[13] Guden med våra mänskliga föreställningar om denne Gud. Våra mänskliga ord kommer alltid till korta inför Guds mysterium. [212; 300; 370]

43          Då vi på vårt språk talar så om Gud uttrycker vi oss visserligen på mänskligt sätt, men vi når verkligen fram till honom utan att helt kunna ge uttryck för vad han är i sin oändliga enkelhet. Man måste erinra sig att ”likheten mellan Skaparen och det skapade får bejakas, men det bör betonas att olikheten dem emellan är mycket större”.^[14] Man måste också komma ihåg, att ”vi av Gud inte kan fatta vad han verkligen är utan blott det han inte är – och hur de andra varelserna förhåller sig till honom”.^[15] [206]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

FÖRSTA KAPITLET
MÄNNISKAN ÄR ”MOTTAGLIG” FÖR GUD

I.            Längtan efter Gud
II.           Vägar till kunskap om Gud
III.          Kunskap om Gud enligt kyrkan
IV.         Hur kan man tala om Gud?
 

ANDRA KAPITLET
GUD KOMMER MÄNNISKAN TILL MÖTES

TREDJE KAPITLET
MÄNNISKAN SVARAR GUD

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register