<<  Navigera  >>

Paragraf 3

Mysterierna i Kristi liv

512        När det gäller Kristi liv talar trosbekännelsen enbart om människoblivandets (tillblivelse och födelse) och påskens (lidande, korsfästelse, död, begravning, nedstigning till dödsriket, uppståndelse och himmelsfärd) troshemligheter. Den säger inte uttryckligen något om de trons mysterier som återfinns i Kristi fördolda och offentliga liv. Men de trosartiklar som talar om Jesu människoblivande och påsk kastar ljus över hela Kristi jordiska liv. ”Allt det som Jesus gjorde och lärde fram till den dag... då han togs upp till himlen” (Apg 1:1-2) – allt detta måste ses i ljuset av julens och påskens mysterier. [1163]

513        Trosundervisningen skall efter omständigheternas krav utveckla hela rikedomen i Jesu mysterier. Här räcker det med att visa på några gemensamma drag i alla de mysterier, som Jesu liv består av (I) för att sedan göra en skiss av trosmysterierna i Jesu fördolda (II) och offentliga (III) liv. [426, 561]

I. Hela Kristi liv är en trons hemlighet

514        Åtskilligt som intresserar den mänskliga nyfikenheten när det gäller Jesus förekommer inte i evangelierna. Nästan ingenting sägs om hans liv i Nasaret och en stor del av hans offentliga liv är rent av inte föremål för någon beskrivning.^[1] Det som har blivit nedskrivet i evangelierna har blivit det för att ”ni skall tro att Jesus är Messias, Guds Son, och för att ni genom tron skall ha liv i hans namn” (Joh 20:31).

515        Evangelierna är skrivna av människor som var bland de första som kom till tro^[2] och som vill att andra skall dela denna tro. De har i tron lärt känna vem Jesus är och har därför kunnat se och fått människor att se hans mysterium i hela hans jordiska liv. Allt i Jesu liv – från lindorna vid hans födelse^[3] till ättikan vid hans lidande^[4] och svepningen vid hans uppståndelse^[5] – är tecken på hans mysterium. Genom hans gärningar, hans under och hans ord uppenbarades det att ”i honom har hela den gudomliga fullheten förkroppsligats och tagit sin boning” (Kol 2:9). Hans mänskliga natur framstår alltså som ”sakrament”, dvs, tecken och instrument för hans gudom och för den frälsning han medför: det som var synligt i hans jordiska liv ledde fram till det osynliga mysterium som utgörs av att han är Guds Son och sänd till vår frälsning. [126; 609; 774; 477]

De gemensamma dragen i Jesu mysterier

516        Hela Kristi liv är uppenbarelse av Fadern: hans ord och gärningar, hans tystnad och hans lidanden, hans sätt att vara och att tala. Jesus kan säga: ”Den som ser mig, ser Fadern” (Joh 14:9), och Fadern kan säga: ”Detta är min Son, den utvalde; lyssna till honom” (Luk 9:35). Eftersom vår Herre gjorde sig till människa för att uppfylla Faderns vilja^[6] uppenbarar de minsta drag i hans mysterier ”Guds kärlek för oss”.^[7] [65; 2708]

517        Hela Kristi liv är ett frälsningens mysterium. Frälsningen kommer oss till del först och främst genom blodet på korset,^[8] men detta mysterium verkar under hela Kristi liv: redan genom sitt människoblivande, varigenom han gjorde sig fattig, gör han oss rika genom sin fattigdom;^[9] i sitt jordiska liv som genom sin lydnad^[10] sonar vår olydnad; i hans ord som renar sina åhörare;^[11] i hans helanden och andeutdrivningar, genom vilka han ”tog vår svaghet och lyfte av våra sjukdomar” (Matt 8:17);^[12] i hans uppståndelse, med vilken han gör oss rättfärdiga.^[13] [606, 1115]

518        Hela Kristi liv är ett återställelsens mysterium. Allt det som Jesus gjorde, sade och led hade som mål att återföra den fallna människan till sin första kallelse. [668; 2748]

