SOCIAL RÄTTVISA
1928 Samhället är en garant för social rättvisa när det förverkligar sådana villkor som tillåter både sammanslutningar och enskilda människor att uppnå det som tillkommer dem i enlighet med deras natur och kallelse. Social rättvisa har samband med det allmänna bästa och myndighetsutövning. [2832]
I. Respekt för människan som person
1929 Social rättvisa kan enbart uppnås genom att människans transcendenta värdighet respekteras. Människan som person utgör yttersta mål för samhället vilket är inriktat på denna person: [1881]
Att försvara och främja den mänskliga värdigheten är något som Skaparen har anförtrott åt oss. Under alla omständigheter som förekommer i historien är män och kvinnor strikt ansvariga för detta och är skyldiga att dra konsekvenserna av denna
värdighet.[1]
1930 Respekten för människan som person innebär att man respekterar de rättigheter som härstammar från hennes värdighet som skapad varelse. Dessa rättigheter föregår samhället och har förpliktande karaktär för detta. De är grunden för varje myndighets moraliska legitimitet. Då ett samhälle missaktar dessa rättigheter eller vägrar att erkänna dem i sin positiva lagstiftning hotar det sin egen moraliska
1931 Respekten för människan som person upprätthålls av respekten för principen: ”Må varje människa anse sin nästa – utan undantag – som ett ’annat jag’. Må hon framför allt bära omsorg om sin nästas existens och de medel som är nödvändiga för henne för att leva ett människovärdigt
1932 Förpliktelsen att göra sig till en annan människas nästa och tjäna henne på ett aktivt sätt blir ännu starkare ju mera utlämnad denna människa är. ”Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig”
1933 Samma förpliktelse gäller sådana människor som tänker eller handlar annorlunda än vi. Kristus lär oss att till och med förlåta kränkningar som vi har utsatts för. Han låter kärleksbudet, den nya lagens bud, också gälla alla
II. Jämlikhet och skillnader mellan människor
1934 Alla människor är skapade till den ende Gudens avbild och har fått samma förnuftiga själ. Alla har samma natur och samma ursprung. Återlösta av Kristi offer är alla kallade att ta del av samma gudomliga salighet: alla åtnjuter alltså samma värdighet. [225]
1935 Jämlikheten bland människor avser deras personliga värdighet och de rättigheter som kommer från denna: [357]
Man måste övervinna och avlägsna varje form för diskriminering som gäller personens grundläggande rättigheter, antingen man nu grundar den på kön, härkomst, hudfärg, sociala villkor, språk eller religion. Ty allt detta står i motsättning till Guds
avsikter.[5]
1936 Då människan kommer till världen förfogar hon inte över allt det som är nödvändigt för utvecklingen av sitt kroppsliga och andliga liv. Hon behöver andra. Skillnader uppträder som hänger samman med ålder, fysisk, intellektuell eller moralisk förmåga eller med det utbyte med andra som den enskilde har kunnat tillgodogöra sig – och med fördelning av
1937 Dessa olikheter hör hemma i Guds plan. Han vill att var och en av sin medmänniska tar emot det som han behöver, och att de som har begåvats med särskilda ”talenter” delar dessa förmåner med dem som har behov av sådana förmåner. Dessa skillnader uppmuntrar och förpliktar människor att utöva generositet och välvilja och att dela med sig åt varandra; de får kulturerna att berika varandra: [340; 791; 1202]
Jag ger inte alla dygder i samma grad åt var och en. ...Det finns åtskilliga bland dessa dygder som jag fördelar än på det ena sättet och än på det andra. ...Den ene får kärleken på sin lott; den andre rättfärdigheten; den ene får ödmjukhet och den andre en levande tro. ...När det gäller jordiska tillgångar, som har med sådant att göra som är nödvändigt för det mänskliga livet, har jag inte alls fördelat tillgångarna ur någon jämlikhetssynpunkt, och jag har inte velat att alla skulle äga allt det som är nödvändigt för dem, för att människor nödvändigtvis skulle bevisa varandra kärleksfull givmildhet. ...Jag ville att de skulle behöva varandra och bli mina tjänare när det gäller att fördela de nådesbevis och frikostiga gåvor som de har fått av
mig.[8]
1938 Men det finns även orättmätiga former för olikhet som drabbar miljoner män och kvinnor. De står i öppen motsättning till evangeliet: [2437]
