VÅR KALLELSE TILL SALIGHET
1716 Saligprisningarna utgör hjärtat av Jesu förkunnelse. De upprepar de löften som givits åt det utvalda folket sedan Abrahams dagar. Saligprisningarna uppfyller dessa löften genom att ge dem en ny inriktning: människorna skall inte längre enbart glädja sig åt att ha ett land att leva i, utan åt att komma in i himmelriket: [2546]
Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer, de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka, de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga, de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade, de skall se Gud.
Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar er och förföljer
och på allt sätt förtalar er för min skull.
Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen(Matt 5:3-12) .
1717 Saligprisningarna ger en bild av Jesu ansikte och beskriver hans kärlek; de uttrycker de troendes kallelse att förenas med hans lidandes och uppståndelses härlighet; de kastar ljus över de handlingar och inställningar som utmärker det kristna livet; de är de paradoxala löften som ger stöd åt hoppet i nöd och trångmål; de förkunnar de välsignelser och belöningar som redan på ett fördolt sätt förvärvats åt lärjungarna; de har tagit sin början i jungfru Marias och alla heligas liv. [459; 1820]
1718 Saligprisningarna är ett svar på den naturliga längtan efter lycka. Denna längtan är av gudomligt ursprung; Gud har ingjutit denna längtan i människohjärtat för att dra människan till sig. Han ensam kan uppfylla denna längtan: [27, 1024]
Alla vill vi leva lyckliga, och i människosläktet finns det inte någon som inte ger sitt samtycke till detta påstående – och detta redan innan det
uttalas.[1] Hur kommer det sig då att jag söker dig, Herre? Därför att när jag söker dig, söker jag ett lyckligt liv. Så låt mig söka dig så att min själ får leva, ty min kropp lever av min själ och min själ lever avdig.[2] [2541]Gud ensam uppfyller människors
längtan.[3]
1719 Saligprisningarna avslöjar målet för den mänskliga existensen och slutmålet för de mänskliga handlingarna: Gud kallar oss till sin egen salighet. Denna kallelse riktar sig till var och en av oss personligen, men också till hela kyrkan, som är det nya folk som består av dem som har tagit emot löftet och lever i tro. [1950]
1720 Nya testamentet använder flera uttryck för att beskriva den salighet som Gud kallar människan till: Guds rikes
Där skall vi få vila och se; vi skall se och älska; vi skall älska och lovsjunga. Detta är det som till slut skall vara vår lott; och det skall inte ha något slut. Och vilket annat mål skall vi ha om inte att komma till ett rike utan
gräns?[8]
1721 Ty Gud har satt oss till världen för att vi skall lära känna honom, tjäna honom och älska honom och så komma till paradiset. Saligheten ger oss del av gudomlig natur
1722 En sådan salighet överstiger människans förnuft och blott mänskliga krafter. Den ges oss som en följd av en oförskylld gåva från Gud. Därför kallas den övernaturlig, liksom den nåd som sätter människan i stånd till att uppnå delaktighet i Guds liv. [1028]
”Saliga de renhjärtade, de skall se Gud”: förvisso ”skall ingen se Gud och förbli vid liv” på grund av hans storhet och outsägliga härlighet; men i sin kärlek, i sin godhet mot människor och i sin allmakt går han så långt att han ger dem som älskar honom förmånen att se Gud... ”ty det som är omöjligt för människor är möjligt för
Gud”.[11] [294]
1723 Den utlovade saligheten ställer oss inför avgörande moraliska val. Den manar oss att rena vårt hjärta från dess onda böjelser och söka Guds kärlek över allt annat. Den lär oss att den sanna lyckan varken består i rikedom eller välstånd, inte heller i mänsklig ära eller makt, inte i något mänskligt verk, hur nyttigt detta än må vara – som exempelvis vetenskap, teknik och konst – överhuvudtaget inte i något skapat, utan i Gud ensam, han som är källan till allt gott och all kärlek: [2519; 227]
Rikedomen är dagens stora gudom; det är den som mängden, den stora massan av människor, betygar sin instinktiva vördnad. Dessa människor mäter lyckan efter förmögenhet, och efter förmögenhet mäter de också vad som är värt att hedra. Rikedomen är alltså en av våra dagars avgudar och att vara berömd är en annan. ...Berömmelsen, att vara känd och att ställa till uppståndelse i världen (det som man skulle kunna kalla för pressrykte) har kommit att anses som något gott i sig självt – också det föremål för sannskyldig kultisk
vördnad.[12]
1724 Tio Guds bud, bergspredikan och apostlarnas undervisning beskriver de vägar som leder till himmelriket. Vi slår in på dessa vägar steg för steg, genom våra dagliga handlingar, understödda av den helige Ande. Vi har fått liv av Kristi ord; och så småningom bär vi frukt i kyrkan till Guds
Sammanfattning
| 1725 | Saligprisningarna upprepar och fullbordar Guds löften som avgivits sedan Abrahams dagar genom att låta dem visa på himmelriket. De svarar på den längtan efter lycka som Gud har ingjutit i människans hjärta. |
| 1726 | Saligprisningarna ger oss kunskap om det slutliga mål som Gud kallar oss till: Guds rike, skådandet av Gud, delaktighet i gudomlig natur, evigt liv, barnaskap och vila i Gud. |
| 1727 | Det eviga livets salighet är en oförskylld gåva av Gud; den är övernaturlig liksom den nåd som för oss dit. |
| 1728 | Saligprisningarna ställer oss inför avgörande val när det gäller jordiska ting och angelägenheter; de renar vårt hjärta för att lära oss att älska Gud över allting. |
| 1729 | Blicken på himlens salighet ger oss möjlighet att fatta riktiga beslut när det gäller att använda jordiska ting på rätt sätt, i enlighet med Guds lag. |
Navigation
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FÖRSTA
AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN
FÖRSTA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA PERSONENS VÄRDIGHET
Artikel 1
Människan – Guds avbild
Artikel 2
Vår kallelse till salighet
I. Saligprisningarna
II.
Längtan efter lycka
III.
Den kristna saligheten
Artikel 3
Människans frihet
Artikel 4
Mänskliga handlingars moraliska kvalifikation
Artikel 5
Lidelsernas moraliska kvalitet
Artikel 6
Samvetet
Artikel 7
Dygderna
Artikel 8
Synden
ANDRA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA GEMENSKAPEN
TREDJE KAPITLET
GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD
ANDRA
AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register