Hem

<<  Navigera  >>

Tredje kapitlet

GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD

1949     Människan, kallad till saligheten men skadad av synden, behöver Guds frälsning. Guds hjälp kommer till henne i Kristus genom den lag som styr henne och den nåd som ger henne hjälp:

Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.... Ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte (Fil 2:12-13).

Artikel 1

DEN MORALISKA LAGEN

1950     Den moraliska lagen är ett verk av Guds vishet. Man kan bestämma den – i biblisk mening – som faderlig undervisning, Guds pedagogik. Den föreskriver vägar för människor, levnadsregler som leder fram till den utlovade saligheten; den fördömer det ondas vägar som leder bort från Gud och hans kärlek. Den är på en gång bestämd i sina föreskrifter och mild i sina löften. [53; 1719]

1951     Med ”lag” menas en regel för hur man skall bete sig, som uttalas av därtill kompetent myndighet för det allmänna bästas skull. Den moraliska lagen förutsätter den förnuftiga ordning som upprättas bland skapade varelser. Den är avsedd för deras bästa. Meningen med den är att de på så sätt skall uppnå sitt mål, genom Skaparens makt, vishet och godhet. Alla lagar finner sin första och sista sanning i den eviga lagen. Lagen förklaras och stiftas av förnuftet som därmed deltar i Guds försyn. Den levande Guden är allas Skapare och Frälsare. ”Det är denna förnuftets inrättning som kallas lag.”[1] [295; 306]

Endast människan kan bland de besjälade varelserna berömma sig av att ha tagit emot en lag av Gud: människan, en förnuftbegåvad varelse, har förmågan att förstå och vinna insikt. Hon styr sitt uppträdande i det att hon använder sig av sin frihet och sitt förnuft och underordnar sig den som lagt allt i hennes händer.[2] [301]

1952     Den moraliska lagen uttrycker sig på olika sätt, men dessa olika former är samordnade sinsemellan: den eviga lagen, som är källan i Gud för alla lagar; den naturliga lagen; den uppenbarade lagen som består av den gamla och den nya, eller evangeliska lagen; till slut de civila och kyrkliga lagarna.

1953     Den moraliska lagen finner sin fullhet och sin enhet i Kristus. Jesus Kristus är i sin person fullkomlighetens väg. Han är slutet och målet för lagen, ty han ensam lär och ger Guds rättfärdighet: ”Kristus är slutet för lagen, så att var och en som tror kan bli rättfärdig” (Rom 10:4). [578]

I. Den naturliga moraliska lagen

1954     Människan har del av Skaparens vishet och godhet. Han ger henne herraväldet över sina handlingar och förmågan att styra sig själv i riktning mot sanningen och det goda. Den naturliga lagen uttrycker den ursprungliga moral som innebär att människan med sitt förnuft kan fatta vad som är ont och gott, sanning och lögn: [307; 1776]

Den naturliga lagen är inskriven och inpräglad i själen hos varje människa, eftersom den är det mänskliga förnuftet som befaller människan att göra det goda och förbjuder henne att synda. ...Men denna föreskrift av det mänskliga förnuftet skulle inte ha lagens kraft, om den inte vore röst och tolk för ett högre förnuft som vår ande och vår frihet måste underordna sig.[3]

1955     Den ”gudomliga och naturliga lagen”[4] visar människan den väg hon skall följa för att göra det goda och uppnå sitt mål. Den naturliga lagen uttalar de första och väsentliga buden som styr det moraliska livet. Den har som hörnsten strävan fram mot Gud och underordningen under honom, källa för och domare över allt gott, liksom insikten att medmänniskan är ens jämlike. Dess främsta föreskrifter kommer till uttryck i Tio Guds bud. Denna lag kallas ”naturlig” inte därför att den syftar på oförnuftiga varelsers natur, utan därför att förnuftet som stiftar den är något som karakteriserar människans natur: [1787; 396; 2070]

Var är då dessa regler inskrivna, om inte i den ljusets bok som kallas ”sanningen”? Där finns varje rättfärdig lag inskriven, det är därifrån som den kommer in i människans hjärta som fullgör rättvisan, inte så att den lämnar sitt ursprung för att gå in i henne, utan så att den sätter sitt märke där, som ett sigill som från en ring går över till vaxet utan att lämna ringen.[5]

Den naturliga lagen är alltså ingenting annat än förnuftets ljus som Gud har sänt oss; i detta ljus inser vi vad som skall göras och vad som skall undvikas. Detta ljus eller denna lag har Gud givit skapelsen.[6]

1956     Den naturliga lagen som finns i varje människas hjärta och har stiftats av förnuftet har universell giltighet när det gäller dess bud, och dess auktoritet gäller för alla människor. Den uttrycker människans värdighet som person och bestämmer grunden för hennes grundläggande rättigheter och plikter: [2261]

