Artikel 10

”JAG TROR PÅ SYNDERNAS FÖRLÅTELSE”

976 Trosbekännelsen förenar tron på syndernas förlåtelse med tron på den helige Ande, men också med tron på kyrkan och de heligas gemenskap. Då den uppståndne Kristus gav den helige Ande till sina apostlar gav han dem också sin egen gudomliga myndighet att förlåta synder: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden” (Joh 20:22-23).

(Andra delen i katekesen kommer att tydligt och utförligt behandla syndernas förlåtelse genom dopet, botens sakrament och de andra sakramenten, framför allt eukaristin. Här räcker det med att kort ange några grundfakta.)

I. Ett enda dop till syndernas förlåtelse

[1263]

977 Vår Herre har bundit syndernas förlåtelse till tron och dopet: ”Gå ut i hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. Den som tror och blir döpt skall bli räddad” (Mark 16:15-16). Dopet är förlåtelsens första och huvudsakliga sakrament därför att det förenar oss med Kristus som dog för våra synders skull och uppstod för vår rättfärdiggörelses skull,^[1] för att ”också vi skall leva i ett nytt liv” (Rom 6:4).

978 ”I det ögonblick vi avlägger vår första trosbekännelse och tar emot det heliga dop som renar oss, är den förlåtelse vi tar emot så hel och fullständig, att det för oss absolut inte återstår något att utplåna, vare sig av arvsynden eller de synder som vi begått med vår egen vilja. Inte heller måste vi undergå straff för att sona dem.... Men icke desto mindre är det inte så att dopets nåd befriar någon från alla naturens svagheter. Tvärtom måste vi ännu bekämpa de ingivelser som kommer från begärelsen och som ständigt driver oss att göra det onda.”^[2] [1264]

979 Vem skulle i denna kamp mot böjelsen till det onda vara så stark och vaksam att han undgick varje sår som kommer från synden? ”Om det alltså var nödvändigt för kyrkan att ha makt att förlåta synder, så kunde inte heller dopet vara det enda medlet att använda sig av himmelrikets nycklar som hon hade tagit emot av Jesus Kristus. Hon måste kunna förlåta alla botfärdiga människor deras synder, även om de skulle synda ända till det sista ögonblicket i sitt liv.”^[3] [1446]

980 Det är genom botens sakrament som den döpte kan försonas med Gud och kyrkan: [1422-1484]

Fäderna hade rätt då de kallade boten ”ett mödosamt dop”.^[4] Detta botens sakrament är för dem som fallit efter dopet nödvändigt för frälsningen, liksom dopet självt är nödvändigt för dem som ännu inte är födda på nytt.^[5]

II. Nyckelmakten

981 Efter sin uppståndelse sände Kristus sina apostlar ”att förkunna syndernas förlåtelse genom omvändelse i hans namn för alla folk” (Luk 24:47). Detta ”försoningens ämbete” (2 Kor 5:18) utövar apostlarna inte bara genom att för människorna förkunna Guds förlåtelse som förvärvats av Kristus utan också genom att ge dem del av syndernas förlåtelse i dopet och genom att försona dem med Gud och kyrkan tack vare nyckelmakten som de fått av Kristus: [1444]

Kyrkan har tagit emot himmelrikets nycklar för att syndernas förlåtelse genom Kristi blod och den helige Andes handlande skulle äga rum i henne. Det är i denna kyrka som själen får nytt liv, den själ som var död genom synden – för att den skulle leva med Kristus, vars nåd har räddat oss.^[6] [553]

982 Det finns inte något fel – hur allvarligt det än må vara – som den heliga kyrkan inte kan förlåta. ”Det finns inte någon människa, hur ond och skyldig hon än må vara, som inte förtröstansfullt kan hoppas på förlåtelse, förutsatt att hennes ånger är uppriktig.”^[7] Kristus dog för alla människor och han vill att förlåtelsens portar i hans kyrka alltid skall vara öppna för var och en som kommer tillbaka från synden.^[8] [1463; 605]

983 Trosundervisningen skall bemöda sig om att hålla tron levande på storheten i Kristi gåva som den uppståndne Kristus har givit sin kyrka: sändningen och makten att verkligen förlåta synder, genom apostlarnas och deras efterföljares ämbete: [1442]

Herren vill att hans lärjungar skall ha väldig makt: han vill att hans arma tjänare i hans namn skall fullgöra allt det som han själv gjorde när han var på jorden.^[9] [1465]

Prästerna har fått en makt som Gud varken har givit åt änglarna eller ärkeänglarna. ...Gud bekräftar där uppe allt vad prästerna gör här nere.^[10]

Om det inte fanns någon syndaförlåtelse i kyrkan, så skulle det inte finnas något hopp, ingen förhoppning om ett evigt liv och en evig befrielse. Låt oss tacka Gud som har givit sin kyrka en sådan gåva.^[11]

Sammanfattning

984	Trosbekännelsen sätter ”syndernas förlåtelse” i samband med tron på den helige Ande. Ja, den uppståndne Kristus har anförtrott sina apostlar fullmakten att förlåta synder när han gav dem den helige Ande.
985	Dopet är det första och huvudsakliga sakramentet för syndernas förlåtelse: det förenar oss med den korsfäste och uppståndne och ger oss den helige Ande.
986	Därför att Kristus vill det har kyrkan makt att förlåta de döptas synder och hon utövar den på ett regelbundet sätt i botens sakrament.
987	”I syndernas förlåtelse är prästerna och sakramenten enbart redskap som vår Herre Jesus Kristus, den ende upphovsmannen och förmedlaren av vår frälsning, nådigt vill betjäna sig av för att utplåna vår orättfärdighet och ge oss rättfärdiggörelsens nåd.”^[12]

<< >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”

I.            Ett enda dop till syndernas förlåtelse
II.           Nyckelmakten

Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”

Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register