Vår förbindelse med Jesu mysterier

519        Hela Kristi rikedom ”är avsedd för varje människa och utgör varje persons egendom”.^[16] Kristus levde inte för sig själv, utan för oss, från hans människoblivande ”för oss människor och för vår frälsnings skull”^[17] ända till sin död ”för våra synder” (1 Kor 15:3) och sin uppståndelse ”för vår rättfärdiggörelses skull” (Rom 4:25). Han är nu den ”som för vår talan inför Fadern” (1 Joh 2:1), han ”lever och kan vädja för oss” (Heb 7:25. Med allt vad han har levat och lidit för oss en gång för alla står han alltid ”inför Gud med vår sak” (Heb 9:24). [793, 602; 1085]

520        I hela sitt liv framträder Jesus som vår förebild.^[18] Han är den ”fullkomliga människan”,^[19] som kallar oss att bli sina lärjungar och att följa honom: genom sin förnedring har han givit oss ett exempel att följa,^[20] genom sin bön leder han oss till bön,^[21] genom sin fattigdom kallar han oss att i frihet säga ja till utblottelse och förföljelser.^[22] [459, 359; 2607]

521        Allt det som Kristus har erfarit har han gjort för att vi skall kunna erfara det i honom och för att han skall uppleva det i oss. ”Genom sitt människoblivande har Guds Son på något sätt förenat sig med varje människa”.^[23] Vi är kallade att växa samman till ett med honom; vad han har erfarit i sitt kött för oss och som vår förebild har han låtit oss få del av som lemmar i hans kropp. [2715; 1391]

II. Jesu barndoms och fördolda livs mysterier

Förberedelserna

522        Guds ankomst till jorden är en så väldig händelse att Gud ville förbereda den i århundraden. Han har låtit alla det ”Första förbundets”^[25] riter och offer, förebilder och symboler visa fram mot Kristus; han förkunnar honom genom profeternas mun; och han väcker för övrigt i hedningarnas hjärtan en dunkel väntan på denna ankomst. [711; 762]

523        Den helige Johannes Döparen är Herrens omedelbare Förelöpare,^[26] sänd för att bereda vägen för honom.^[27] Han är ”den Högstes profet” (Luk 1:76) och överträffar alla profeter.^[28] Han är den siste av dem,^[29] han inleder evangeliet;^[30] han hälsar Kristi ankomst från sin moders sköte^[31] och han finner sin glädje i att vara ”brudgummens vän” (Joh 3:29), som han betecknar som ”Guds Lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Han går före Jesus i ”Elias ande och kraft” (Luk 1:17), han bär vittnesbörd om honom genom sin förkunnelse, sitt omvändelsedop och slutligen sin martyrdöd.^[32] [712-720]

524        Varje år då kyrkan firar adventsliturgin, aktualiserar hon denna väntan på Messias; då de troende deltar i den långa förberedelsen för Frälsarens ankomst förnyar de den brinnande längtan efter hans andra ankomst.^[33] Genom att fira Förelöparens födelse och martyrdöd förenar sig kyrkan med hans önskan: ”Han skall bli större och jag mindre” (Joh 3:30). [1171]

Julmysteriet

525        Jesus föddes i ödmjukhet, i ett stall, i en fattig familj.^[34] Enkla herdar var de första vittnena till händelsen. Det är i denna fattigdom som himlens härlighet träder fram.^[35] Kyrkan besjunger oavlåtligt denna natts härlighet: [437; 2443]

526        ”Att bli barn” i förhållande till Gud är villkoret för att komma in i Riket.^[37] För att bli det måste man böja sig ner, bli liten; ja, ännu mer: man måste ”födas på nytt”,^[38] ”födas av Gud”,^[39] för att ”bli Guds barn”.^[40] Julmysteriet fullbordas i oss när Kristus ”tar gestalt” i oss (Gal 4:19). Julen är detta ”underbara utbytes” mysterium:

Jesu barndoms mysterier

527        Jesu omskärelse på den åttonde dagen efter hans födelse^[42] är tecknet på hans införlivande med Abrahams efterkommande, med förbundsfolket, på hans underordning under lagen^[43] och på hans tillhörighet till Israels religion som han utövar under hela sitt liv. Detta tecken förebådar dopet, ”omskärelsen med Kristus”.^[44] [580; 1214]

