Artikel 10

TIONDE BUDET

Du skall inte ha begärelse... till något som tillhör din nästa (2 Mos 20:17). Du skall inte heller ha lust till din nästas hus, ej heller till hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något annat som tillhör din nästa (5 Mos 5:21).

Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara (Matt 6:21).

2534 Tionde budet upprepar och kompletterar det nionde budet, som syftar på köttets begär. Tionde budet förbjuder begäret efter andras egendom. Detta begär är roten till stöld, rån och bedrägeri, som fördöms av det sjunde budet. ”Vad ögonen åtrår” (1 Joh 2:16) leder till våld och orätt som förbjuds av det femte budet.^[1] Girigheten har – liksom otukten – sitt ursprung i avgudadyrkan som förbjuds i de tre första buden.^[2] Tionde budet gäller hjärtats avsikt; det sammanfattar – liksom det nionde – alla lagens föreskrifter. [2112; 2069]

I. Begärens frukt – oordning

2535 Stimulans av sinnena får oss att längta efter något angenämt som vi inte har. Det gäller exempelvis om att vilja äta när man är hungrig eller värma sig när man fryser. Dessa önskemål är goda i sig själva; men ofta behåller de inte sinnet för förnuftig måtta och driver oss att orättmätigt åtrå det som inte tillhör oss utan en annan – eller tillkommer honom. [1767]

2536 Tionde budet fördömer girighet och omåttligt begär efter att lägga sig till med jordiska ting. Det förbjuder lössläppt ha-begär som föds av måttlös lidelse för rikedomar och den makt som de alstrar. Det uttalar också förbud mot att vilja begå något orätt varigenom man skulle kunna skada nästan när det gäller hans timliga egendom: [2445]

När lagen säger oss: ”Ni skall inte ha begärelse” säger den med andra ord att vi skall hålla våra tankar borta från allt det som inte är vårt. Ty törsten efter nästans egendom är väldig, omätlig och släcks aldrig, så som det står skrivet: ”Den girige skall aldrig få nog av pengar” (Syr 5:9).^[3]

2537 Att önska att erhålla saker och ting som tillhör vår nästa innebär inte att bryta mot detta bud, förutsatt att det sker med rätta medel. Den traditionella trosundervisningen visar realistiskt på dem ”som har mest att kämpa med sina brottsliga begär” och som man ”i högre grad måste mana att hålla detta bud”:

Det är fråga om... köpmän som vill se hungersnöd eller fördyring av varor och som med sorg ser att de inte är de enda som köper och säljer, vilket skulle tillåta dem att sälja dyrare och köpa till ett lägre pris; de som önskar att deras likar skall befinna sig i elände, för att göra vinster än genom att sälja till dem, än genom att köpa av dem...; läkare som önskar att se människor sjuka; jurister som vill ha viktiga och talrika processer att syssla med...^[4]

2538 Tionde budet kräver att människohjärtat bannlyser avund. När profeten Nathan ville uppmuntra kung Davids ånger, berättade han för honom om den fattige mannen som bara ägde ett enda lamm, som behandlades som hans egen dotter, och den rike mannen som trots att hans hjord var så talrik avundades den fattige och till slut stal hans lamm.^[5] Avund kan leda till de värsta illdåd.^[6] Det är genom djävulens avund som döden fick insteg i världen (Vish 2:24): [2317; 391]

Vi bekämpar varandra, och det är avunden som beväpnar oss mot varandra.... Om alla störtar fram för att skaka Kristi kropp, vart kommer vi då? Vi håller på att beröva Kristi kropp dess kraft.... Vi förklarar att vi är lemmar i en och samma organism och vi slukar varandra som om vi vore rovdjur.^[7]

2539 Avunden är en last av största betydelse. Den innebär att man känner sorg över att en annan har något och att man hyser en omåttlig lust till att tillägna sig det, även om det bara skulle kunna genomföras på ett orättmätigt sätt. När avunden önskar att nästan skall drabbas av något allvarligt ont, är den en dödssynd: [1866]

Augustinus såg i avunden ”den djävulska synden framför andra”.^[8] – ”Ur avunden föds hat, skvaller, förtal, skadeglädje och missnöje med att det går nästan väl.”^[9]

2540 Avund innebär ett slags illvillig förstämning och alltså vägran att älska. En döpt människa skall kämpa mot den genom välvilja. Avund kommer ofta från högmod; en döpt människa skall bemöda sig om att leva i ödmjukhet: [1829]

Vill ni se Gud förhärligad genom er? Gläd er då över er broders framgång – så skall Gud genast förhärligas genom er. Gud vare lovad, kommer man att säga, att hans tjänare kunde besegra avunden genom att finna sin glädje i andras förtjänster.^[10]

II. Andens önskemål

2541 Lagens och nådens tidsålder vänder människohjärtat bort från girighet och avund: den leder det fram till att längta efter det högsta goda; den undervisar det om vad den helige Ande önskar; och det är detta som tillfredsställer människans hjärta. Löftenas Gud har alltid varnat människan för att låta sig frestas av det som från begynnelsen ”var gott att äta av, en lust för ögonen och ljuvligt att betrakta” (1 Mos 3:6). [1718; 2764; 397]

2542 Lagen som anförtroddes åt Israel räckte aldrig till för att rättfärdiggöra dem som var underkastade den; den blev själv ett medel till ”begär”.^[11] Den bristande jämvikten mellan att vilja och att göra^[12] visar på striden mellan Guds lag som är ”förnuftets lag” och en annan lag som ”gör mig fånge hos syndens lag i mina lemmar” (Rom 7:23). [1963]

