Hem

<<  Navigera  >>

Artikel 11

”JAG TROR PÅ KÖTTETS UPPSTÅNDELSE”

988        Den kristna trosbekännelsen – bekännelsen av vår tro på Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande och på hans skapande, frälsande och helgande gärning – når sin höjdpunkt i förkunnelsen av de dödas uppståndelse vid tidens slut och i förkunnelsen av det eviga livet.

989        Vi tror fast och vi hoppas också att liksom Kristus verkligen har uppstått från de döda och att han lever för alltid, så skall också de rättfärdiga efter sin död för alltid leva med den uppståndne Kristus och han låta dem uppstå på den sista dagen.[1] Liksom hans uppståndelse var ett verk av den heliga Treenigheten, så skall också vår uppståndelse vara det: [655; 648]

Om anden från honom som har uppväckt Jesus från de döda bor i er, så skall han som har uppväckt Kristus från de döda göra också era dödliga kroppar levande genom att hans ande bor i er (Rom 8:11).[2]

990        Begreppet ”kött” betecknar människan i hennes svaghet och dödlighet.[3] ”Köttets uppståndelse” betyder att det efter döden inte bara kommer att finnas liv för den odödliga själen, utan också att våra ”dödliga kroppar” (Rom 8:11) åter skall bli levande. [364]

991        Att tro på de dödas uppståndelse har från början varit en väsentlig beståndsdel av den kristna tron. ”De kristnas övertygelse: de dödas uppståndelse – i denna tro har vi liv.”[4] [638]

Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då några bland er säga att det inte finns någon uppståndelse från de döda? Om det inte finns någon uppståndelse från de döda, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro. ...Men nu har Kristus uppstått från de döda, som den förste av de avlidna (1 Kor 15:12-14, 20).

I. Kristi uppståndelse och vår uppståndelse

Uppståndelsen uppenbaras steg för steg

992        Uppståndelsen från de döda har steg för steg uppenbarats av Gud för sitt folk. Förhoppningen om de dödas kroppsliga uppståndelse trädde fram som en nödvändig följd av tron på en Gud som skapat hela människan, själ och kropp. Himlens och jordens skapare är också den som troget håller fast vid sitt förbund med Abraham och hans efterkommande. I detta dubbla perspektiv börjar tron på uppståndelsen att ta sig uttryck. I sina prövningar bekänner de mackabeiska martyrerna: [297]

Världens konung skall uppväcka oss till evigt liv, oss som dör för hans lag (2 Mack 7:9). Det är bättre att dö för människohand och upprätthålla hoppet från Gud att bli uppväckt av honom (2 Mack 7:14).[5]

993        Fariseerna[6] och åtskilliga bland Herrens samtida[7] hoppades på uppståndelsen. Jesus lär den med eftertryck. Han svarar saddukeerna som förnekar den: ”Är det inte därför att ni varken kan Skriften eller vet något om Guds makt som ni misstar er?” (Mark 12:24). Tron på uppståndelsen vilar på tron på Gud som inte ”är en Gud för döda utan för levande” (Mark 12:27). [575; 205]

994        Men det finns mer: Jesus förbinder tron på uppståndelsen med tron på hans egen person: ”Jag är uppståndelsen och livet” (Joh 11:25). Det är Jesus själv som på den sista dagen skall uppväcka dem som har trott på honom[8] och som har ätit hans kropp och druckit hans blod.[9] Han ger från och med sitt offentliga framträdande ett tecken på detta då han ger tillbaka livet åt några döda.[10] Därigenom förebådar han sin egen uppståndelse, som emellertid kommer att vara av annat slag. Om denna enastående händelse talar han som ”Jona-tecknet”,[11] som templets tecken:[12] han säger att hans uppståndelse skall äga rum på tredje dagen efter det att han överlämnats åt döden.[13] [646; 652]