528        Epifania är Jesu framträdande som Israels Messias, Guds Son och världens Frälsare. Epifania högtidlighåller tillbedjan av Jesus av ”stjärntydarna” som kommit från Östern^[45] – och samtidigt Jesu dop i Jordan och bröllopet i Kana.^[46] I dessa ”stjärntydare”, representanter för de omgivande hedniska religionerna, ser evangeliet förstlingsfrukterna av de länder som tar emot det glada budskapet om frälsningen genom Guds människoblivande. Stjärntydarnas ankomst till Jerusalem för att hylla judarnas kung^[47] visar att de i Israel, i Davidsstjärnans messianska ljus^[48] söker honom som skall bli ländernas konung.^[49] Deras ankomst betyder att hedningarna bara kan upptäcka Jesus och tillbedja honom som Gud och världens Frälsare genom att vända sig till judarna^[50] och av dem ta emot löftet om Messias så som det återfinns i Gamla testamentet.^[51] Epifania visar att ”det fulla antalet hedningar träder in i patriarkernas familj”^[52] och erhåller Israels värdighet, Israelitica dignitas.^[53] [439; 711-716, 122]

529        Jesu frambärande i templet^[54] framställer honom som den Förstfödde som tillhör Herren.^[55] Med Symeon och Hanna är det hela Israel som kommer sin Frälsare till mötes (den bysantinska traditionen kallar denna händelse ”Mötet”). Jesus erkänns som den Messias man väntat på så länge, ”ljus för folken” och ”Israels härlighet”, men också ”tecknet som skall bli motsagt”. Det smärtans svärd som förutsägs för Maria förkunnar det annorlunda, fullkomliga och enastående offret på korset som skall ge den frälsning som Gud har ”förberett inför alla folk”. [583; 439; 614]

530        Flykten till Egypten och massakern på de oskyldiga barnen^[56] gör motsättningen mellan ljuset och mörkret tydlig: ”Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom” (Joh 1:11). Hela Kristi liv står under förföljelsens tecken. De som står honom nära delar förföljelsen med honom.^[57] Hans återkomst från Egypten^[58] påminner om uttåget ur Egypten^[59] och framställer Jesus som den slutlige befriaren. [574]

Mysterierna i Jesu fördolda liv

531        Under större delen av sitt liv har Jesus haft samma levnadsvillkor som det stora flertalet människor: ett vardagsliv utan påfallande glans, kroppsarbete, judiskt religiöst liv i underordning under Guds lag,^[60] liv i gemenskap. Om hela denna period får vi upplysning om att Jesus ”lydde” sina föräldrar ”i allt”^[61] och att han ”blev äldre och visare och vann Guds och människors välbehag”.^[62] [2427]

532        Jesu underordning under sin mor och sin fosterfar uppfyller fullkomligt fjärde budets krav. Den är en bild i denna värld av den lydnad han som Son visar sin himmelske Fader. Den lydnad som Jesus varje dag visade Josef och Maria var redan en förkunnelse och en förebild för den lydnad som han skulle visa på skärtorsdagen: ”Inte min vilja...” (Luk 22:42). Kristi lydnad i det fördolda livets vardag inledde redan återställelsen av det som Adams olydnad hade förstört.^[63] [2214-2220; 612]

533        Det fördolda livet i Nasaret låter varje människa få gemenskap med Jesus under livets allra vanligaste omständigheter och på dess mest vardagliga vägar:

534        Jesu återfinnande i templet – Jesus vid tolv års ålder i templet^[65] är den enda händelse som bryter evangeliernas tystnad om de år Jesus levde fjärran från offentligheten. Jesus låter då det mysterium skymta fram som innebär att han helgar sig helt och hållet åt sin sändning – att han är Guds Son som kommit till världen: ”Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” Maria och Josef ”förstod inte” dessa ord, men de tog emot dem i tro, och Maria ”bevarade allt detta i sitt hjärta” under alla de år då Jesus var omgiven av tystnaden i ett vanligt vardagsliv. [583, 2599; 964]

III. Mysterierna i Jesu offentliga liv

535        Början^[66] på Jesu offentliga liv är hans dop av Johannes i Jordan.^[67] Johannes förkunnade ”syndernas förlåtelse genom omvändelse och dop” (Luk 3:3). Många syndare, tullindrivare och soldater,^[68] fariseer och sadukeer^[69] och prostituerade^[70] kommer för att låta döpa sig av honom. ”Då framträder Jesus”. Döparen tvekar, men Jesus framhärdar: han tar emot dopet. Då kommer den helige Ande, i en duvas gestalt, över Jesus, och en röst från himlen förkunnar: ”Detta är min älskade Son” (Matt 3:13-17). Detta är uppenbarelsen (”Epifania”) av Jesus som Israels Messias och Guds Son. [719-720; 701; 438]

