MÄNNISKANS FRIHET
1730 Gud har skapat människan som en förnuftig varelse och givit henne den värdighet som består i att hon är en person, utrustad med initiativkraft och herravälde över sina handlingar. ”Gud ville ’lämna människan åt hennes fria vilja’
Människan är utrustad med förnuft – och därigenom lik Gud – hon är skapad som fri varelse och herre över sina
handlingar.[2]
1731 Frihet är en förmåga som har sin rot i förnuft och vilja och som består i att handla eller att inte handla, att göra det ena eller det andra, att alltså av sig själv utföra de handlingar man har övervägt och kommit fram till. Genom den fria viljan bestämmer var och en över sig själv. Friheten är i människan en kraft som växer till och mognar när det gäller det sanna och det goda. Friheten når sin fulländning när den riktas mot Gud, vår salighet. [1721]
1732 Så länge friheten inte slutgiltigt har förankrats i sitt slutliga mål, nämligen Gud, innebär den möjligheten att välja mellan ont och gott alltså att växa till i fullkomlighet eller att misslyckas och att synda. Friheten präglar de handlingar som kan kallas verkligt mänskliga. Den blir källa till beröm eller klander, förtjänst eller fel. [396; 1849; 2006]
1733 Ju mer gott man gör, desto friare blir man. Det finns bara sann frihet när man tjänar det goda och det rätta. Om man väljer olydnad och det onda missbrukar man friheten, vilket leder till ”träldom under
1734 Friheten gör människan ansvarig för sina gärningar i den mån de är frivilliga. Framsteg i dygd, insikt i det goda och självbehärskning utökar viljans herradöme över handlingarna. [1036, 1804]
1735 Man kan bli mindre tillräknelig eller ansvarig för sina handlingar, ja, rent av befrias från ansvar genom okunnighet, bristande uppmärksamhet, våld, fruktan, vanor, oförmåga att styra sina känslor och andra psykiska eller sociala faktorer. [597]
1736 Varje handling som är direkt avsiktlig kan tillräknas sin upphovsman.
Så frågar Gud Eva efter syndafallet i lustgården: ”Vad är det du har gjort?”
(1 Mos 3:13) . Samma fråga ställs tillKain.[4] Profeten upprepar den till kung David efter äktenskapsbrottet med Urias hustru och mordet påUria.[5] [2568]En handling kan vara indirekt avsiktlig: i så fall är den ett resultat av en försummelse när det gäller vad man borde känna till eller göra, till exempel en olycka som är en följd av okunnighet om vägtrafikförordningen.
1737 En person som utför en handling kan låta den få ha en verkan utan att direkt vilja denna verkan – så är det när en mor blir utmattad av att vårda sitt sjuka barn. Man kan inte ställas till ansvar för den dåliga följden av en handling om den inte har varit avsiktlig vare sig som mål eller medel för handlingen, exempelvis om någon dör när han är i färd med att hjälpa en person i fara. För att den dåliga följden skall tillräknas någon, krävs det att den kan förutses och att den som handlar har möjlighet att undvika den, till exempel när någon som förare i berusat tillstånd vållar en annans död. [2263]
1738 Friheten utövas i relationerna mellan mänskliga varelser. Varje mänsklig person, skapad till Guds avbild, har den naturliga rätten att bli erkänd som en fri varelse, som kan ta sitt ansvar. Alla har förpliktelsen att respektera alla andra när det gäller denna rätt. Rätten att utöva sin frihet är ett krav som inte kan skiljas från den mänskliga personens värdighet, framför allt på det moraliska och religiösa
II. Den mänskliga ordningen i frälsningshistoriskt perspektiv
1739 Frihet och synd. Människans frihet är begränsad och kan ta fel. Faktum är att människan har tagit fel. Hon har frivilligt syndat. I det att hon sade nej till Guds kärleksplan bedrog hon sig själv; hon blev syndens slav. Detta första främlingskap blev upphov till många andra. Mänsklighetens historia vittnar från sin begynnelse om olyckor och förtryck som fötts i människans hjärta till följd av att friheten använts illa. [387; 401]
1740 Hot mot friheten. Utövandet av friheten innebär inte rätten att säga allt och göra allt. Det är felaktigt att påstå att ”människan, frihetens subjekt, är sig själv nog och har som sitt mål att tillfredsställa sina egena intressen genom att äga och njuta av jordiska
1741 Befrielse och frälsning. Genom sitt ärorika kors har Kristus vunnit frälsning för alla människor. Han har återlöst dem från synden som höll dem i slaveri. ”Till den friheten har Kristus befriat oss”
1742 Frihet och nåd. Kristi nåd gör sig på intet sätt till konkurrent med vår frihet, när denna motsvarar det sinne för sanningen och det goda som Gud har ingjutit i människohjärtat. Tvärtom: den kristna erfarenheten vittnar särskilt i bönen om att ju mer vi lär oss att lyssna till det nåden vill få oss att göra, desto mer växer vår inre frihet i styrka och vår säkerhet inför prövningar – liksom inför tryck och tvång från yttervärlden. Genom att arbeta med nåden som medel fostrar den helige Ande oss till andlig frihet för att göra oss till sina fria medarbetare i sitt verk i kyrkan och i världen: [2002; 1784]
Allsmäktige och barmhärtige Gud, driv bort ifrån oss allt som skadar oss, och låt oss utan hinder till kropp eller själ, i frihet göra det goda som du har berett åt
oss.[11]
Sammanfattning
| 1743 | ”Gud ville överlämna människan åt sin egen frihet” |
| 1744 | Frihet innebär förmåga att handla eller att inte handla och att på så sätt av sig själv utföra avsiktliga handlingar. Friheten uppnår sin fulländning i det den gör när den är inriktad på Gud, det högsta goda. |
| 1745 | Frihet är något som präglar de handlingar som i egentlig mening är mänskliga. Friheten gör människan ansvarig för de handlingar som hon frivilligt är upphov till. Hennes avsiktliga handlande är verkligen något som tillhör henne som hennes personliga egendom. |
| 1746 | En persons tillräknelighet eller ansvar kan minskas eller helt försvinna genom okunnighet, våld, fruktan och andra psykiska eller sociala faktorer. |
| 1747 | Rätten att utöva sin frihet är ett krav som inte kan skiljas från människans värdighet, särskilt på det religiösa och moraliska området. Men i utövandet av sin frihet får man inte tro att man har rätt att säga eller göra vad som helst. |
| 1748 | ”Till den friheten har Kristus befriat oss” |
Navigation
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FÖRSTA
AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN
FÖRSTA
KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA PERSONENS VÄRDIGHET
Artikel 1
Människan – Guds avbild
Artikel 2
Vår kallelse till salighet
Artikel 3
Människans frihet
I. Frihet och ansvar
II.
Den mänskliga ordningen i frälsningshistoriskt perspektiv
Artikel 4
Mänskliga handlingars moraliska kvalifikation
Artikel 5
Lidelsernas moraliska kvalitet
Artikel 6
Samvetet
Artikel 7
Dygderna
Artikel 8
Synden
ANDRA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA GEMENSKAPEN
TREDJE KAPITLET
GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD
ANDRA
AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register