<<  Navigera  >>

Andra kapitlet

”DU SKALL ÄLSKA DIN NÄSTA OM DIG SJÄLV”

2196 Som svar på frågan om vilket bud som är det främsta säger Jesus: ”’Hör, Israel! Herren vår Gud, är den ende Herren, och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’ Sedan kommer detta: ’Du skall älska din nästa som dig själv.’ Något större bud än dessa finns inte” (Mark 12:29-31).

               Aposteln Paulus påminner om det: ”Den som älskar sin medmänniska har uppfyllt lagen. Buden Du skall inte bryta ett äktenskap, Du skall inte dräpa, Du skall inte Stjäla, Du skall inte ha begär och alla andra bud sammanfattas ju i ordet: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken vållar inte din nästa något ont. Kärleken är alltså lagen i dess fullhet” (Rom 13:8-10). [2822]

Artikel 4

FJÄRDE BUDET

2197     Fjärde budet är det första på den andra tavlan. Det visar på kärlekens ordning. Gud vill att vi efter honom vördar våra föräldrar vilka vi är skyldiga vårt liv och som har förmedlat kunskapen om Gud till oss. Vi skall hedra och vörda alla dem som Gud för vårt bästas skull försett med sin auktoritet. [1897]

2198     Detta bud ger i sin positiva form uttryck för vissa plikter som skall uppfyllas. Det förebådar de följande buden som gäller respekt för liv, äktenskap, jordiska ägodelar och ord. Det utgör en av grunderna för kyrkans sociallära. [2419]

2199     Fjärde budet riktar sig uttryckligen till barnen i deras relationer till deras far och mor, därför att denna relation är den mest allomfattande av alla. Det rör också släktskapsrelationerna till medlemmarna i familjegruppen. Det kräver att man visar vördnad, kärlek och tacksamhet mot sina far- och morföräldrar och sina förfäder. Det avser också elevers plikter mot sin lärare, anställdas mot sina arbetsgivare, underordnades mot sina ledare, medborgares mot sitt land, dem som administrerar det eller styr det.

               Detta bud inbegriper och underförstår föräldrars, fostrares, lärares, ledares, ämbetsmäns och styrandes plikter – de plikter som är ålagda alla dem som utövar myndighet över sin medmänniska eller över en gemenskap av personer.

2200     Att rätta sig efter fjärde budet medför också den belöning som är knuten till det: ”Hedra din far och din mor för att du må leva länge i det land, som Herren, din Gud, vill ge dig” (2 Mos 20:12).^[3] Att rätta sig efter detta bud medför förutom andlig frukt också den timliga frukt som består i fred och välstånd. Att däremot bryta mot detta bud för med sig stor skada för de skilda formerna för mänsklig gemenskap och för människor som personer. [2304]

I. Familjen i Guds plan

2201     Det äkta förbundet upprättas i och med makarnas ömsesidiga samtycke. Äktenskap och familj är inriktade på makarnas bästa och på frambringandet och fostran av barn. Makarnas kärlek och barnens tillblivelse upprättar mellan medlemmarna i en och samma familj personliga relationer och ansvarsförhållanden av allra största betydelse. [1625]

2202     En man och en kvinna som förenats i äktenskap bildar tillsammans med sina barn en familj. Denna ordning går före varje form för erkännande av den offentliga myndigheten: den framkallar ett sådant erkännande. Den skall anses som den normala utgångspunkten; olika former för släktskap skall bedömas utifrån familjens ställning och uppdrag. [1882]

2203     Då Gud skapade man och kvinna instiftade han också den mänskliga familjen och försåg den med dess grundläggande ordning. Dess medlemmar är personer som är jämställda med varandra i värdighet. För sina medlemmars och samhällets bästa har familjen olika slags ansvar, rättigheter och plikter. [369]

Den kristna familjen

[1655-1658]

2204     ”Den kristna familjen visar upp och förverkligar den kyrkliga gemenskapen på ett särskilt sätt; därför... bör den kallas huskyrka.^[4] Den är en trons, hoppets och kärlekens gemenskap; den har en enastående betydelse i kyrkan, något som framgår av Nya testamentet.^[5] [533]