536        Jesu dop innebär att han för sin del tar emot och inleder sin sändning som Herrens lidande tjänare. Han låter sig räknas som syndare.^[71] Han är redan ”Guds lamm, som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Han upplever i förväg det ”dop” som är hans blodiga död.^[72] Han kommer redan för att ”uppfylla allt som hör till rättfärdigheten” (Matt 3:15), dvs, att han helt och hållet underkastar sig sin Faders vilja: av kärlek samtycker han till detta dödens dop till syndernas förlåtelse.^[73] På detta ja svarar Faderns röst som finner hela sin glädje i sin Son.^[74] Anden som Jesus helt och fullt har som sin egendom ända från sin tillblivelse kommer för att ”stanna” över honom.^[75] Han blir dess källa för hela mänskligheten. Vid hans dop ”öppnades himmelen” (Matt 3:16) som Adams synd hade stängt till, och allt vatten helgades genom att Jesus steg ned i det och Anden stannade kvar över det – detta var förspel till den nya skapelsen. [606; 1224; 444; 727; 739]

537        Genom dopet blir den kristne sakramentalt intimt förenad med Kristus som i sitt dop förebådar sin död och sin uppståndelse. Han skall träda in i detta mysterium, som innebär att man ödmjukar sig och ångrar sig, stiger ned i vattnet med Jesus för att sedan stiga upp tillsammans med honom, födas på nytt av vatten och Ande för att i Sonen bli högt älskad son till Fadern och ”leva i ett nytt liv” (Rom 6:4): [1262]

Jesu frestelse

538        Evangelierna berättar om att Jesus upplevde en tid av ensamhet i öknen omedelbart efter sitt dop av Johannes: ”Anden drev ut” Jesus i öknen, och han stannade där i fyrtio dagar utan att äta. Han levde bland de vilda djuren och änglarna tjänade honom.^[78] Mot slutet av denna tid frestar Satan honom tre gånger och försöker att sätta den inställning han hade till Gud som Guds Son på spel. Jesus avvisar dessa angrepp som upprepar Adams frestelser i paradiset och Israels frestelser i öknen, och djävulen avlägsnar sig från honom för att ”återkomma när tiden är inne”.^[79] [394; 518]

539        Evangelisterna antyder att denna hemlighetsfulla händelse har en betydelse som har med vår frälsning att göra. Jesus är den nye Adam, som förblev trogen där den förste Adam föll för frestelsen. Jesus uppfyller på ett fullkomligt sätt Israels kallelse: i motsättning till dem som en gång utmanade Gud under fyrtio år i öknen^[80] framstår Kristus som Guds tjänare som helt och fullt rättar sig efter Guds vilja. Just så besegrar Jesus djävulen: han ”band den starke” för att ta ifrån honom hans byte.^[81] Jesu seger över frestaren i öknen förebådar segern i lidandet, som är det högsta uttrycket för den lydnad han som Son erbjuder sin Fader. [397; 385; 609]

540        Jesu frestelse avslöjar det sätt på vilket Guds Son är Messias, vilket står i motsättning till det som Satan föreslår honom och som människor^[82] vill utrusta honom med. Därför har Kristus besegrat Frestaren för oss: ”Ty vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi, men utan synd” (Heb 4:15). Kyrkan förenar sig varje år under den stora fastans fyrtio dagar med Jesu mysterium i öknen. [2119; 519; 2849; 1438]

”Guds rike är nära”

541        När Johannes hade blivit fängslad, kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds budskap och sade: ”Tiden är inne, Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” (Mark 1:14-15). ”För att utföra Faderns vilja gjorde Kristus en början till himmelriket på jorden”.^[83] Och Faderns vilja är att ”upphöja människorna till att få del av hans gudomliga liv”.^[84] Han gör detta i det att han samlar människorna kring sin Son, Jesus Kristus. Denna samling av människor är kyrkan, som på jorden ”utgör den första brodden och begynnelsen av Guds rike”.^[85] [2816; 763; 669; 768; 865]

