Hem

<<  Navigera  >>

Paragraf 2

 Kyrkan är Guds folk,

Kristi kropp och tempel för den helige Ande

I. Kyrkan är Guds folk

781        ”I alla tider och hos alla folk tar Gud emot var och en som fruktar honom och handlar rättfärdigt. Det var Guds vilja att helga och rädda människorna, men inte en och en utan några inbördes band. Han ville göra dem till ett folk som verkligen skulle känna honom och tjäna honom i helighet. Därför utvalde han Israels folk som sitt egendomsfolk och stiftade ett förbund med det. Steg för steg undervisade han det genom att uppenbara sig själv och sin frälsningsplan i dess historia och för att helga det åt sig. Allt detta var en förberedelse och en förebild för det nya och fullkomliga förbund, som skulle slutas i Kristus.... Detta nya förbund instiftade Kristus, ett nytt förbund i hans blod. Han sammankallade ett folk av judar och hedningar som skulle växa samman till en enhet. De skulle utgöra det nya Gudsfolket.”[1]

Det som karakteriserar Guds folk

782        Guds folk har några utmärkande drag som klart skiljer det från alla andra grupperingar i historien av religiös, etnisk, politisk eller kulturell art: [871]

—Det är Guds folk. Gud är inte något särskilt folks egendom. Men han har förvärvat åt sig ett folk av dem som förut inte var ett folk: ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk” (1 Pet 2:9). [2787]
—Man blir medlem av detta folk inte genom den fysiska födseln utan genom ”födelsen från himmelen”, ”av vatten och helig Ande” (Joh 3:3-5), dvs, genom tron på Kristus och dopet. [1267]
—Som huvud har detta folk Jesus Kristus. Eftersom samma smörjelse, den helige Ande, flyter ned från huvudet över kroppen, är det ”det messianska folket”. [695]
—”Som privilegium har detta folk den värdighet och frihet som tillhör Guds barn. I deras hjärtan bor den helige Ande, som i ett tempel.” [1741]
—”Dess lag är det nya budet att älska såsom Kristus har älskat oss.”[2] Detta är den helige Andes ”nya” lag.[3] [1972]
—Dess uppdrag är att vara jordens salt och världens ljus.[4] ”Det är ett oerhört livskraftigt frö till enhet, hopp och räddning för hela mänskligheten.”[5] [849]
—Och dess bestämmelse är slutligen ”att utbreda Guds rike på jorden till dess att det fullkomnas av honom vid tidens slut”.[6] [769]

Ett prästerligt, profetiskt och kungligt folk

783        Jesus Kristus har av Fadern blivit smord med den helige Ande. Honom har han gjort till ”präst, profet och konung”. Hela Guds folk har del i dessa Kristi funktioner och har ansvar för det uppdrag och den tjänst som följer av dessa funktioner.[7] [436; 873]

784        När man inlemmas i Guds folk genom tron och dopet får man del av detta folks enastående kallelse: dess prästerliga kallelse: ”Kristus, översteprästen, som utsetts bland människor, har gjort sitt nya folk till ett ’kungadöme och till präster åt sin Gud och Fader’. Genom den nya födelsen och smörjelsen med helig Ande blir de döpta invigda till ett andligt hus och ett heligt prästerskap”.[8] [1268; 1546]

785        ”Guds folk har också del i Kristi profetiska ämbete”. Denna delaktighet visar sig framför allt genom det övernaturliga trosmedvetande som utmärker hela folket, lekmän såväl som ämbetsbärare, när det ”osvikligt håller fast vid den tro som en gång överlämnades åt de heliga”.[9] Denna delaktighet visar sig också i att kyrkans medlemmar tränger djupare in i förståelsen av denna tro och blir Kristi vittnen mitt i denna värld. [92]

786        Guds folk har slutligen också del av Kristi kungliga funktion. Kristus utövar sin kungliga sändning genom att dra till sig alla människor genom sin död och sin uppståndelse.[10] Kristus, världsalltets konung och herre, gjorde sig till allas tjänare. Han kom ju inte ”för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt 10:28). För den kristna människan ”är att tjäna honom att härska”,[11] särskilt i de ”fattiga och lidande i vilka hon ser bilden av sin fattige och lidande grundare”.[12] Guds folk förverkligar sin ”kungavärdighet” genom att leva i enlighet med sin kallelse att tjäna med Kristus. [2449; 2443]