2205     Den kristna familjen är en gemenskap mellan personer och därför spår och bild av Faderns och Sonens gemenskap i den helige Ande. Dess skapande och fostrande kraft är en reflex av Faderns skapargärning. Den är kallad att delta i Kristi bön och offer. Den dagliga bönen och läsningen av Guds ord styrker kärleken i den. Den kristna familjen är evangeliserande och missionerande. [1702]

2206     Relationerna i familjen medför en närhet när det gäller känslor, böjelser och intressen. Denna närhet kommer framför allt från den ömsesidiga personliga respekten. Familjen är en priviligierad gemenskap som är kallad att låta ”makarna utbyta tankar med varandra och göra dem till sin gemensamma egendom och låta föräldrarna uppmärksamt samarbeta för att fostra sina barn”.^[6]

II. Familj och samhälle

2207     Familjen är samhällslivets urcell. Den är den naturliga gemenskap där man och kvinna kallas till ömsesidig hängivelse i kärlek och till att ge liv. Auktoriteten, stabiliteten och relationerna i familjen utgör grundvalarna för friheten, tryggheten och broderligheten i samhället. Familjen är den gemenskap i vilken man från barndomen kan lära sig moraliska värden, börja ge Gud äran och använda friheten på rätt sätt. Familjelivet är en inledning till livet i samhället. [1880; 372; 1603]

2208     Familjen skall leva så att dess medlemmar lär sig omsorg och omvårdnad om unga och gamla, sjuka eller handikappade och fattiga. Det finns många familjer som vid olika tillfällen inte är i stånd till att ge denna hjälp. Det återstår då bara att andra personer, andra familjer, och – på ett subsidiärt, kompletterande sätt – samhället fyller deras behov: ”Att söka upp faderlösa och änkor i deras nöd och hålla sig själv obesmittad av världen, det är en fromhet som är ren och fläckfri inför vår Gud och Fader” (Jak 1:27).

2209     Familjen måste få hjälp och stöd av lämpliga sociala åtgärder. Där familjerna inte är i stånd till att fullgöra sina uppgifter är andra sammanslutningar i samhället förpliktade att hjälpa dem och stödja familjen som institution. Enligt subsidiaritetsprincipen skall gemenskaper av mera allmän typ avhålla sig från att orättmätigt lägga beslag på familjens befogenheter eller blanda sig i dess liv. [1883]

2210     Familjens betydelse för samhällets liv och välbefinnande^[7] medför att samhället har ett särskilt ansvar för att stödja och stärka äktenskap och familj. Det är viktigt att samhällets myndigheter anser det som en tungt vägande plikt att ”erkänna och skydda äktenskapets och familjens verkliga natur, vaka över den allmänna moralen och hjälpa hemmen att blomstra”.^[8]

—	dess rätt att bilda familj, att få barn och uppfostra dem i enlighet med sina egna moraliska och religiösa övertygelser;
—	skyddet för äktenskapsbandets och familjeinstitutionens stabilitet;
—	friheten att bekänna sin tro, att föra den vidare och att fostra barnen i den och då vara utrustad med nödvändiga medel och inrättningar för detta ändamål;
—	rätten till privat egendom, fri företagsamhet, att skaffa sig arbete, bostad, rätten att utvandra;
—	rätten i enlighet med det som gäller i olika länder, till medicinsk vård, bistånd för äldre människor och barnbidrag;
—	skyddet för trygghet och hälsa, framför allt när det gäller droger, pornografi, alkoholism etc.;
—	friheten att bilda sammanslutningar tillsammans med andra familjer och på detta sätt bli representerade inför samhällets myndigheter.[9]

2212     Fjärde budet belyser andra relationer i samhället. I våra syskon ser vi våra föräldrars barn; i våra kusiner efterkommande till våra förfäder; i våra landsmän vårt fosterlands barn; i de döpta barnen till vår moder kyrkan; i varje mänsklig person en son eller dotter till den som ville kallas ”vår Fader”. Därigenom inser vi att våra relationer till vår nästa är av personlig art. Vår nästa är inte en ”individ” i det mänskliga kollektivet; vår nästa är ”någon” som genom sitt för oss kända ursprung förtjänar särskild uppmärksamhet och vördnad. [225; 1931]