542        Kristus är i hjärtat av denna samling människor i ”Guds familj”. Han samlar dem omkring sig genom sitt ord, genom de tecken som visar på Guds rike och genom att sända ut sina apostlar. Han kommer att förverkliga sitt rikes ankomst framför allt genom sitt stora påskmysterium: hans död på korset och hans uppståndelse. ”Och när jag blir upphöjd från jorden, skall jag dra alla till mig” (Joh 12:32). Till denna förening med Kristus är alla människor kallade.^[86] [2233; 789]

Förkunnelsen av Guds rike

543        Alla människor kallas att träda in i Guds rike. Detta messianska rike förkunnas först för Israels barn^[87] men är avsett att ta emot människor av alla folk.^[88] För att komma in i detta rike måste man ta emot Jesu ord: [764]

544        Riket tillhör de fattiga och små, dvs, dem som tar emot det med ödmjukt hjärta. Jesus är sänd för att frambära ett glädjebud till de fattiga” (Luk 4:18).^[90] Han förklarar dem saliga, ”ty dem tillhör himmelriket” (Matt 5:3). Det är för de ”små” som Fadern i sin nåd har velat uppenbara det som förblir dolt för de visa och kloka.^[91] Jesus delar de fattigas liv, från krubban till korset. Han känner till hunger,^[92] törst^[93] och umbäranden.^[94] Ännu mer: han identifierar sig med alla sorters fattiga och gör den aktiva kärleken till dem till ett villkor för att kunna komma in i hans rike.^[95] [709; 2443, 2546]

545        Jesus inbjuder syndare till Guds rikes bord: ”Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare” (Mark 2:17).^[96] Han uppmanar dem att omvända sig, ty utan omvändelse kan man inte komma in i Guds rike, men han visar dem i ord och gärning sin Faders obegränsade barmhärtighet mot dem^[97] och den väldiga ”glädjen i himmelen över en enda syndare som omvänder sig” (Luk 15:7). Det yttersta beviset på denna kärlek blir offret av hans eget liv ”till syndernas förlåtelse” (Matt 26:28). [1443, 588; 1846; 1439]

546        Jesus kallar människor att gå in i hans rike genom att använda sig av liknelser – ett typiskt drag i hans undervisning.^[98] I dessa liknelser inbjuder han till festmåltid i Gudsriket,^[99] men han ställer också upp ett radikalt val: för att komma in i Guds rike måste man ge bort allt;^[100] ord räcker inte till, det krävs handling.^[101] Liknelserna är som en spegel för människan: tar hon emot ordet som hård mark eller som god jord?^[102] Vad gör hon med de talenter hon har fått ta emot?^[103] Jesus och Gudsrikets närvaro i denna värld är i hemlighet hjärtat i liknelserna. Man måste gå in i Guds rike, dvs, bli en Kristi lärjunge, för att ”lära känna Guds rikes hemligheter” (Matt 13:11). För dem som stannar ”utanför” (Mark 4:11) förblir alltsammans gåtfullt.^[104] [2613; 542]

Guds rikes tecken

547        Jesus låter sina ord åtföljas av ”kraftgärningar, under och tecken” (Apg 2:22) som visar att Guds rike är närvarande i honom. De vittnar om att Jesus är den utlovade Messias.^[105] [670; 439]

548        De tecken Jesus gör vittnar om att Fadern har sänt honom.^[106] De uppmanar människor att tro på honom.^[107] Åt dem som vänder sig till honom i tro ger han det de ber om.^[108] Alltså stärker undren tron på honom som gör sin Faders gärningar: de vittnar om att han är Guds Son.^[109] Men de kan också bli ”till fall”.^[110] De är inte till för att tillfredsställa nyfikenheten eller magiska önskningar. Trots sina mycket tydliga under förkastas Jesus av vissa människor.^[111] Han anklagas till och med för att i sina gärningar använda sig av onda andar.^[112] [156; 2616; 574; 447]

549        Då Jesus befriade några människor från sådana jordiska olyckor som hunger,^[113] orättvisa,^[114] sjukdom och död^[115] reste han tecken på Messias herravälde. Men han kom inte för att avskaffa allt elände här nere på jorden,^[116] utan för att befria människan från den tyngsta träldomen, träldomen under synden,^[117] som är ett hinder för dem att svara på Guds kallelse och förorsakar alla former för mänsklig ofrihet. [1503; 440]