Alla pånyttfödda blir kungar genom korsets tecken, de görs till präster av den helige Ande, för att – om man bortser från det som ingår i vår särskilda tjänst – alla kristna som fått del av Anden och kan använda sitt förstånd skall inse att de är medlemmar av denna kungaätt och har del av det prästerliga uppdraget. Finns det något så kungligt för en själ som att i underkastelse under Gud styra sin kropp? Finns det något så prästerligt som att erbjuda Herren ett rent samvete och på sitt hjärtas altare fromhetens fläckfria offer?[13]

II. Kyrkan är Kristi kropp

Kyrkan är gemenskap med Jesus

787        Från början lät Jesus sina lärjungar dela sitt liv.[14] Han lät dem få del av sitt uppdrag, sin glädje[15] och sina lidanden.[16] Jesus talar om en ännu intimare gemenskap mellan sig själv och dem som följde honom: ”Bli kvar i mig som jag är i er.... Jag är vinstocken, ni är grenarna”.[17] Han förklarar också att en hemlighetsfull förening mellan hans egen kropp och vår skall bli verklighet: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig och jag i honom” (Joh 6:56). [755]

788        När Jesus inte längre synligt är hos sina lärjungar lämnar han dem inte faderlösa.[18] Han lovade dem att stanna kvar hos dem ända till tidens slut,[19] han sände sin Ande till dem.[20] Gemenskapen med Jesus blev på sätt och vis ännu intensivare: ”Han överlämnade sin Ande till sina bröder som han kallat samman från alla folk, och gjorde dem så till sin mystiska kropp”.[21] [690]

789        Jämförelsen mellan kyrkan och kroppen kastar ljus över det intima bandet mellan kyrkan och Kristus. Kyrkan är inte bara samlad kring honom, hon är enad i honom, i hans kropp. Tre aspekter på kyrkan – Kristi kropp – återstår det att lägga fram: enheten mellan alla kyrkans medlemmar genom deras förening med Kristus; Kristus som kroppens huvud; kyrkan som Kristi brud. [521]

”En enda kropp”

790        De troende som svarar på Guds ord och blir lemmar i Kristi kropp blir nära förenade med Kristus: ”I denna kropp strömmar Kristi liv ut till de troende. Genom sakramenten förenas de på ett fördolt och verkligt sätt med den lidande och förhärligade Kristus”.[22] Detta gäller framför allt för dopet, som förenar oss med Kristi död och uppståndelse,[23] och eukaristin, i vilken vi ”verkligen får del av Kristi kropp och tas upp i gemenskap med honom och med varandra”.[24] [947; 1227; 1329]

791        Kroppens enhet upphäver inte lemmarnas olikhet: ”Också när Kristi kropp byggs upp, råder en olikhet mellan lemmar och uppgifter. En är Anden som enligt sin rikedom och tjänsternas behov fördelar sina mångfaldiga gåvor till kyrkans bästa”.[25] Enheten i Kristi kropp frambringar och främjar kärleken mellan de troende: ”Lider en kroppsdel, så lider därför alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra med den”.[26] Till slut segrar enheten i den mystiska kroppen över all mänsklig splittring: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28). [814; 1937]

Kristus är huvudet för denna kropp

792        Kristus är ”huvudet för kroppen som är kyrkan” (Kol 1:18). Han är utgångspunkten för skapelsen och frälsningen. Upphöjd till Faderns härlighet ”är han i allt den främste” (Kol 1:18), framför allt i sin kyrka, genom vilken han härskar över allting: [669; 1119]

793        Han förenar oss med sin påsk: alla kyrkans medlemmar måste bemöda sig om att likna honom ”tills Kristus har förkroppsligats” (Gal 4:19) i dem. ”Vi som tas upp i hans livs mysterier görs lika honom, dör med honom och uppstår med honom till dess vi härskar med honom.”[27] [661; 519]

794        Han sörjer för att vi växer till.[28] För att vi skall växa upp till honom, vårt huvud,[29] fördelar Kristus i sin kropp, kyrkan, de gåvor och tjänster med vilka vi bistår varandra på frälsningens väg. [872]