2213     Olika former för mänsklig gemenskap består av personer. Att styra dem väl betyder inte att man måste begränsa sig till att garantera deras rättigheter eller uppfylla deras plikter och vara trogen ingångna förpliktelser. Rätta relationer mellan företagare och anställda, styrande och medborgare förutsätter att det råder en naturlig välvilja där, som motsvarar mänskliga personers värdighet – den värdighet som utmärker dem som strävar efter rättfärdighet och broderlighet. [1939]

III. Familjemedlemmars plikter

2214     Guds faderskap är källan till det mänskliga faderskapet;^[10] Guds faderskap är grunden för den vördnad som man visar sina föräldrar. Barnens respekt – det gäller både för minderåriga barn och barn i vuxen ålder – för sin far och sin mor^[11] hämtar sin näring i den naturliga tillgivenhet som uppkommer ur det föreningsband som förenar dem med varandra. Denna respekt krävs av Guds bud.^[12] [1858]

2215     Respekten för föräldrarna (sonlig/barnslig vördnad) bygger på tacksamhet mot dem som genom att skänka liv, ge kärlek och arbeta har satt sina barn i världen och har låtit dem växa till i ålder, i vishet och i nåd. ”Ära din fader av hela ditt hjärta och glöm inte din moders smärta. Kom ihåg dem som har givit dig dagens ljus; hur skall du kunna återgälda dem det som de har gjort för dig” (Syr 7:27-28).

2216     Barnens respekt för sina föräldrar visar sig genom deras äkta hörsamhet och lydnad. ”Min son, bevara din faders bud, och förkasta inte din moders undervisning.... När du går, må de leda dig, när du ligger, må de vaka över dig, och när du vaknar upp, må de tala till dig” (Ords 6:20-22). ”En vis son hör på sin faders tuktan, men en smädare hör inte på någon tillrättavisning” (Ords 13:1). [532]

2218     Fjärde budet erinrar barnen om deras skyldigheter mot föräldrarna när de blivit vuxna. De skall ge dem materiell och andlig hjälp så mycket de förmår då föräldrarna blir gamla, ensamma eller är deprimerade. Jesus påminner om denna tacksamhetsplikt.^[14]

2219     Den vördnad som barnen är skyldiga att visa sina föräldrar gynnar harmonin i hela familjelivet. Den berör också förhållandet mellan syskonen. Vördnaden för föräldrarna strålar ut över hela familjemiljön. ”De gamlas krona är barnbarn, och barnens ära deras fäder” (Ords 17:6). ”Ha fördrag med varandra i tålamod och kärlek” (Ef 4:2).

2220     Kristna människor skall visa särskild tacksamhet mot dem av vilka de har tagit emot trons gåva, dopets nåd och livet i kyrkan. Det kan röra sig om föräldrar, andra medlemmar i familjen, mor- eller farföräldrar, herdar, kateketer, andra lärare eller vänner. ”Jag har blivit påmind om den uppriktiga tro som finns hos dig och som fanns redan hos din mormor Lois och din mor Eunike; jag är viss om att den finns också hos dig” (2 Tim 1:5).

Föräldrars plikter

2221     Den äktenskapliga kärlekens fruktsamhet inskränker sig inte till att enbart låta barn bli till, utan skall också gälla deras moraliska fostran och andliga bildning. ”Föräldrarnas roll i uppfostran är av så stor betydelse att den knappast kan ersättas.”^[15] Plikt och rätt att fostra sina barn är av största vikt för föräldrarna. Den kan inte överlåtas på andra.^[16] [1653]

2222     Föräldrar skall betrakta sina barn som Guds barn och respektera dem som mänskliga personer. De skall fostra sina barn till att uppfylla Guds lag genom att själva visa sig lydiga mot den himmelske Faderns vilja. [494]