Det finns förvisso en riktig lag, och det är det rätta förnuftet; den stämmer överens med naturen och finns hos alla människor; dess förbud avhåller människan från felaktiga beslut. ...Det är ett helgerån att ersätta den med en lag som motsäger den; det är förbjudet att försumma att utföra en enda av dess bestämmelser; och ingen människa har rätt att helt och hållet upphäva den.[7]

1957     Tillämpningen av den naturliga lagen sker på många olika sätt; den kan kräva en reflexion som tar hänsyn till mångskiftande levnadsförhållanden – allt efter plats, tidsålder och omständigheter. Icke desto mindre förblir den naturliga lagen mitt i all kulturell olikhet ett slags regel som binder samman människor med varandra och ålägger dem gemensamma principer oberoende av de skillnader som inte kan undvikas.

1958     Den naturliga lagen är oföränderlig[8] och förblir densamma tvärs igenom historien; den finns kvar under strömmen av idéer och seder och är ett stöd för deras framsteg. De regler som uttrycker den förblir i allt väsentligt giltiga. Även om till och med dess principer förnekas, kan den inte förstöras eller ryckas upp ur människohjärtat. Den står alltid upp till nytt liv hos enskilda människor och i samhället: [2072]

Stöld bestraffas förvisso av din lag, Herre – och av den lag som är inskriven i människans hjärta och som själva synden inte kan utplåna.[9]

1959     Den naturliga lagen är något mycket gott som Skaparen gjort. Den lägger hållfast grund på vilken människan kan uppföra den byggnad av moraliska regler som styr hennes val. Den lägger också den absolut nödvändiga moraliska grunden för uppbyggandet av den mänskliga gemenskapen. Den förser slutligen den civila lagstiftningen, som ansluter sig till den, med den nödvändiga grundvalen – antingen den civila lagstiftningen reflekterar över den naturliga lagen och drar sina konsekvenser av dess principer eller den gör sina tillägg som är av positiv och juridisk natur till den naturliga lagen. [1879]

1960     Alla människor inser inte omedelbart och klart vilka buden i den naturliga lagen är. I den nuvarande situationen är nåd och uppenbarelse nödvändiga för den syndiga människan, för att de religiösa och moraliska sanningarna skall kunna omfattas av ”alla utan svårighet, med säker visshet och utan att blandas med fel och misstag”.[10] Den naturliga lagen ger en grund åt den uppenbarade lagen och nåden; denna grund har lagts av Gud och är en förutsättning för den helige Andes verk. [2071; 37]

II. Den gamla lagen

1961     Gud, vår Skapare och Frälsare, utvalde Israel som sitt folk och uppenbarade för det sin lag. Så förberedde han Kristi ankomst. Mose lag uttrycker flera sanningar som på ett naturligt sätt är tillgängliga för förnuftet. Dessa kommer till uttryck och bekräftas inom ramen för frälsningens förbund. [62]

1962     Den gamla lagen är första stadiet i den uppenbarade lagen. Dess moraliska föreskrifter sammanfattas i de tio budorden. Tio Guds bud lägger grunden för människans kallelse – hon är skapad till Guds avbild. De förbjuder det som strider mot kärleken till Gud eller till nästan, de påbjuder det som är väsentligt för denna kärlek. Tio Guds bud är ett ljus som erbjuds varje människas samvete för att visa henne Guds kallelse och vägar och beskydda henne mot det onda:[2058]

Gud skrev på lagens tavlor det som människorna inte läste i sina hjärtan.[11]

1963     Enligt den kristna traditionen är den heliga,[12] andliga[13] och goda[14] lagen ändå ofullkomlig. Som en handledare[15] visar den vad som skall göras, men den ger inte av sig själv kraften, Andens nåd, för att utföra det. På grund av synden, som den inte kan utplåna, förblir den en träldomens lag. Enligt Paulus har den särskilt som uppgift att avslöja och uppenbara synden som bildar en ”begärets lag”[16] i människans hjärta. Men lagen förblir ett första avsnitt på vägen till Guds rike. Den bereder det utvalda folket och varje kristen människa till omvändelse och tro på Gud, Frälsaren. Den förser oss med en undervisning och en lära som i egenskap av Guds ord alltid består. [1610; 2542; 2515]

1964     Den gamla lagen är en förberedelse för evangeliet. ”Lagen är en profetia om och en handledare till den verklighet som skall komma.”[17] Den profeterar om och förutsäger det befrielseverk från synden som skall fullgöras av Kristus, den förser Nya testamentet med bilder, ”typer”, symboler för att uttrycka livet i Anden. Lagen kompletteras till slut av böckerna i vishetstraditionen och profeterna som inriktar den mot det Nya förbundet och himmelriket. [122]

