Hem

<<  Navigera  >>

Paragraf 6

Maria – Kristi moder och kyrkans moder

963        Efter att ha talat om jungfru Marias roll i Kristi och Andens mysterier bör vi nu betrakta hennes plats i kyrkans mysterium. Jungfru Maria ”erkänns och vördas som Guds och Återlösarens sanna moder... Ja, ’hon är i själva verket moder till (Kristi) lemmar... ty hon har i kärlek bidragit till att de troende föds in i kyrkan, de som är detta huvuds lemmar’.”[1] – ”Maria, Kristi moder, kyrkans moder.”[2] [484-507; 721-726]

I. Marias moderskap i förhållande till kyrkan

Helt och hållet förenad med sin Son...

964        Marias roll i förhållande till kyrkan kan inte skiljas från hennes förbindelse med Kristus – den har tvärtom sin källa i denna förbindelse. ”Denna moderns förbindelse med sonen i frälsningsverket visar sig från tiden för Kristi jungfruliga konception ända till hans död.”[3] Den är särskilt tydlig vid hans lidande:

Så gick den saliga Jungfrun fram på trons pilgrimsväg. Sin förening med Sonen höll hon troget fast vid ända till korset. Där stod hon enligt Guds rådslut och plågades svårt med sin son. Där förenade hon sig i moderskärlek med hans offer och samtyckte i kärlek till frambärandet av den offergåva hon fött. Till slut, när Kristus Jesus var nära att dö på korset, gav han henne till moder åt lärjungen med orden: ”Kvinna, där är din son ”(Joh 19:26-27).[4] [534; 618]

965        Efter Jesu himmelsfärd ”bistod hon med sina böner kyrkan, som höll på att födas”.[5] Tillsammans med apostlarna och några kvinnor ”begärde Maria den Andens gåva som hade överskuggat henne redan vid bebådelsen”.[6]

... också i sin upptagelse...

966        ”Den obefläckade Jungfrun hade bevarats fri från varje arvsyndens fläck, och till slut, när hon hade fullbordat sitt jordeliv, blev hon med kropp och själ upptagen i den himmelska härligheten. Hon upphöjdes av Herren till drottning över allting, så att hon skulle göras än mer lik sin Son, herrarnas Herre, segraren över synd och död.”[7] Den heliga Jungfruns upptagelse är ett enastående deltagande i hennes Sons uppståndelse och ett föregripande av de andra kristnas uppståndelse: [491]

Då du födde ditt barn bevarade du din jungfrulighet, då du somnade in lämnade du inte världen, Guds Moder: du återvände till livets källa, du som i ditt sköte tog emot den levande Guden och som med dina böner skall befria våra själar från döden.[8]

... är Maria vår moder när det gäller nåden

967        Genom sin fullkomliga hängivenhet åt Faderns vilja, sin Sons frälsningsverk och varje rörelse från Anden är Maria för kyrkan trons och kärlekens förebild. Därigenom är hon ”den allra främsta och helt unika medlemmen i kyrkan”,[9] hon är rent av ”det fullständiga förverkligandet” av kyrkan, typus för kyrkan.[10] [2679; 507]

968        Men hennes roll i förhållande till kyrkan och hela mänskligheten går ännu längre. ”Hon har på ett unikt sätt samverkat med Frälsarens verk i lydnad, tro, hopp och brinnande kärlek för att själarnas övernaturliga liv skulle återställas. Därför är hon en moder för oss när det gäller nåden och frälsningen.”[11] [494]

969        ”Detta Marias moderskap i nådesordningen började med det samtycke hon gav i tro vid bebådelsen och som hon tveklöst höll fast vid under korset. När hon upptogs till himlen lämnade hon inte sitt frälsande uppdrag. Det skall fortsätta utan avbrott till dess alla utvalda fullkomnats för evigt. Genom sin mångfaldiga förbön utverkar hon för oss den eviga frälsningens gåvor.... Därför åkallas den saliga Jungfrun som förespråkerska, beskyddarinna, hjälparinna och förmedlarinna.”[12] [149, 501; 1370]