995        Att vara Kristi vittne är att vara ”vittne om uppståndelsen” (Apg 1:22),[14] ”att ha ätit och druckit med honom efter hans uppståndelse från de döda” (Apg 10:41). Det kristna hoppet om uppståndelsen är helt och hållet präglat av mötena med den uppstånde Kristus. Vi skall uppstå som han, med honom och genom honom. [860; 655]

996        Från första början mötte den kristna tron på uppståndelsen bristande förståelse och protester.[15] ”På ingen punkt möter den kristna tron större opposition än när det gäller köttets uppståndelse.”[16] Det är mycket allmänt accepterat att den mänskliga personen efter döden fortsätter att finnas till på ett andligt sätt. Men hur skall man kunna tro att denna kropp som så tydligt är dödlig skall kunna stå upp till det eviga livet? [643]

Hur uppstår de döda?

997        Vad är ”att uppstå?” I döden skils själen från kroppen, människans kropp lämnas åt upplösningsprocessen, medan hennes själ går Gud till mötes. Den väntar på att bli återförenad med sin förklarade kropp. Gud skall i sin allmakt slutgiltigt ge oförgängligt liv åt vår kropp i det att han förenar den med vår själ, i kraft av Jesu uppståndelse. [366]

998        Vem skall uppstå? Alla människor som har dött: ”De som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen” (Joh 5:29).[17] [1038]

999        Hur? Kristus uppstod med sin egen kropp: ”Se på mina händer och mina fötter, det är jag och ingen annan” (Luk 24:39); men han vände inte tillbaka till ett jordiskt liv. På samma sätt skall i honom ”alla uppstå med den kropp som de har nu”,[18] men denna kropp skall förvandlas så att den blir lik den kropp Jesus har i sin härlighet,[19] till en ”andlig kropp” (1 Kor 15:44): [640; 645]

Nu undrar någon: ’Hur uppstår de döda? Hurdan kropp har de när de kommer?’ Vilken enfaldig fråga! Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn.... Det som blir sått förgängligt, uppstår oförgängligt; ...De döda uppstår i oförgänglighet.... Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet (1 Kor 15:35-37, 42, 52-53).

1000     Detta ”hur” överträffar vår föreställningsförmåga och vår förståelse; det är bara tillgängligt i tro. Men vår delaktighet i eukaristin ger oss redan en försmak av förklaringen av vår kropp genom Kristus: [647]

På samma sätt som brödet vilket kommer från jorden, efter att ha varit föremål för åkallan av Gud inte längre är vanligt bröd, utan eukaristi, som består av två beståndsdelar, en jordisk och en himmelsk, så är våra kroppar som har del av eukaristin inte längre förgängliga, eftersom de bär på hoppet om uppståndelse.[20] [1405]

1001     När? Slutgiltigt på den ”sista dagen” (Joh 6:39-40, 44, 54; 11:24), ”vid tidsåldrarnas slut”.[21] De dödas uppståndelse hänger nära samman med Kristi återkomst: [1038; 673]

Ty när Herren själv stiger ner från himlen och hans befallning ljuder genom ärkeängelns röst och Guds basun, då skall de som är döda i Kristus uppstå först (1 Thess 4:16).

Uppståndna med Kristus

1002     Om det är sant att Kristus skall uppväcka oss på den ”sista dagen”, så är det också sant att vi på visst sätt redan är uppståndna med Kristus. Tack vare den helige Ande är det kristna livet redan nu på jorden en delaktighet i Kristi död och uppståndelse: [655]

Ni begravdes med Kristus i dopet. I dopet har ni också uppstått med honom genom tron på kraften hos Gud, som uppväckte honom från de döda.... Om ni alltså har uppstått med Kristus, sträva då efter det som finns där uppe, där Kristus sitter på Guds högra sida (Kol 2:12; 3:1).