2223     Föräldrarna är främst ansvariga för sina barns fostran. De vittnar om detta ansvar först genom att skapa ett hem, där ömhet, förlåtelse, respekt, trofasthet och osjälvisk tjänst råder. Hemmet är den lämpliga platsen för fostran till dygd. Denna kräver att man lär sig självförnekelse, sunt omdöme och självbehärskning – allt detta är villkor för sann frihet. Föräldrarna skall lära sina barn att underordna ”de materiella och instinktiva sidorna i tillvaron de inre och andliga dimensionerna”.^[17] Föräldrarna är allvarligt förpliktade att ge sina barn ett gott exempel. Då de förmår erkänna sina egna tillkortakommanden inför dem, blir de själva bättre i stånd till att leda dem och rätta dem: [1804]

2224     Hemmet utgör en naturlig miljö för människans fostran till solidaritet och till det ansvar för gemenskapen som man måste åta sig. Föräldrarna skall lära sina barn att akta sig för de kompromisser och förfallstendenser som hotar de mänskliga formerna för gemenskap. [1939]

2225     Genom den nåd som ges i äktenskapets sakrament har föräldrarna fått ansvaret och förmånen att förkunna evangeliet för sina barn. De skall leda dem redan från deras späda ålder fram till trons mysterier; när det gäller dem är de för sina barn de ”första härolderna”.^[18] De skall ge dem del av kyrkans liv från deras allra första barndom. Familjens sätt att leva kan ge näring åt en känslomässigt positiv inställning som för hela livet är äkta förutsättning och stöd för en levande tro. [1656]

2226     Fostran i tron som föräldrarna ger sina barn skall ta sin början från spädaste ålder. Den sker redan då familjemedlemmarna hjälper varandra att växa till i tron genom det vittnesbörd som ges av ett kristet liv i överensstämmelse med evangeliet. Trosförmedlingen i familjen går före, ledsagar och berikar andra former för undervisning i tron. Föräldrarna har uppdraget att lära sina barn att be och upptäcka sin kallelse som Guds barn.^[19] Församlingen är den eukaristiska gemenskapen och hjärtat i de kristna familjernas liturgiska liv; den är en plats som har en alldeles särskild roll när det gäller att förmedla tron åt barn och föräldrar. [2179]

2227     Barnen bidrar i sin tur till att föräldrarna växer till i helighet.^[20] Alla och envar skall frikostigt och utan att tröttna ge varandra förlåtelse som krävs för de kränkningar, gräl, orättvisor och svek som förekommer. Den ömsesidiga tillgivenheten gör redan något sådant möjligt. Kristi kärlek fordrar det.^[21] [2013]

2228     Föräldrarnas hänsyn och tillgivenhet tar under barndomstiden framför allt konkret form i den omsorg och uppmärksamhet som de lägger ned på att uppfostra sina barn för att tillgodose deras materiella och andliga behov. Under barnens uppväxt leder samma hänsyn och tillgivenhet föräldrarna till att förmå sina barn att på rätt sätt använda sig av sitt förnuft och sin frihet.

2229     Det är föräldrarna som främst är ansvariga för sina barns uppfostran. De har därför rätt att välja en skola för dem vilken överensstämmer med deras övertygelser. Denna rättighet är grundläggande. Föräldrarna är förpliktade att om möjligt välja de skolor som bäst hjälper dem i deras uppgift som kristna fostrare.^[22] Offentliga myndigheter är förpliktade att garantera denna föräldrarnas rättighet och att se till att det ges verkliga möjligheter för att den skall kunna omsättas i verkligheten.

2230     Då barnen blir vuxna har de plikt och rätt att välja sitt yrke och formen för sitt liv. De skall åta sig dessa nya former för ansvar i förtroendefull relation till sina föräldrar vilkas åsikter och råd de gärna skall be om och ta emot. Föräldrarna skall akta sig för att utöva tvång mot sina barn – det gäller både deras yrkesval och val av en partner. Denna plikt till återhållsamhet förbjuder dem inte, alldeles tvärtom, att hjälpa sina barn med omdömesgilla råd, framför allt när dessa planerar att bilda familj. [1625]

2231     Några människor gifter sig inte, därför att de har för avsikt att ta hand om sina föräldrar, att ägna sig mer helhjärtat åt ett yrke eller av andra hedervärda skäl. De kan i hög grad bidra till den mänskliga familjens bästa.