970        ”Marias modersuppdrag gentemot människorna fördunklar eller förminskar på intet sätt denna Kristi förmedlarställning utan visar på dess kraft. ...Den väller fram ur överflödet av Kristi förtjänster, den vilar på hans förmedling, den beror helt på honom, den hämtar hela sin kraft därifrån.”[13] ”Inget skapat väsen kan nämligen jämställas med det inkarnerade Ordet och Återlösaren. I Kristi prästadöme tar ämbetsbärarna och det troende folket del på olika sätt. Guds enda godhet utgjuts verkligen på olika sätt över skapelsens olika former. Att Återlösaren är den ende medlaren utesluter inte utan framkallar tvärtom att de skapade varelserna medverkar på olika sätt genom att ta del av den enda källan.”[14] [2008; 1545, 308]

II. Kulten av den heliga Jungfrun

[2763-2679]

971        ”Alla släkten skall prisa mig salig” (Luk 1:48). ”Kyrkans vördnad för den heliga Jungfrun hör hemma i den kristna gudstjänsten.”[15] Den heliga Jungfrun ”hedras med rätta av kyrkan med en särskild vördnad som Guds allraheligaste moder, som var med i Kristi mysterier. Från äldsta tid är den saliga Jungfrun vördad under titeln Guds moder. Under hennes beskydd tar de troende sin tillflykt i bön under alla faror och bekymmer. Denna kult... är visserligen ensam i sitt slag men är väsensskild från den tillbedjan som ensam tillkommer det inkarnerade Ordet jämte Fadern och den helige Ande. Den främjar också denna i hög grad”.[16] Den kommer till uttryck i de liturgiska högtider som ägnas Guds moder[17] och den marianska bönen, som exempelvis den heliga rosenkransen, som är en ”sammanfattning av hela evangeliet”.[18] [1172, 2678]

III. Maria, kyrkans eskatologiska ikon

972        Sedan vi talat om kyrkan – hennes ursprung, hennes sändning och hennes slutmål – så skulle vi inte kunna avsluta detta avsnitt bättre än med att vända vår blick till Maria för att i henne betrakta vad kyrkan är i sitt mysterium, i sin ”pilgrimsfärd på jorden” och vad hon kommer att bli i landet som ligger vid slutet av hennes vandring. Där väntar hon som kyrkan vördar som sin Herres och sin egen moder på henne ”i den heliga och odelbara Treenighetens härlighet”, ”i de heligas gemenskap”.[19] [773; 829]

Jesu moder har redan förhärligats i himlen till kropp och själ. Hon är kyrkans förebild och begynnelse som skall fullbordas i den kommande tidsåldern. Men hennes ljus lyser också här på jorden som ett tecken på ett säkert hopp och en tröst för Guds folk på dess vandring till dess Herrens dag kommer.[20] [2853]

 
Sammanfattning


973 Då Maria uttalar sitt fiat (må det ske) vid bebådelsen och ger sitt samtycke till inkarnationen samverkar hon redan i det verk som hennes Son skall genomföra. Hon är moder överallt där han är Frälsare och huvud för den mystiska kroppen.
 
974 Den heliga jungfrun Maria blev med kropp och själ upptagen till himlens härlighet sedan hon fullbordat sitt jordiska levnadslopp. Där deltar hon redan nu i sin Sons uppståndelsehärlighet. Så föregriper hon uppståndelsen som skall komma alla lemmarna i hans kropp till del.
 
975 ”Vi tror att Guds heliga moder, den nya Eva, kyrkans moder, i himlen fortsätter sin modersroll när det gäller Kristi lemmar.”[21]
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Paragraf 1 - Kyrkan i Guds frälsningsplan

Paragraf 2 - Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp och tempel för den helige Ande
 
Paragraf 3 - Kyrkan är en enda, helig, katolsk och apostolisk
 
Paragraf 4 - De kristtrogna – Hierarki, lekmän, de som på särskilt sätt vigt sitt liv åt Gud

Paragraf 5 - De heligas samfund
 
Paragraf 6 - Maria Kristi moder och kyrkans moder 
I.            Marias moderskap i förhållande till kyrkan
II.           Kulten av den heliga Jungfrun
III.          Maria, kyrkans eskatologiska ikon

Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”
 
Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”
 
Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register