1003     De troende som är förenade med Kristus genom dopet deltar verkligen redan i Kristi himmelska liv,[22] men detta liv förblir ett ”osynligt liv tillsammans med Kristus i Gud” (Kol 3:3). ”Gud har uppväckt oss med honom och gett oss en plats i himlen genom Kristus Jesus” (Ef 2:6). Vi får näring av Kristi kropp i eukaristin och tillhör redan hans kropp. När vi uppstår med honom på den sista dagen, skall vi också ”träda fram i härlighet tillsammans med honom” (Kol 3:4) [1227; 2796]

1004     I väntan på denna dag har den troendes kropp och själ redan del i den värdighet som det innebär att vara ”i Kristus”: ur denna kommer kravet på respekt för hans egen kropp, men också för den andres, framför allt då denne lider: [364; 1397]

”Kroppen är till för Herren, och Herren är till för kroppen. Gud har uppväckt Herren, och genom sin makt skall han också uppväcka oss. Vet ni inte att era kroppar är Kristi lemmar? ...Ni tillhör inte er själva.... Ära då Gud med er kropp (1 Kor 6:13-15, 19-20).

II. Att dö i Kristus Jesus

1005     För att uppstå med Kristus måste man dö med Kristus, ”man måste flytta bort från kroppen och få sitt hem hos Herren” (2 Kor 5:8). I det ”uppbrott”[23] som döden är, skils själen från kroppen. Den skall återförenas med sin kropp den dag då de döda uppstår.[24] [624; 650]

Döden

1006     ”Det är inför döden som gåtan i människans villkor blir som störst.”[25] Å ena sidan är den fysiska döden något naturligt, men å andra sidan, för tron, är den verkligen ”syndens lön” (Rom 6:23).[26] Och för dem som dör i Kristi nåd är den ett deltagande i Herrens död för att man också skall kunna få del av hans uppståndelse.[27] [164; 1500]

1007     Döden är slutpunkten för det jordiska livet. Vårt liv mäts ut av tiden. I tidens ström förändras vi, åldras vi. Och döden tycks vara det normala slutet på livet för oss som för alla levande varelser på jorden. Detta sätt att betrakta döden ger vårt liv en prägel av brådska: tanken på vår dödlighet får oss att komma ihåg att vi bara har en begränsad tid för att förverkliga vårt liv till vårt förfogande:

Så tänk då på din Skapare i din ungdomstid, ...förrän stoftet vänder åter till jorden varifrån det har kommit, och anden vänder åter till Gud, som har gjort den (Pred 12:1, 7).

1008     Döden är syndens följd. Kyrkans läroämbete, som är den autentiska uttolkaren av det som den heliga Skrift[28] och traditionen förkunnar, lär att döden kom in i världen på grund av människans synd.[29] Även om människan var försedd med en dödlig natur, bestämde Gud att hon inte skulle dö. Döden betydde alltså en motsättning till Guds, Skaparens, plan, och den kom in i världen som följd av synden.[30] ”Den kroppsliga döden som människan skulle ha varit undandragen om hon inte hade syndat”,[31] är också människans ”sista fiende” som måste besegras.[32] [401; 376]

1009     Döden förvandlas av Kristus. Jesus, Guds Son, har också lidit döden som hör till den mänskliga naturen. Men trots sin fasa inför den[33] tog han den på sig i en handling av fullständig och fri underkastelse under sin Faders vilja. Jesu lydnad förvandlade dödens förbannelse till välsignelse.[34] [612]

Meningen med den kristna döden

[1681-1690]

1010     Tack vare Kristus har den kristna döden en positiv innebörd: ”För mig är livet Kristus och döden en vinning” (Fil 1:21). ”Detta är ett ord att lita på. Ty har vi dött med honom, skall vi också leva med honom” (2 Tim 2:11). Det väsentligt nya med den kristna döden finns där: genom dopet är den kristna människan redan på ett sakramentalt sätt ”död med Kristus”, för att leva ett nytt liv; och om vi dör i Kristi nåd, fullbordar den fysiska döden det som kallas ”att dö med Kristus” och fulländar på detta sätt vårt inlemmande i honom i hans frälsande gärning: [1220]

