<<  Navigera  >>

Paragraf 6

Människan

355        ”Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27). Människan har en enastående plats i skapelsen: hon är skapad ”till Guds avbild” (I); i sin egen natur förenar hon den andliga och den materiella världen (II); hon är skapad till ”man och kvinna” (III); Gud har slutit vänskapsförbund med henne (IV). [1700; 343]

I. ”Till Guds avbild”

356        Av alla synliga varelser är endast människan ”i stånd att lära känna och älska sin Skapare”.^[1] Hon ”är den enda varelse på jorden som Gud har velat för dess egen skull”.^[2] Hon ensam är kallad att genom insikt och kärlek få del av Guds liv. Hon har skapats för detta ändamål och det är huvudskälet för hennes värdighet: [1703; 2258; 225]

Vad har fått dig att ge människan en så stor värdighet? Den outsägliga kärlek med vilken du har betraktat din skapade varelse i dig själv; och det är denna kärlek som har fått dig att hänföras av människan. Ty det är av kärlek som du har skapat henne, och det är av kärlek som du har gett henne ett väsen som är i stånd att njuta av ditt evigt Goda.^[3] [295]

357        Eftersom människan är skapad till Guds avbild har hon som individ rang och värdighet som person. Hon är inte bara någonting. Hon är någon. Hon kan känna sig själv, vara i besittning av sig själv och i frihet ge sig själv och träda i förbindelse med andra personer. Och hon kallas genom nåden till att sluta förbund med sin Skapare, att erbjuda honom ett trons och kärlekens svar, som ingen annan kan ge i hennes ställe. [1935; 1877]

358        Gud har skapat allt för människans skull,^[4] men människan har skapats för att tjäna och älska Gud och frambära hela skapelsen åt honom: [299, 901]

Vad är det då för ett väsen som träder fram i tillvaron, föremål för sådan omsorg? Det är människan, en stor och beundransvärd gestalt, i Guds ögon dyrbarare än hela skapelsen. Det är människan, och för hennes skull finns himmelen och jorden och hela skapelsen, och det är hennes frälsning som Gud har tillmätt en sådan betydelse, att han för hennes skull inte har skonat sin ende Son. Ty Gud har oupphörligen gjort allt för att människan skulle stiga upp ända till honom och för att han skulle sätta henne vid sin högra sida.^[5]

359        ”Det är faktiskt enbart det människoblivna Ordets mysterium som kastar ett verkligt ljus över människans mysterium.”^[6] [1701]

Paulus lär oss att två människor är ursprunget för människosläktet: Adam och Kristus...Den förste Adam, säger han, skapades som mänsklig varelse och fick ta emot livet; den andre Adam är en andlig varelse som ger liv. Den förste skapades av den andre. Av honom har han tagit emot själen som fick honom att leva...Den andre Adam präglade in sin bild i den förste medan han formade honom. Därför antog han hans gestalt och tog emot hans namn för att inte låta det gå förlorat som han hade skapat till sin avbild. Den förste Adam – den andre Adam: den förste har gjort en början, den andra skall aldrig upphöra. Ty den siste är verkligen den förste, som han själv har sagt: ”Jag är den Förste och den Siste”.^[7] [388; 411]

360        Tack vare sitt gemensamma ursprung utgör mänskligheten en enhet. Ty Gud har ”av enda människa skapat alla folk” (Apg 17:26):^[8] [225; 404, 775; 831; 842]

Underbara syn som låter oss skåda människosläktet i sin enhet som utgår från Gud ...; i den enhet som utgörs av dess natur, som på liknande sätt hos alla utgörs av en materiell kropp och en andlig själ; i den enhet som utgörs av dess omedelbara mål och dess sändning i själen; i den enhet som utgörs av hennes boning: jorden, vars tillgångar alla människor, i enlighet med sin naturliga rätt, kan använda för att leva och för att kunna utveckla sitt liv; den enhet som utgörs av det övernaturliga: Gud själv, vilken vi alla skall sträva fram emot; i den enhet som består i de medel med vilka man uppnår detta mål; ...i den enhet som består i den återlösning som Kristus har utfört för alla.^[9]