795        Kristus och kyrkan är alltså ”Kristus i sin helhet” Christus totus. Kyrkan är ett med Kristus. Helgonen är på ett mycket levande sätt medvetna om denna enhet: [695]

Låt oss lyckönska varandra och tacka för att vi inte bara har blivit kristna, utan Kristus. Förstår ni, mina bröder, nåden Gud har givit oss då han gav oss Kristus till huvud? Förundra er och gläd er – vi har blivit Kristus. Ja, därför att han är huvudet och vi är lemmarna, är han och vi hela människan.... Kristi fullhet är alltså huvudet och lemmarna. Vad menar vi när vi säger ”huvudet och lemmarna”? Kristus och kyrkan.[30]

Vår Frälsare har trätt fram som en och samma person som kyrkan som han har antagit som sin.[31]

Huvud och lemmar är så att säga en enda mystisk person.[32] [1474]

Ett ord av Jeanne d’Arc till sina domare sammanfattar de heliga lärarnas tro och uttrycker den troende människans sunda förnuft: ”När det gäller Jesus Kristus och kyrkan har det kungjorts för mig att dessa båda är ett, och att man inte får ställa till några svårigheter när det gäller detta”.[33]

Kyrkan är Kristi brud

796        Enheten mellan Kristus och kyrkan, kroppen och lemmarna, innebär också att det föreligger en skillnad mellan dem – den skillnad som utgörs av ett förhållande mellan personer. Denna synpunkt uttrycks ofta med bilden av brudgum och brud. Temat ”Kristus som sin kyrkas brudgum” förbereddes av profeterna och förkunnades av Johannes Döparen.[34] Herren kallade sig själv ”brudgummen” (Mark 2:19).[35] Aposteln framställer kyrkan och varje troende lem i hans kropp som en ”brud”, trolovad med Kristus, Herren, för att enbart med honom vara en enda Ande.[36] Kyrkan är den fläckfria bruden till det fläckfria Lammet[37] som Kristus älskade. För henne utgav han sig själv ”för att helga henne” (Ef 5:26), med henne förenade han sig i ett evigt förbund, och henne sörjer han ständigt för som sin egen kropp.[38] [757, 219; 772; 1602, 1616]

Se där Kristus i sin helhet, huvud och kropp, en enda, utformad av många.... Vare sig det nu är huvudet eller lemmarna som talar är det Kristus som talar. Han talar i egenskap av huvud ex persona capitis eller i egenskap av kropp ex persona corporis. Som det står skrivet: ”De två skall bli ett. Detta rymmer en stor hemlighet, här låter jag det syfta på Kristus och kyrkan” (Ef 5:31-32). Och Herren själv säger i evangeliet: ”De är inte längre två utan ett” (Matt 19:6). Som ni har sett är det faktiskt fråga om två olika personer – men ändå är de i det äktenskapliga samlivet bara ett.... – Som huvud kallas han ”brudgum”, som kropp kallas han ”brud”.[39]

III. Kyrkan är den helige Andes tempel

797        ”Det som vår ande, jag menar vår själ, är för våra lemmar, är den helige Ande för Kristi lemmar, Kristi kropp, jag menar kyrkan.”[40] – ”Kristi Ande är den dolda princip som är orsaken till att alla delar av kroppen är bundna till varandra – både med varandra och sitt högsta huvud, eftersom den finns helt och hållet i hennes huvud, helt och hållet i kroppen och helt och hållet i var och en av dess lemmar.”[41] Den helige Ande gör kyrkan till ”den levande Gudens tempel” (2 Kor 6:16):[42] [813; 586]

Guds gåva har anförtrotts åt kyrkan.... I henne har förbindelsen med Kristus upprättats – och denna förbindelse är den helige Ande, odödlighetens underpant, bekräftelsen på vår tro och den trappa på vilken man kan stiga upp till Gud.... Ty där kyrkan är, där är också Guds Ande; och där Guds Ande är, där är kyrkan och all nåd.[43]

