Paragraf 5

De heligas samfund

946 Sedan den apostoliska trosbekännelsen har bekänt sig till ”den heliga katolska kyrkan” lägger den till ”de heligas samfund”. Denna artikel är på sätt och vis en förklaring av den föregående: ”Vad är kyrkan om inte den samlade skaran av alla heliga?”^[1] Kyrkan är just de heligas gemenskap. [823]

947 ”Eftersom alla troende bildar en kropp, ges det goda som tillkommer några vidare till andra.... Man måste alltså tro att det råder egendomsgemenskap i kyrkan. Men den viktigaste lemmen är Kristus, eftersom han är huvudet.... Sålunda ges det som tillhör Kristus vidare till alla lemmarna, och denna fördelning sker genom kyrkans sakrament.”^[2] – ”Liksom denna kyrka styrs av en och samma Ande, så bildar allt det som tillhör henne en gemensam fond.”^[3] [790]

948 Begreppet ”de heligas gemenskap” har alltså två betydelser, som hänger nära samman: ”gemenskap med heliga ting, det heliga”, sancta och ”gemenskap mellan heliga personer”, sancti”. [1331]

”Sancta sanctis! Det heliga åt de heliga!” Detta förkunnar celebranten i de flesta orientaliska liturgier vid elevationen av de heliga gåvorna före kommunionen. De troende (sancti) får näring av Kristi kropp och blod (sancta) för att växa till i gemenskap med den helige Ande (koinônia) och ge denna vidare åt världen.

I. Gemensam tillgång till andliga gåvor

949 I urförsamlingen i Jerusalem deltog lärjungarna ”troget i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödsbrytelsen och bönerna” (Apg 2:42). Gemenskap i tron. De kristnas tro är kyrkans tro som de tagit emot av apostlarna. Den är livets skatt som blir rikare när den delas. [185]

950 Gemenskap i sakramenten. ”Frukten från alla sakrament tillhör alla. Ty sakramenten, framför allt dopet som så att säga är dörren genom vilken människorna går in i kyrkan är lika med de heliga band som förenar dem alla med varandra och fäster dem vid Kristus. De heligas gemenskap är gemenskap i sakramenten.... Beteckningen ”kommunion” kan tillämpas på vart och ett av dem, ty varje sakrament förenar oss med Gud.... Men detta namn passar bättre för eukaristin än för något annat sakrament, ty det är huvudsakligen den som fulländar denna gemenskap.”^[4] [1130; 1331]

951 Gemenskap i de särskilda nådegåvorna (karismerna). I kyrkans gemenskap ”fördelar den helige Ande särskilda nådegåvor bland de troende av alla stånd” för att bygga upp kyrkan.^[5] ”Hos var och en framträder Anden så att den blir till nytta” (1 Kor 12:7). [799]

952 ”De hade allt gemensamt” (Apg 4:32): ”Allt som en sann kristen äger bör han betrakta som något som han har gemensamt med alla, och han bör alltid vara beredd och sinnad att komma till den behövandes hjälp samt ge sitt bistånd till nästan om han är i nöd”.^[6] En kristen är förvaltare av Herrens egendom.^[7] [2402]

953 Gemenskap i kärleken: i sanctorum communio (de heligas gemenskap) ”lever ingen av oss för sin egen skull, och ingen dör för sin egen skull” (Rom 14:7). ”Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra. Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra. Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den” (1 Kor 12:26-27). ”Kärleken är inte självisk” (1 Kor 13:5).^[8] Den minsta av våra handlingar som utförs i kärlek gör sin röst hörd till allas gagn, i den solidaritet med alla människor, levande eller döda, som har sin grund i de heligas gemenskap. Varje synd är till skada för denna gemenskap. [1827; 2011; 845; 1469]

II. Gemenskapen mellan den himmelska
och den jordiska kyrkan

954 Kyrkans tre tillstånd. ”Till dess att Herren kommer i sin härlighet med alla sina änglar, till dess att döden är förintad och allt är lagt under honom, vandrar en del av hans lärjungar som pilgrimer på jorden. Andra har lämnat detta jordeliv och blir renade, andra är förhärligade och skådar ’klart Gud själv, den trefaldige och ende, sådan han är’:”^[9] [771; 1031; 1023]

Fastän i olika grad och på olika sätt har vi alla gemenskap i samma kärlek till Gud och till nästan och sjunger samma ärans lovsång till vår Gud. Alla som tillhör Kristus har hans Ande, växer samman till en kyrka och är förbundna med varandra i honom.^[10]