550        Guds rikes ankomst innebär nederlag för Satans rike:^[118] ”Om det är med Guds ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er” (Matt 12:28). De exorcismer (andeutdrivningar) som Jesus gör befriar människorna från de onda andarnas våld.^[119] De förebådar Jesu stora seger över ”denna världens furste”.^[120] Det är genom Kristi kors som Guds rike definitivt kommer att upprättas: ”Gud har tillträtt sitt herradöme högt uppe på korsets trä”.^[121] [394; 1673; 440; 2816]

”Himmelrikets nycklar”

551        Vid början av sitt offentliga liv valde Jesus ut några män, tolv till antalet, för att vara tillsammans med honom och delta i hans sändning.^[122] Han gav dem del av sin makt och myndighet ”och han sände ut dem för att förkunna Guds rike och göra sjuka friska” (Luk 9:2). De har för alltid att göra med Kristi rike, ty han styr genom dem sin kyrka: [858; 765]

552        I tolvmannakollegiet har Simon Petrus den främsta platsen.^[123] Jesus gav honom ett unikt uppdrag. Tack vare en uppenbarelse från Fadern hade Petrus bekänt: ”Du är Messias, den levande Gudens Son”.^[124] Vår Herre hade då förklarat för honom: ”Du är Petrus, Klippan, och på denna klippa skall jag bygga min kyrka, och dödsrikets portar skall aldrig få makt över den” (Matt 16:18). Kristus, ”den levande stenen”^[125] försäkrar sin kyrka, byggd på Petrus, om segern över dödens makter. Petrus kommer på grund av den tro han har bekänt alltid att förbli kyrkans klippa, som aldrig kan skakas sönder. Han skall få uppdraget att bevara denna tro från varje vacklan och att styrka sina bröder i den.^[126] [880; 153, 442; 424]

553        Jesus gav Petrus en särskild auktoritet: ”Jag skall ge dig nycklarna till himmelriket. Allt du binder på jorden skall vara bundet i himlen, och allt du löser på jorden skall vara löst i himlen” (Matt 16:19). ”Nyckelmakten” betecknar auktoriteten att styra Guds hus, som är kyrkan. Jesus, den ”gode Herden” (Joh 10:11), bekräftar detta uppdrag efter sin uppståndelse: ”För mina lamm på bete” (Joh 21:15-17). Makten att ”binda och lösa” betecknar auktoriteten att avlösa från synd, att göra läromässiga avgöranden och att fatta disciplinära beslut i kyrkan. Jesus anförtrodde kyrkan denna auktoritet åt apostlarnas tjänst^[127] och särskilt åt Petrus tjänst. Han är den ende som Jesus uttryckligen anförtrodde himmelrikets nycklar. [381; 1445; 641; 881]

En försmak av Guds rike: Kristi förklaring

554        Från den dag då Petrus bekände att Jesus är Messias, den levande Gudens Son, började Mästaren ”förklara för sina lärjungar att han måste bege sig till Jerusalem och lida mycket... och bli dödad och bli uppväckt på tredje dagen” (Matt 16:21): Petrus vägrar att acceptera detta tillkännagivande,^[128] och de andra förstår det inte bättre.^[129] Det är i detta sammanhang som den hemlighetsfulla händelse som kallas Jesu förklaring^[130] äger rum. Den sker inför tre vittnen, utvalda av honom: Petrus, Jakob och Johannes. Jesu ansikte och kläder blir glänsande vita, Mose och Elia visar sig och ”talade (med honom) om hans uttåg ur denna världen som han skulle fullborda i Jerusalem” (Luk 9:31). Ett moln täcker över dem och en röst från himlen säger: ”Detta är min Son, den utvalde. Lyssna till honom” (Luk 9:35). [697; 2600; 444]

555        För ett ögonblick visar Jesus sin gudomliga härlighet och bekräftar på detta sätt Petrus bekännelse. Han visar också att han för att ”gå in i sin härlighet” (Luk 24:26) måste gå över korset i Jerusalem. Mose och Elia hade sett Guds härlighet på berget; lagen och profeterna hade förkunnat Messias lidande.^[131] Jesu lidande är verkligen Faderns vilja: Sonen handlar som Guds Tjänare.^[132] Molnet antyder den helige Andes närvaro: ”Hela Treenigheten visade sig: Fadern i rösten, Sonen i människan, Anden i det lysande molnet”:^[133] [2576; 2583; 257]