798        Den helige Ande ”är principen för varje levande och verkligt frälsningsbringande handling i var och en av kroppens olika delar”.[44] Den bygger upp kroppen i kärlek på många sätt;[45] genom Guds Ord, ”som kan göra (den) till byggstenar” (Apg 20:32), genom dopet, varmed den formar Kristi kropp;[46] genom sakramenten, som ger växt och hälsa åt Kristi lemmar; genom den nådegåva som apostlarna tagit emot och som ”står främst”;[47] genom de dygder som får människor att handla i enlighet med det godas krav och slutligen genom de många särskilda nådegåvor (som kallas ”karismer” genom vilka Anden gör de troende ”lämpade och villiga att ta på sig olika uppgifter och tjänster så att kyrkan förnyas och bättre byggs upp”.[48] [737, 1091-1199; 791]

Andens gåvor

799        Vare sig karismerna är ovanliga eller enkla och ödmjuka är de den helige Andes nådegåvor, som direkt eller indirekt är till nytta för kyrkan, inriktade på att bygga upp henne, att vara till gagn för människor och motsvara världens behov. [951, 2003]

800        Andens särskilda gåvor skall tas emot med tacksamhet av den som tar emot dem, men också av hela kyrkan. De är verkligen en underbar nådens rikedom som ger det apostoliska livet kraft och främja heligheten i hela Kristi kropp. Detta under förutsättning att det verkligen handlar om den helige Andes gåvor och att de används på ett autentiskt sätt i överensstämmelse med de äkta ingivelserna från samma Ande, dvs, i enlighet med kärleken, den sanna måttstocken för dessa särskilda gåvor.[49]

801        I denna mening måste man alltid bedöma Andens gåvor. Ingen särskild nådegåva undantar någon från att ha förbindelse med och underordna sig kyrkans herdar. Dessa ”har särskild kompetens för detta, (de) som inte skall släcka Anden utan pröva allt och ta vara på det som är gott”,[50] för att alla de särskilda nådegåvorna både när det gäller det med vilket de skiljer sig från varandra och när det gäller det med vilket de kompletterar varandra skall samverka till det ”allmänna bästa” (1 Kor 12:7).[51] [894; 1905]

 
Sammanfattning


802 Kristus Jesus ”har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk” (Tit 2:14).
 
803 ”Ni är ett utvalt släkte, kungar och präster, ett heligt folk, Guds eget folk” (1 Pet 2:9).
 
804 Man blir medlem av Guds folk genom tron och dopet. ”Till det nya Gudsfolket är alla människor kallade”,[52] för att de skall ”bilda en enda familj och ett enda Guds folk”[53] i Kristus.
 
805 Kyrkan är Kristi kropp. Genom Anden och det denne Ande gör i sakramenten, framför allt i eukaristin, gör den korsfäste och uppståndne Kristus de troendes gemenskap till sin kropp.
 
806 Denna kropp är en enda kropp. Men i den finns det olika lemmar och funktioner. Alla lemmar är förenade med varandra, framför allt med de lidande, de fattiga och de förföljda.
 
807 Kyrkan är denna kropp vars huvud är Kristus: hon lever av honom, i honom och för honom. Han lever med henne och i henne.
 
808 Kyrkan är Kristi brud: han älskade henne och utgav sig själv för henne. Han renade henne med sitt blod. Han gjorde henne till en fruktsam moder till alla Guds barn.
 
809 Kyrkan är den helige Andes tempel. Anden är så att säga den mystiska kroppens själ, dess livsprincip, principen för enheten i olikheten och principen för rikedomen av dess gåvor och karismer.
 
810 ”Så framträder kyrkan som ett folk, ’förenat genom Faderns, Sonens och den helige Andes enhet’.”[54]
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Paragraf 1 - Kyrkan i Guds frälsningsplan

Paragraf 2 - Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp och tempel för den helige Ande
I.            Kyrkan är Guds folk
II.           Kyrkan är Kristi kropp
III.          Kyrkan är den helige Andes tempel
 
Paragraf 3 - Kyrkan är en enda, helig, katolsk och apostolisk
 
Paragraf 4 - De kristtrogna – Hierarki, lekmän, de som på särskilt sätt vigt sitt liv åt Gud
 
Paragraf 5 - De heligas samfund
 
Paragraf 6 - Maria Kristi moder och kyrkans moder

 
Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”
 
Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”
 
Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register