361        ”Denna den mänskliga solidaritetens och kärlekens lag”^[10] försäkrar oss om – utan att utesluta den rika mångfalden när det gäller personer, kultur och folk – att alla människor verkligen är bröder och systrar. [1939]

II. ”En enda, av kropp och själ”

362        Den mänskliga personen, skapad till Guds avbild, är en både kroppslig och andlig varelse. Den bibliska berättelsen uttrycker denna verklighet på ett symboliskt språk, då den säger att ”Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse” (1 Mos 2:7). Människan i sin helhet är alltså avsedd av Gud. [1146; 2332]

363        Ofta avser begreppet själ i den heliga Skrift det mänskliga^[11] livet eller hela den mänskliga^[12] personen. Men det avser också det innersta i människan^[13] eller det värdefullaste i henne,^[14] det genom vilket människan på ett mera utpräglat sätt är Guds avbild: ”själ” betecknar den andliga principen i människan. [1703]

364        Människans kropp har del av hennes värdighet som Guds avbild: den är mänsklig kropp just därför att den besjälas av den andliga själen, och det är den mänskliga personen i sin helhet som i Kristi kropp skall bli Andens tempel:^[15] [1004]

Såsom en enhet av kropp och själ upptar människan i sig själv redan genom sina kroppsliga betingelser den materiella världens element, så att dessa därigenom i henne når sin höjdpunkt och fritt kan prisa sin Skapare. Människan har därför inte rätt att förakta det kroppsliga livet. Tvärtom måste hon anse sin kropp som något gott och hålla den i ära, ty Gud har skapat den och skall på den yttersta dagen återuppväcka den.^[16] [2289]

365        Enheten mellan själ och kropp är så djup att man bör betrakta själen som kroppens ”form”;^[17] detta innebär att det är tack vare den andliga själen som kroppen, sammansatt av materia, bildar en mänsklig och levande kropp. Ande och materia i människan är inte två naturer förenade med varandra, utan deras förening bildar en enda natur.

366        Kyrkan lär att varje andlig själ omedelbart skapas av Gud^[18] – den ”produceras” inte av föräldrarna. Hon lär oss också, att den är odödlig:^[19] den förgås inte vid sin skilsmässa från kroppen i döden och skall på nytt förena sig med kroppen vid den slutliga uppståndelsen. [1005; 997]

367        Ibland händer det att man skiljer mellan själ och ande. Paulus ber att vår ”ande, själ och kropp” bevaras hela och oskadda, så att de är utan fläck när vår Herre kommer (1 Thess 5:23). Kyrkan lär att denna skillnad inte medför en uppdelning i själen.^[20] ”Ande” innebär att människan sedan sin skapelse är bestämd att uppnå ett övernaturligt mål^[21] och att hennes själ utan förtjänst kan lyftas upp till gemenskapen med Gud.^[22] [2083]

368        Kyrkans andliga tradition lägger också vikt vid hjärtat: den bibliska meningen med detta uttryck är ”det innersta väsendet” (Jer 31:33), där människan avgör sig för Gud eller säger nej till honom.^[23] [478; 582; 1431; 1764; 2517, 2562; 2843]

III. ”Till man och kvinna skapade han dem”

[2331-2336]

Jämlikhet och olikhet i Guds avsikt

369        Man och kvinna är skapade, dvs, Gud vill att de skall finnas till: å ena sidan skall de enligt hans vilja vara helt likställda med varandra som mänskliga personer – och å andra sidan skall de finnas till just som man och kvinna. ”Att vara man” och ”att vara kvinna” är något gott och något som Gud vill: man och kvinna har en okränkbar värdighet som kommer omedelbart från Gud, deras skapare.^[24] Man och kvinna är med samma värdighet skapade ”till Guds avbild”. De avspeglar genom att ”vara man” och att ”vara kvinna” Skaparens vishet och godhet.