Människors lika värdighet som personer kräver att man uppnår mer mänskliga och jämställda levnadsvillkor. Därför väcker de alltför stora ekonomiska och sociala olikheterna mellan medlemmar av samma mänskliga familj skandal, och de hindrar den sociala rättvisan, jämställdheten, människans värdighet som person och inte minst den sociala och internationella
freden.[9] [2317]
1939 Solidaritetsprincipen, som också går under namnet ”vänskap” eller ”social kärlek”, är ett krav som direkt ställs av den mänskliga och kristna
En villfarelse ”som i våra dagar är mycket spridd är att man glömmer denna den mänskliga solidaritetens och kärlekens lag, som är oss ålagd lika väl av vår ursprungliga gemenskap och av den förnuftiga natur, som i lika hög grad återfinns hos alla människor, vilket folk de än tillhör, som av det återlösningsoffer som Jesus Kristus bar fram på korsets altare åt sin himmelske Fader, för den syndiga
mänskligheten”.[11] [360]
1940 Solidariteten framträder i främsta rummet i fördelningen av tillgångarna och i ersättningen för arbetet. Den förutsätter också en ansträngning för att åstadkomma en rättvisare samhällsordning, i vilken spänningar lättare kan fångas upp och konflikter lättare kan nå en förhandlingslösning. [2402]
1941 Sociala och ekonomiska problem kan bara lösas med hjälp av alla former för solidaritet: solidaritet mellan de fattiga själva, mellan rika och fattiga, mellan arbetarna själva, mellan företagare och anställda i företaget, solidaritet mellan nationer och folk. Internationell solidaritet är ett krav som ställs av den moraliska ordningen. Världsfreden är till en del beroende av den. [2317]
1942 Solidaritetens dygd sträcker sig längre än de materiella tillgångarna. Då kyrkan sprider de andliga tillgångar, som härstammar från tron har hon dessutom alltid gynnat utvecklingen av det som tillhör den materiella världen. Hon har ofta öppnat nya vägar för denna utveckling. Så har under tidernas lopp Herrens ord gått i fullbordan: ”Sök först hans rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också”
Sedan två tusen år lever i kyrkan den anda som har drivit och fortfarande driver människor ända till kärlekens heroism – det gäller de jordbrukande munkarna, befriarna av slavar, dem som botar, som förkunnar tron och förmedlar kultur och vetenskap till alla släkten och alla folk för att åstadkomma sådana levnadsvillkor att alla människor kan föra ett liv som är värdigt en människa och en
kristen.[12]
Sammanfattning
| 1943 | Samhället står som garant för den sociala rättvisan genom att förverkliga de levnadsvillkor som låter sammanslutningar av människor och enskilda uppnå vad som tillkommer dem. |
| 1944 | I respekten för människan som person ligger det att anse medmänniskan som ett ”annat jag”. Denna respekt förutsätter att man respekterar de grundläggande rättigheter som härstammar från den mänskliga personens inre och medfödda värdighet. |
| 1945 | Jämlikhet mellan människor avser deras personliga värdighet och de rättigheter som härstammar därifrån. |
| 1946 | Olikheter mellan människor kommer från Guds rådslut. Han vill att vi skall vara i behov av varandra. Dessa olikheter skall uppmuntra den generösa kärleken. |
| 1947 | Den lika värdighet som människan har som person kräver att man bemödar sig om att minska orimliga former för bristande social och ekonomisk jämlikhet. Den verkar pådrivande när det gäller att avskaffa orättvisa olikheter mellan människor. |
| 1948 | Solidaritet är i högsta grad en kristen dygd. Den innebär att man fördelar andliga tillgångar i ännu vidare bemärkelse än materiella. |
Navigation
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FÖRSTA
AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN
FÖRSTA
KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA PERSONENS VÄRDIGHET
ANDRA KAPITLET
DEN MÄNSKLIGA GEMENSKAPEN
Artikel 1
Person och samhälle
Artikel 2
Att delta i samhällslivet
Artikel 3
Social rättvisa
I. Respekt för människan som person
II.
Jämlikhet och skillnader mellan människor
III.
Mänsklig solidaritet
TREDJE KAPITLET
GUDS FRÄLSNING: LAG OCH NÅD
ANDRA
AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register