IV. Familjen och Guds rike

2232     Även om familjebanden är betydelsefulla är de inte absoluta. Liksom barnet växer upp och strävar fram mot sin mognad och sin mänskliga och andliga självständighet, så vinner dess enastående kallelse som kommer från Gud stadga med allt större klarhet och styrka. Föräldrarna skall respektera denna kallelse och påverka sina barns svar i gynnsam riktning, så att de kan följa den. Man måste övertyga sig om att en kristen människans främsta plikt är att följa Jesus:^[23] ”Den som älskar far eller mor mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig, och den som älskar son eller dotter mer än mig, han är inte värd att tillhöra mig” (Matt 10:37). [1618]

2233     Att bli en Jesu lärjunge innebär att ta emot inbjudan att höra till Guds familj, att leva i överensstämmelse med hans sätt att leva: ”Den som gör min himmelske faders vilja är min bror och syster och mor” (Matt 12:50). [542]

               Föräldrarna skall med glädje och tacksamhet ta emot och respektera Herrens kallelse till ett av deras barn att följa honom i ett liv i jungfrulighet för himmelrikets skull, i det liv som på ett särskilt sätt helgas åt Gud eller i den prästerliga tjänsten.

V. Samhällets auktoriteter och myndigheter

2234     Guds fjärde bud befaller oss också att hedra dem som för vårt bästas skull av Gud har fått myndighet i samhället. Det belyser de plikter som gäller dem som utövar myndighet liksom dem som denna myndighet är till för. [1897]

Plikter som gäller samhällsmyndigheterna

2235     De som utövar myndighet skall utöva den som en tjänst. ”Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare” (Matt 20:26). Myndighetsutövningen bedöms moraliskt i förhållande till sitt gudomliga ursprung, sin förnuftsmässiga natur och sitt särskilda objekt. Ingen kan befalla eller införa något som strider mot den mänskliga personens värdighet och den naturliga lagen. [1899]

2236     Myndighetsutövning avser att klargöra att det finns en riktig ”värdenas hierarki” så att alla lättare kan handla fritt och ta sitt ansvar. Överordnade skall med klokhet se till att alla får det som tillkommer dem och därvid ta hänsyn till vad var och en behöver och kan bidra med så att enighet och fred upprätthålls. De skall vara noga med att de regler och bestämmelser de ställer upp inte frestar dem att hävda sina egna intressen i motsättning till det som gagnar samhället.^[24] [2411]

2237     Politiska makthavare är förpliktade att respektera de grundläggande rättigheter som tillkommer människan som person. De skall på ett humant sätt skipa rättvisa i respekt för de rättigheter som var och en är utrustad med – särskilt gäller detta familjerna och de svaga. [357]

               De politiska rättigheter som är förbundna med medborgarskap skall ges i enlighet med de krav som det allmänna bästa ställer. De kan inte upphävas av de offentliga myndigheterna utan legitima och väl avvägda skäl. Att utöva politiska rättigheter är något som har nationens och den mänskliga gemenskapens bästa som mål.

Medborgarnas plikter

2238     De som har en myndighet över sig skall anse sina överordnade som Guds representanter. Han har satt dem till att tjäna människor med hans gåvor:^[25] ”Underordna er för Herrens skull all samhällsordning. ...Var fria människor, men missbruka inte er frihet till att göra det onda, utan var tjänare åt Gud” (1 Pet 2:13, 16). Det lojala samarbetet mellan överordnade och underordnade medför rätten, ibland också plikten, för de underordnade att på rätt sätt utöva kritik mot det som förefaller dem vara till skada för människors personliga värdighet och samhällets väl. [1900]

