MÄNSKLIGA HANDLINGARS
MORALISKA KVALIFIKATION
1749 Friheten gör människan till ett moraliskt subjekt. När människan handlar med avsikt är hon så att säga moder till sina handlingar. Mänskliga handlingar – det vill säga sådana handlingar som människan valt i frihet till följd av ett samvetsomdöme – kan bedömas moraliskt. De är goda eller dåliga. [1732]
I. Källorna till mänskliga handlingars moraliska halt
1750 Mänskliga handlingars moraliska halt beror på:
| — | det objekt som väljs; |
| — | målet som avses eller avsikten; |
| — | omständigheterna kring handlingen. |
Objektet, avsikten och omständigheterna utgör ”källorna”, eller de grundläggande beståndsdelarna för den moraliska halten i mänskliga handlingar.
1751 Det objekt som väljs är något som viljan avsiktligt inriktar sig på. Det är materian för en mänsklig handling. Det objekt som man väljer präglar moraliskt viljeakten. På detta sätt får förnuftet kännedom om objektet och fäller omdömet om det överensstämmer med det sanna goda – eller ej. De objektiva reglerna för mänskliga handlingars moraliska halt uttrycker den rationella ordningen när det gäller gott och ont. Denna ordning bekräftas av samvetet. [1794]
1752 Om man jämför med objektet står avsikten på det handlande subjektets sida. Eftersom avsikten håller sig till handlingens viljemässiga källa och bestämmer den genom målet är den ett väsentligt element för att moraliskt kunna bedöma en handling. Ändamålet är det som avsikten främst riktar sig mot. Avsikten är det man ser fram emot, det man väntar sig av den handling som man satt igång. Den inskränker sig inte till att styra våra enskilda handlingar, utan kan samordna många handlingar till samma mål; den kan rikta in hela livet mot ett slutligt mål. Till exempel kan en tjänst som utförs ha som mål att hjälpa en medmänniska, men kan samtidigt vara inspirerad av kärleken till Gud som slutligt mål för våra handlingar. En och samma handling kan också inspireras av flera avsikter; man kan till exempel utföra en tjänst för att erhålla en fördel eller för att skaffa sig fåfänglig glans av den. [2520; 1731]
1753 En god avsikt (till exempel: att hjälpa en medmänniska) gör inte ett uppförande som i och för sig är felaktigt (som lögn eller förtal) vare sig gott eller riktigt. Ändamålet helgar inte medlen. Alltså kan man inte rättfärdiga att en oskyldig fälls som ett legitimt medel för att rädda folket. Tvärtom, en dålig avsikt som tillkommer (som fåfäng ära) gör en handling som i och för sig kan vara god (som att ge en
1754 Omständigheterna, inklusive följderna, är element av sekundär betydelse i en moralisk handling. De bidrar till att förvärra eller förminska det goda eller det onda i de mänskliga handlingarna (till exempel värdet på stöldgods). De kan också förringa eller öka ansvaret för den som handlar (som att handla av fruktan för döden). Omständigheterna kan inte i och för sig förändra den moraliska kvaliteten i handlingarna själva; de kan inte göra en handling som i och för sig är dålig vare sig god eller riktig. [1735]
II. Goda och dåliga handlingar
1755 En moraliskt god handling förutsätter samtidigt att föremålet för handlingen är gott, att ändamålet är gott och att omständigheterna är goda. Ett dåligt ändamål förstör handlingen, även om dess föremål är gott i och för sig (som att be och fasta för att bli ”sedd av människorna”).
Föremålet för det val man träffar kan ensamt och för sig självt förstöra hela handlingen. Det finns konkreta former för uppträdande – som otukt – som det alltid är fel att välja, därför att valet av sådant medför en felaktig inriktning av viljan, det vill säga något som är moraliskt ont.
1756 Det är alltså felaktigt att bedöma mänskliga handlingars moraliska kvalitet enbart genom att betrakta avsikten som står bakom dem eller omständigheterna (omgivning, socialt tryck, tvång eller nödvändighet att handla etc.) som är ramen kring dem. Det finns handlingar som genom sig själva och i sig själva, oberoende av omständigheter och avsikter, alltid är synnerligen otillåtna på grund av sitt objekt; exempelvis hädelse och mened, dråp och äktenskapsbrott. Det är inte tillåtet att göra det onda för att något gott skall bli resultatet av en sådan handling. [1789]
Sammanfattning
| 1757 | Föremål, avsikt och omständigheter utgör de tre ”källorna” för den moraliska kvaliteten i de mänskliga handlingarna. |
| 1758 | Det objekt man väljer för sin viljeakt ger en särskild prägel åt denna. I enlighet härmed kan förnuftet nå kunskap om och bedöma om detta objekt är gott eller dåligt. |
| 1759 | ”Man kan inte rättfärdiga en dålig handling som utförs med god |
| 1760 | En moraliskt god handling förutsätter samtidigt att dess föremål är gott, att ändamålet är gott och att omständigheterna är goda. |
| 1761 | Det finns konkreta former för uppträdande som det alltid är felaktigt att välja därför att viljan får en felaktig inriktning om man väljer något sådant. Resultatet blir något som är moraliskt ont. Det är inte tillåtet att göra något ont för att något gott skall uppkomma ur det. |
Navigation
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FÖRSTA
AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN
FÖRSTA
KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA PERSONENS VÄRDIGHET
Artikel 1
Människan – Guds avbild
Artikel 2
Vår kallelse till salighet
Artikel 3
Människans frihet
Artikel 4
Mänskliga handlingars moraliska kvalifikation
I. Källorna till mänskliga handlingars moraliska halt
II.
Goda och dåliga handlingar
Artikel 5
Lidelsernas moraliska kvalitet
Artikel 6
Samvetet
Artikel 7
Dygderna
Artikel 8
Synden
ANDRA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA GEMENSKAPEN
TREDJE KAPITLET
GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD
ANDRA
AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register