Det är gott för mig att dö i (eis) Kristus Jesus, mer än att härska över jorden, från den ena ändan till den andra. Honom söker jag, som dog för oss; honom längtar jag efter, som uppstod för oss. Min födelse närmar sig.... Låt mig få ta emot det rena ljuset; när jag kommer dit, skall jag vara verklig människa.[35]

1011     I döden kallar Gud människan till sig. Därför kan den kristna människan inför döden känna en liknande längtan som Paulus: ”Jag längtar efter att bryta upp och vara hos Kristus” (Fil 1:23). Hon kan förvandla sin egen död till en handling av lydnad och kärlek till Fadern, enligt Kristi förebild:[36] [1025]

Min jordiska längtan är korsfäst; ...i mig finns det levande vatten som sorlar och som säger i mig: ”Kom till Fadern”.[37]

Jag vill se Gud, och för att se honom måste man dö.[38]

Jag dör inte, jag går in i livet.[39]

1012     Den kristna synen på döden[40] uttrycks på ett särskilt sätt av kyrkans liturgi:

För dem som tror på dig blir livet inte utsläckt, blott förvandlat: när denna vår jordiska boning bryts ned, är en evig boning beredd åt oss i himmelen.[41]

1013     Döden är slutet på människans jordiska pilgrimsfärd och innebär slutet på den nådens och barmhärtighetens tid som Gud erbjuder henne för att utforma sitt jordiska liv enligt Guds rådslut och för att avgöra sitt slutliga öde. När ”vårt enda jordeliv”[42] har avslutats, kommer vi inte att återvända till andra jordiska liv. ”Det är människans lott att en gång dö” (Heb 9:27). Det finns ingen ”reinkarnation” efter döden.

1014     Kyrkan uppmuntrar oss att förbereda oss för vår dödsstund (”Från en plötslig och oförutsedd död – fräls oss, milde Herre Gud”: Allhelgonalitanian i sin gamla form), att be Guds moder att be för oss ”i vår dödsstund” (Bönen ”Hell dig, Maria”) och att anförtro oss åt den helige Josef, skyddspatron för de döende: [2676-2677]

I alla dina handlingar och dina tankar borde du uppföra dig som om du skulle dö i dag. Om ditt samvete är gott, så fruktar du inte döden särskilt mycket. Det är bättre att hålla sig fri från synden än att fly undan döden. Om du inte är beredd i dag, hur skall du kunna vara det i morgon?[43]

Lovad vare du, min Herre, för vår syster den lekamliga döden,
som ingen levande människa kan komma undan.
Ve över dem som dör i dödssynd,
saliga de som döden finner hängivna din heliga vilja,
ty den andra döden kan inte göra dem något ont.[44]

 
Sammanfattning


1015 ”Kroppen är frälsningens gångjärn.”[45] Vi tror på Gud som är kroppens skapare; vi tror på Ordet som blev mänsklig kropp för att återlösa den mänskliga kroppen; vi tror på kroppens uppståndelse, skapelsens fulländning och kroppens återlösning.
 
1016 Genom döden skils själen från kroppen, men vid uppståndelsen skall Gud ge oförgängligt liv åt vår förvandlade kropp och återförena den med vår själ. På samma sätt som Kristus är uppstånden och lever för evigt, så skall vi alla uppstå på den sista dagen.
 
1017 ”Vi tror på att det kött vi är iklädda verkligen skall uppstå.”[46] Men man lägger ned en förgänglig kropp i graven; det uppstår en oförgänglig[47] kropp, en ”andlig kropp” (1 Kor 15:44).
 
1018 Till följd av arvsynden måste människan underkasta sig den kroppsliga döden, ”som hon skulle ha varit undandragen om hon inte hade syndat”.[48]
 
1019 Jesus, Guds Son, led frivilligt döden för oss i fullkomlig och fri underkastelse under Guds, sin Faders, vilja. Genom sin död övervann han döden och öppnade på detta sätt för alla människor vägen till frälsning.
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADERJAG TRO 

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”

Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”

I.            Kristi uppståndelse och vår uppståndelse
II.           Att dö i Kristus Jesus
 
Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register