2239     Det är medborgarnas plikt att tillsammans med samhällsmyndigheterna bidra till samhällets väl i en anda av sanning, rättvisa, solidaritet och frihet. Kärleken till och tjänandet av fosterlandet har sin grund i tacksamhet och kärlekens ordning. Att medborgarna underordnar sig legitim myndighet och tjänar det allmänna bästa kräver av dem att de spelar den roll som är dem given i den politiska gemenskapens liv. [1915; 2310]

2240     Att människor underordnar sig samhällets myndighet och är medansvariga för det allmänna bästa ställer det moraliska kravet på dem att de betalar sina skatter, utövar sin rösträtt och försvarar sitt land: [2265]

2241     Bättre ställda länder är förpliktade att i möjligaste mån ta emot främlingen som söker trygghet och levnadsvillkor som han inte kan finna i sitt hemland. Samhällets myndigheter skall se till att den naturliga rätt som ställer en gäst under värdens beskydd respekteras.

2242     Medborgarna är i sitt samvete förpliktade att inte rätta sig efter samhällsmyndigheternas föreskrifter när dessa föreskrifter står i motsättning till den moraliska ordningen, människors grundläggande rättigheter som personer eller det som evangeliet lär. Vägran att lyda samhällets myndigheter när deras krav strider mot ett rätt samvete har sitt berättigande i skillnaden mellan att tjäna Gud och det politiska samhället: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud” (Matt 22:21). ”Man måste lyda Gud mer än människor” (Apg 5:29): [1903; 2313; 450]

2243     Motståndet mot förtryck från den politiska maktens sida kan inte legitimt gripa till vapen om inte följande fem villkor är uppfyllda: [2309]

1.	om säkra, allvarliga och långvariga kränkningar av grundläggande rättigheter förekommer;
2.	när alla andra möjligheter är uttömda;
3.	om man inte därmed framkallar värre förhållanden;
4.	om det finns ett välgrundat hopp om att revolten skall lyckas;
5.	om det är omöjligt att förutse bättre lösningar.

Det politiska samhället och kyrkan

2244     Varje institution hämtar sin inspiration – även om den inte uttrycks med ord – av en syn på människan och hennes öde, till vilken den hänvisar när det gäller att fälla omdömen, att ge sin värdeskala en grund och ett fundament för reglerna för hur man skall handla. De flesta samhällen anser att deras institutioner har sin grund i att människorna på visst sätt har en överlägsen ställning när det gäller deras förhållande till tingen. Endast den religion som Gud har uppenbarat har klart sett Gud, Skaparen och Frälsaren, som människans ursprung och mål. Kyrkan manar den politiska makten att hämta inspiration för sina omdömen och beslut från sanningen om Gud och människan. [1910; 1881; 2109]

2245     Kyrkan blandar till följd av sin uppgift och sin kompetens inte på något sätt ihop sig själv med det politiska samhället och är därför samtidigt tecken på och skydd för den mänskliga personens transcendenta karaktär. ”Kyrkan respekterar och gynnar den politiska friheten och medborgarnas ansvarstagande.”^[29] [912]

2246     Det hör till kyrkans uppdrag att ”fälla ett moraliskt omdöme, även i sådant som har med politik att göra, när människans fundamentala rättigheter eller själarnas frälsning så kräver. Hon har då också rätt att använda alla medel – men endast sådana medel – som står i överensstämmelse med evangeliet och i harmoni med allas bästa, allt efter skilda tider och omständigheter”.^[30] [2032; 2420]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET 

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FÖRSTA AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN

ANDRA AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN

FÖRSTA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA HERREN, DIN GUD,
AV ALLT DITT HJÄRTA,
AV ALL DIN SJÄL OCH MED HELA DITT FÖRSTÅND”

ANDRA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV”

Artikel 4               Fjärde budet

I.            Familjen i Guds plan
II.           Familj och samhälle
III.          Familjemedlemmars plikter
IV.         Familjen och Guds rike
V.           Samhällets auktoriteter och myndigheter

Artikel 5               Femte budet

Artikel 6               Sjätte budet

Artikel 7               Sjunde budet

Artikel 8               Åttonde budet

Artikel 9               Nionde budet

Artikel 10             Tionde budet
 

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register