I det Gamla förbundet fanns det människor som ägde den helige Andes nåd och kärlek och som framför allt såg fram emot de andliga och eviga löftena, i vilka de anslöt sig till den nya lagen. Och tvärtom: i det Nya förbundet finns det köttsliga människor, som ännu är långt borta från den nya lagens fullkomlighet: för att sporra dem till dygdiga handlingar har fruktan för straff och vissa löften av timlig art varit nödvändiga, ända in i det Nya förbundets tid. I vilket fall som helst skänkte inte den gamla lagen, även om den påbjöd den osjälviska kärleken, den helige Ande, genom vilken ”Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan” (Rom 5:5).[18] [1828]

III. Den nya lagen eller evangeliets lag

1965     Den nya lagen eller evangeliets lag är fulländningen här på jorden av den gudomliga lagen, den naturliga och den uppenbarade. Den är Kristi verk och uttrycks särskilt tydligt i Bergspredikan. Den är också den helige Andes verk och genom Anden blir den kärlekens inre lag: ”Jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus.... Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen och inrista dem i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk” (Heb 8:8,10).[19] [459; 581; 715]

1966     Den nya lagen är den helige Andes gåva som ges åt de troende genom tron på Kristus. Den verkar genom kärleken, den använder sig av Herrens förkunnelse för att lära oss vad vi skall göra och av sakramenten för att ge oss del av den nåd som behövs för att vi skall kunna göra det: [1999]

Den som med fromhet och klarhet vill meditera över den predikan som Herren höll på berget, så som vi läser den i Matteusevangeliet, kommer utan tvivel att där finna den fullkomliga regeln för det kristna livet. ...Denna predikan innehåller alla särskilda föreskrifter som är nödvändiga för att ge rätt ledning åt det kristna livet.[20]

1967     Evangeliets lag ”uppfyller”,[21] förfinar, överträffar och fulländar den gamla lagen. I saligprisningarna uppfyller den Guds löften genom att lyfta upp dem och rikta in dem mot ”himmelriket”. Den riktar sig till dem som är beredda att i tro ta emot detta nya hopp: de fattiga, de ödmjuka, de sörjande, de renhjärtade och de förföljda för Kristi skull – och banar på detta sätt överraskande vägar för Guds rike. [577]

1968     Evangeliets lag uppfyller lagens bud. Herrens predikan är långt ifrån att avskaffa eller nedvärdera den gamla lagens moraliska bud. Den drar fram dolda krafter ur den och låter nya krav framgå ur den: den uppenbarar hela dess gudomliga och mänskliga kraft. Den lägger inte till några nya yttre bud, utan den går ända till att förnya roten till handlingarna, hjärtat, där människan väljer mellan rent och orent,[22] där tro, hopp och kärlek och därmed också de andra dygderna tar form. Evangeliet för så lagen till sin fulländning genom att mana till fullkomlighet, så som den himmelske Fadern är fullkomlig,[23] genom att uppmana till att förlåta sina fiender och be för förföljarna, så som Gud själv handlar i sin frikostighet.[24] [129; 582]

1969     Den nya lagen utför religiösa handlingar: att ge allmosor, att be och att fasta – den styr dessa handlingar i riktning mot ”den himmelske Fadern som ser i det fördolda” i motsättning till önskan att ”bli sedd av människorna”.[25] Dess bön är Fader vår.[26] [1434]

1970     Evangeliets lag innebär att man på ett avgörande sätt måste välja mellan ”två vägar”.[27] Den betyder också att Herrens ord skall utföras i gärning;[28] den sammanfattas i den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger” (Matt 7:12).[29] [1696, 1789]

Hela evangeliets lag har sin grund i Jesu ”nya bud” ,[30] att vi skall älska varandra så som han har älskat oss.[31] [1823]

1971     Det är lämpligt att sätta den moraliska läran i apostlarnas undervisning i samband med Herrens predikan, exempelvis Rom 12-15; 1 Kor 12-13; Kol 3-4; Ef 4-6 m.fl. Denna lära förmedlar Herrens undervisning med apostlarnas auktoritet, speciellt genom utläggningen av de dygder som har tron på Kristus som källa och kärleken som själ, den självutgivande kärlek som är den helige Andes främsta gåva. ”Er kärlek skall vara uppriktig. ...Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek.... Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Hjälp Guds heliga med vad de behöver, vinnlägg er om gästfrihet” (Rom 12:9-13). Denna undervisning lär oss också att bedöma vad det enskilda samvetet kommer fram till i ljuset av vårt förhållande till Kristus och kyrkan.[32] [1789]