955 ”Enheten upphör inte mellan dem som vandrar på jorden och bröderna och systrarna som avsomnat i Kristi frid. Enligt kyrkans ständiga tro förstärks den tvärtom genom utbytet i det andligt goda.”^[11]

956 Helgonens förbön. ”Just därför att de som är i himlen är närmare förenade med Kristus stärker de hela kyrkan i hennes strävan mot helighet.... De upphör inte att be för oss till Fadern i honom, genom honom och med honom. De bär fram de förtjänster som de på jorden har förvärvat genom den ende Förmedlaren mellan Gud och människor, Kristus Jesus.... Genom deras broderliga omsorg får vi stor hjälp i vår svaghet:”^[12] [1370; 2683]

Gråt inte, jag skall vara er till större nytta efter min död, och jag skall ge er en bättre hjälp än under mitt liv.^[13]

Jag skall tillbringa min himmel med att göra gott på jorden.^[14]

957 Gemenskapen med helgonen. ”Men inte bara på grund av helgonens föredöme firar vi deras minne utan än mer för att hela kyrkans enhet skall stärkas i Anden genom utövandet av den broderliga kärleken. Ty liksom den katolska gemenskapen bland pilgrimerna på jorden leder oss närmare Kristus, så förbinder även gemenskapen med helgonen oss med Kristus, från vilken såsom källa och huvud all nåd och gudsfolkets liv självt strömmar fram.”^[15] [1173]

Kristus tillber vi därför att han är Guds Son. När det gäller martyrerna älskar vi dem som Herrens lärjungar och efterföljare, och detta är rätt och rimligt på grund av deras oförlikneliga hängivenhet för sin konung och mästare; måtte även vi kunna vara deras följeslagare och medlärjungar!^[16]

958 Gemenskapen med de avlidna. ”Pilgrimskyrkan är starkt medveten om denna gemenskap med hela Jesu Kristi mystiska kropp. Från kristendomens äldsta tid har hon hållit minnet av de döda i stor vördnad. Hon har också burit fram böner för dem, eftersom ’det är en helig och from tanke att be för de döda så att de skall befrias från synd’” (2 Mack 12:45b).^[17] Vår bön för dem kan inte bara hjälpa dem utan också göra deras förbön för oss verksam. [1371; 1032; 1689]

959 I Guds enda familj. ”Vi alla som är Guds barn och bildar en enda familj i Kristus motsvarar kyrkans djupaste kallelse..., när vi står i kärlekens gemenskap med varandra och tillsammans lovprisar den allraheligaste Treenigheten.”^[18] [1027]

Sammanfattning

960	Kyrkan är ”de heligas samfund”: detta uttryck betecknar först ”det heliga”, ”de heliga tingen” (sancta) framför allt eukaristin, som ”både betecknar och åstadkommer de troendes enhet, de troende som bildar en enda kropp i Kristus”.^[19]
961	Detta begrepp betecknar också gemenskapen med ”heliga personer” (sancti) i Kristus som har ”dött för alla” så att vad den enskilde gör eller lider i och för Kristus bär frukt för alla.
962	Vi tror på alla kristtrognas gemenskap – med dem som är pilgrimer på jorden, de avlidna som fulländar sin rening och de saliga i himlen. Alla bildar de tillsammans en enda kyrka, och vi tror att Guds och hans helgons barmhärtiga kärlek i denna gemenskap alltid är beredd att lyssna på våra böner.^[20]

<< >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

Artikel 8               ”Jag tror på den helige Ande”

Artikel 9               ”Jag tror på den heliga katolska kyrkan”

Paragraf 1 - Kyrkan i Guds frälsningsplan

Paragraf 2 - Kyrkan är Guds folk, Kristi kropp och tempel för den helige Ande

Paragraf 3 - Kyrkan är en enda, helig, katolsk och apostolisk

Paragraf 4 - De kristtrogna – Hierarki, lekmän, de som på särskilt sätt vigt sitt liv åt Gud

Paragraf 5 - De heligas samfund
I.            Gemensam tillgång till andliga gåvor
II.           Gemenskapen mellan den himmelska och den jordiska kyrkan

Paragraf 6 - Maria Kristi moder och kyrkans moder

Artikel 10             ”Jag tror på syndernas förlåtelse”

Artikel 11             ”Jag tror på köttets uppståndelse”

Artikel 12             ”Jag tror på ett evigt liv”

”Amen”

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register