556        Vid tröskeln till det offentliga livet: dopet. Vid tröskeln till påsken: Kristi förklaring. Genom Jesu dop ”uppenbarades det mysterium, som består av vår första pånyttfödelse”: vårt dop. Kristi förklaring är ”vår andra pånyttfödelses sakrament”: och vår andra pånyttfödelse är vår egen uppståndelse.^[135] Från och med nu har vi del av Herrens uppståndelse genom den helige Ande som verkar i sakramenten i Kristi kropp, kyrkan. Kristi förklaring ger oss en försmak av Kristi ankomst i härlighet. ”Han skall förvandla den kropp vi har i vår ringhet så att den blir lik den kropp han har i sin härlighet” (Fil 3:21). Men den påminner oss också om att ”vi måste gå igenom många lidanden för att komma in i Guds rike” (Apg 14:22). [1003]

Jesus går upp till Jerusalem

557        ”När tiden var inne för hans upptagande i himlen, vände han sina steg mot Jerusalem” (Luk 9:51).^[138] Genom detta beslut visade han att han gick upp till Jerusalem för att dö där. Tre gånger hade han förutsagt sitt lidande och sin uppståndelse.^[139] Då han vände sig mot Jerusalem sade han: ”En profet får inte mista livet någon annanstans än i Jerusalem” (Luk 13:33).

558        Jesus erinrar om profeternas martyrdöd – han talar om de profeter som hade lidit döden i Jerusalem.^[140] Icke desto mindre framhärdar han i att kalla Jerusalem till att samla sig kring honom: ”Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte” (Matt 23:37b). När han får se Jerusalem gråter han över staden^[141] och uttrycker än en gång sitt hjärtas längtan: ”Om du denna dag hade förstått också du vad som ger dig fred! Men nu är det fördolt för dig” (Luk 19:42).

Jesu messianska intåg i Jerusalem

559        Hur skall Jerusalem ta emot sin Messias? Även om Jesus alltid hade avvisat folkliga försök att göra honom till kung^[142] väljer han tidpunkten och förbereder detaljerna för sitt messianska intåg in i sin ”fader Davids”^[143] stad (Luk 1:32). Han hyllas som Davids son, som den som kommer med frälsning (Hosianna betyder ”fräls oss, befria oss!” – ”Ge salighet!”). ”Ärans konung” (Ps 24:10) tågar in i sin stad, ”ridande på en åsna” (Sak 9:9): han erövrar inte dottern Sion, förebilden för sin kyrka, med list eller våld, utan med den ödmjukhet som vittnar om sanningen.^[144] Därför är undersåtarna i hans rike denna dag barnen^[145] och ”Guds fattiga”, som hyllar honom liksom änglarna förkunnade honom för herdarna.^[146] Deras hyllningsrop – ”Välsignad vare han som kommer i Herrens namn” (Ps 118:26) – upprepas av kyrkan i den eukaristiska liturgins Sanctus (”Helig”) som inledning till den sakramentala åminnelsen av Herrens påsk. [333; 1352]

560        Jesu intåg i Jerusalem uppenbarar Guds rikes ankomst som Messias-kungen skall genomföra med den påsk som består av hans död och uppståndelse. Det är genom att högtidlighålla detta intåg på Palmsöndagen som kyrkan inleder den stora Stilla veckan. [550; 2816; 1169]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

Artikel 2               ”Och på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre”

Artikel 3               ”Jesus Kristus är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria” 

Paragraf 1 - Guds Son blev människa

Paragraf 2 - ” Avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria”
 
Paragraf 3 - Mysterierna i Kristi liv
I.            Hela Kristi liv är en trons hemlighet
II.           Jesu barndoms och fördolda livs mysterier
III.          Mysterierna i Jesu offentliga liv

Artikel 4               ”Jesus Kristus blev pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven”
 
Artikel 5               ”Jesus Kristus är nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda”
 
Artikel 6               ”Jesus är uppstigen till himmelen
och sitter på Gud Fader Allsmäktigs högra sida”
 
Artikel 7               ”Därifrån igenkommande för att döma levande och döda”

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register