1972     Den nya lagen kallas en kärlekens lag, därför att den driver människor till att handla mer av kärlek som den helige Ande ingjuter än av fruktan; den kallas en nådens lag, därför att den skänker nådens kraft, så att man kan handla med utgångspunkt från tron och sakramenten som medel; den kallas en frihetens lag[33] därför att den befriar oss från de rituella och juridiska föreskrifterna i den gamla lagen, får oss att handla spontant under påverkan av kärleken och får oss till slut att lämna ställningen som tjänaren ”som inte vet vad hans herre gör” för att bli Kristi vän, ”därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min Fader” (Joh 15:15) – eller rent av låter oss inta platsen som söner och arvingar.[34] [782; 1828]

1973     Förutom buden innehåller evangeliets lag också evangeliska råd. Den traditionella åtskillnaden mellan Guds bud och de evangeliska råden har uppkommit genom sammanhanget till den osjälviska kärleken, det kristna livets fulländning. Buden är avsedda att utmönstra det som inte kan förenas med denna kärlek. Råden har som mål att avlägsna det som – utan att stå i motsättning till kärleken – ändå kan utgöra ett hinder för utvecklingen av den.[35] [2053; 915]

1974     De evangeliska råden visar kärlekens levande fullhet som aldrig är nöjd med att inte ge mer. De vittnar om kärlekens dynamik och kallar fram vår andliga beredskap. Den nya lagens fullkomlighet består väsentligen i buden om kärleken till Gud och till nästan. Råden visar på mera direkta vägar, lämpligare medel och skall utföras i enlighet med den kallelse som var och en har fått: [2013]

(Gud) vill inte att varje person ska rätta sig efter alla råden, utan bara de råd som passar, allt efter personernas, tidernas, omständigheternas och krafternas olika karaktär, så som kärleken kräver. Ty det är kärleken som såsom drottning över alla dygder, alla bud och alla råd, kort sagt över alla kristna lagar och handlingar, ger dem alla deras rang och ordning, tid och värde.[36]

 
Sammanfattning


1975 Enligt Skriften är lagen faderlig undervisning vilken ges av Gud och som bjuder människan att gå de vägar som leder till den utlovade saligheten och förbjuder henne att vandra det ondas väg.
 
1976 ”Lagen är något som förnuftet inrättar för det allmänna bästa och som stiftas av den som har fått i uppdrag av gemenskapen att göra detta.”[37]
 
1977 Kristus är lagens slutmål,[38] han ensam lär och ger Guds rättfärdighet.
 
1978 Den naturliga lagen innebär att människan, gjord till sin Skapares avbild, deltar i Guds vishet och godhet. Den uttrycker människans värdighet som person och bildar grunden för hennes grundläggande rättigheter och plikter.
 
1979 Den naturliga lagen är oföränderlig och förblir densamma genom hela historien. De regler som uttrycker den förblir giltiga till sitt väsen. Den är en nödvändig grund för uppbyggandet av moraliska lagar och samhällets lagstiftning.
 
1980 Den gamla lagen utgör det första stadiet av den uppenbarade lagen. Dess moraliska föreskrifter är sammanfattade i de Tio budorden.
 
1981 Mose lag innehåller flera sanningar som är tillgängliga för förnuftet. Gud har uppenbarat dem, därför att människorna inte läste dem i sina hjärtan.
 
1982 Den gamla lagen är en förberedelse för evangeliet.
 
1983 Den nya lagen är den helige Andes nåd vilken tas emot genom tron på Jesus Kristus och som är verksam i kärlek. Den uttrycks särskilt i Herrens bergspredikan och använder sig av sakramenten för att ge oss del av nåden.
 
1984 Evangeliets lag uppfyller, överträffar och fulländar den gamla lagen: dess löften genom himmelrikets saligprisningar och dess bud genom att förnya handlingarnas rot – hjärtat.
 
1985 Den nya lagen är en kärlekens lag, en nådens lag och en frihetens lag.
 
1986 Förutom buden inehåller den nya lagen också de evangeliska råden. ”Kyrkans helighet stärks på ett särskilt sätt genom de många olika råd som Herren förelägger sina lärjungar i evangeliet.”[39]
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET 

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FÖRSTA AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN

FÖRSTA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA PERSONENS VÄRDIGHET

ANDRA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA GEMENSKAPE

TREDJE KAPITLET
GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD

 Artikel 1               Den moraliska lagen

I.            Den naturliga moraliska lagen
II.           Den gamla lagen
III.          Den nya lagen eller evangeliets lag

Artikel 2               Nåd och rättfärdiggörelse

Artikel 3               Kyrkan, moder och fostrarinna

ANDRA AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN

 

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register