”Den ene för den andra” – ”en enhet för varandra”

371        Man och kvinna är skapade tillsammans. Gud vill att de skall vara till för varandra. Guds ord låter oss förstå detta av olika drag i den heliga texten. ”Det är inte gott att mannen är ensam. Jag vill göra åt honom en hjälp, en sådan som anstår honom” (1 Mos 2:18). Inget djur kan vara denna ”motsvarighet” till mannen.^[27] Kvinnan som Gud ”bygger” av revbenet, som han tar ur mannens kropp, framkallar från mannens sida ett rop av beundran, ett rop av kärlek och gemenskap: ”Ja, denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött” (1 Mos 2:23). Mannen upptäcker kvinnan som ett annat ”jag”, av samma mänskliga natur. [1605]

372        Man och kvinna är skapade ”för varandra”. Detta innebär inte, att Gud skulle ha gjort dem ”till hälften” eller ”ofullbordade”. Han har skapat dem för att de skall ingå personlig gemenskap med varandra. I denna gemenskap kan den ene vara ”hjälp” för den andre, eftersom de på en gång är jämlika som personer (”ben av mina ben...”) och kompletterar varandra som manlig respektive kvinnlig varelse.^[28] I äktenskapet förenar Gud dem på ett sådant sätt att de blir ”ett kött” (1 Mos 2:24) med varandra och så kan ge vidare det mänskliga livet: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll jorden” (1 Mos 1:28). Genom att ge vidare det mänskliga livet till sina efterkommande samarbetar man och kvinna som mänskliga föräldrar på ett enastående sätt med Skaparen och hans gärning.^[29] [1652; 2366]

373        Enligt Guds plan har man och kvinna fått kallelsen att lägga under sig jorden^[30] som Guds ”förvaltare”. Detta herradöme får inte vara ett godtyckligt och förödande tyranni. I likhet med Skaparen som ”älskar allt som finns” (Vish 11:24) kallas man och kvinna till att ta del i Guds försyn mot andra skapade varelser. Därifrån härstammar deras ansvar för den värld som Gud har anförtrott dem. [307; 2415]

IV. Människan i paradiset

374        Den första människan skapades inte bara som god utan ingick också ett vänskapsförhållande med sin Skapare och levde i harmoni med sig själv och skapelsen omkring sig, något som enbart skulle komma att överträffas av den nya skapelsen i Kristus. [54]

375        Då kyrkan på ett autentiskt sätt tolkar symboliken i det bibliska språket i ljuset av Nya testamentet och traditionen lär hon att våra ur-föräldrar skapats i ett tillstånd av ”helighet och ursprunglig rättfärdighet”.^[31] Denna nåd som bestod i ursprunglig rättfärdighet var ett deltagande i det gudomliga livet.^[32] [1997]

376        Genom utstrålningen av denna nåd fick alla sidor av människans liv styrka. Så länge som hon blev kvar i intim gemenskap med Gud måste hon varken dö^[33] eller lida.^[34] Den mänskliga personens inre harmoni, harmonin mellan man och kvinna^[35] och slutligen harmonin mellan det första människoparet och hela skapelsen utgjorde det tillstånd som kallas ”ursprunglig rättfärdighet”. [1008; 1502]

377        ”Herraväldet” över världen som Gud hade givit människan från början visade sig först och främst hos människan som herradöme över sig själv. Människan var oskadd och harmonisk i hela sitt väsen, därför att hon var fri från den trefaldiga drift^[36] som gör henne underdånig de sinnliga lustarna, hungern efter jordisk rikedom och koncentrationen på det egna jaget i strid mot förnuftets bud. [2514]

378        Tecknet på att människan står på intim fot med Gud är att han sätter henne i lustgården.^[37] Hon lever där för att ”bruka och bevara den” (1 Mos 2:15): arbetet är inte ett straff,^[38] utan mannens och kvinnans samverkan med Gud för att fullända den synliga skapelsen. [2415, 2427]

379        Det är hela denna harmoni i den ursprungliga rättfärdigheten, som Gud hade planerat för människan, som går förlorad genom våra ur-föräldrars synd.

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

 
Artikel 1               Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”

Paragraf 1 - Jag tror på Gud

Paragraf 2 - Fadern

Paragraf 3 - Den allsmäktige
 
Paragraf 4 - Skaparen

Paragraf 5 - Himlen och jorden
 
Paragraf 6 - Människan
I.            ”Till Guds avbild”
II.           ”En enda, av kropp och själ”
III.          ”Till man och kvinna skapade han dem”
IV.         Människan i paradiset

Paragraf 7 - Fallet

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register