2543 ”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om – en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror” (Rom 3:21-22). Sedan dess har de som tror på Kristus ”korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär” (Gal 5:24). De leds av Anden^[13] och följer vad Anden önskar.^[14] [1992]

III. Hjärtats fattigdom

[2443-2449]

2544 Jesus manar sina lärjungar att föredra honom framför allt annat och alla och säger åt dem att ”avstå från allt de äger”,^[15] för hans och evangeliets skull.^[16] Kort före sitt lidande framställer han den fattiga änkan i Jerusalem som exempel; hon gav av sin nödtorft allt vad hon hade att leva av.^[17] Budet om att kunna avstå från rikedom är ett villkor för att gå in i himmelriket. [544]

2545 Alla de som tror på Kristus får inte ”låta sig hindras i sin strävan efter den fullkomliga kärleken så att de sysslar med världsliga ting och fäster sig vid rikedomar i strid mot den evangeliska fattigdomens anda”.^[18] [2013]

2546 ”Saliga är de som är fattiga i anden” (Matt 5:3). Saligprisningarna uppenbarar en lyckans och nådens, en skönhetens och fridens världsordning. Jesus prisar de fattigas glädje – dem tillhör redan himmelriket:^[19] [1716]

Ordet, Kristus, kallar en människas frivilliga ödmjukhet och avstående från denna världens goda för ”fattigdom i anden”; och aposteln ger oss Guds fattigdom som förebild när han säger: ”Han blev fattig för vår skull”(2 Kor 8:9).^[20]

2547 Herren klagar över de rika därför att de finner tröst i överflödet av sin rikedom (Luk 6:24). ”Den högmodige söker jordisk makt, medan den i anden fattige söker himmelriket.”^[21] Förtröstan på den himmelske Faderns försyn befriar från oron för morgondagen .^[22] Förtröstan på Gud innebär förberedelse för den salighet som kommer de fattiga till del. De skall se Gud. [305]

IV. ”Jag vill se Gud”

2548 Längtan efter den sanna lyckan får människor att avstå från den alltför starka bindningen till denna världens goda. Denna längtan får sin fulländning i skådandet av Gud och i hans salighet. ”Löftet om att se Gud överträffar all salighet. I Skriften betyder ’se’ också ’äga’. Den som ser Gud har erhållit allt gott som man kan föreställa sig.”^[23] [2519]

2549 Fortfarande måste det heliga folket med hjälp av nåden från höjden kämpa för att uppnå allt det som Gud lovar. För att äga och skåda Gud dödar de som tror på Kristus sina begär och de vinner med Guds nåd seger över njutningens och maktens frestelser. [2015]

2550 På fullkomlighetens väg kallar Anden och bruden på dem som lyssnar till dem^[24] till fullkomlig förening med Gud:

Där skall den sanna härligheten råda; ingen skall lovprisas av misstag eller därför att man vill smickra honom; sanna hedersbetygelser skall varken förvägras dem som förtjänar dem eller ges åt dem som är ovärdiga att ta emot dem; för övrigt skall ingen ovärdig göra anspråk på detta, eftersom endast de som är värdiga får tillträde dit. Där skall den sanna friden råda, där skall ingen känna främlingskap vare sig i förhållande till sig själv eller till andra. Gud själv skall vara dygdens lön, han som har givit dygden och lovat sig själv som den bästa och största belöning för den som kan finnas: ”Jag skall vara deras Gud, och de skall vara mitt folk” (3 Mos 26:12)... Detta är också innebörden i apostelns ord: ”Så att Gud blir allt, överallt” (1 Kor 15:28). Han själv skall vara målet för våra önskningar, han som vi skall skåda utan slut, älska utan att bli mätta, lovsjunga utan att tröttna. Och denna gåva, denna känsla, denna sysselsättning skall helt säkert – liksom det eviga livet – vara allas gemensamma egendom.^[25] [314]

Sammanfattning

2551	”Där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara” (Matt 6:21).
2552	Tionde budet förbjuder orimligt ha-begär, som uppkommer ur omåttlig lidelse för rikedomar och den makt dessa ger.
2553	Avund är illvillig förstämning som man erfar inför en annans egendom och omåttlig längtan efter att tillägna sig den. Den är en mycket stor last.
2554	En döpt människa bekämpar avunden med välvilja, ödmjukhet och förtröstan på Guds försyn.
2555	De som tror på Kristus har ”korsfäst sitt kött med alla dess lidelser och begär” (Gal 5:24). De leds av Anden och följer vad Anden vill.
2556	Att kunna avstå från rikedom är nödvändigt för att kunna gå in i himmelriket. ”Saliga är de fattiga i anden.”
2557	En människa som längtar säger: ”Jag vill se Gud”. Törsten efter Gud släcks av det eviga livets vatten.^[26]

<< >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FÖRSTA AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN

ANDRA AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN

FÖRSTA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA HERREN, DIN GUD,
AV ALLT DITT HJÄRTA,
AV ALL DIN SJÄL OCH MED HELA DITT FÖRSTÅND”

ANDRA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV”

Artikel 4               Fjärde budet

Artikel 5               Femte budet

Artikel 6               Sjätte budet

Artikel 7               Sjunde budet

Artikel 8               Åttonde budet

Artikel 9               Nionde budet

Artikel 10             Tionde budet

I.            Begärens frukt – oordning
II.           Andens önskemål
III.          Hjärtats fattigdom
IV.         ”Jag vill se Gud”

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register