<<  Navigera  >>

Paragraf 5

Himlen och jorden

325        Den apostoliska trosbekännelsen säger att Gud är ”himmelens och jordens Skapare”^[1], den nicenska förtydligar: ”...av allt vad synligt och osynligt är”.^[2]

326        I den heliga Skrift betyder uttrycket ”himlen och jorden” allt som finns till, hela skapelsen. Det visar också på bandet i skapelsens inre som på en gång förenar och skiljer himmel och jord: ”jorden” är människornas värld.^[3] ”Himlen” eller ”himlarna” kan betyda himmel i fysisk bemärkelse, himlafästet,^[4] men också Guds egentliga ”ort”: ”vår Fader i himlen” (Matt 5:16)^[5] och följaktligen också den ”himmel” som är detsamma som den eskatologiska härligheten. Slutligen avser ordet ”himmel” den ”ort” där de andliga skapade varelserna – änglarna – finns, vilka omger Gud. [290; 1023; 2794]

327        Fjärde Laterankonciliets trosbekännelse förkunnar att Gud ”från tidens begynnelse av intet har skapat allt, den ena formen för skapade varelser lika väl som den andra, den andliga och den materiella, det vill säga änglarna och den materiella världen; sedan har han skapat människan som har drag av båda världarna, eftersom hon är sammansatt av ande och kropp”.^[6] [296]

I. Änglarna

328        Att det finns andliga varelser, som inte har kropp, vilka Skriften vanligtvis kallar för änglar, är en uttalad trossanning. Skriftens vittnesbörd är lika klart som traditionen är entydig på denna punkt. [150]

Vad är änglar för något?

329        Om detta säger Augustinus: ” ’Ängel’ betecknar funktionen, icke naturen. Du frågar vad denna natur kallas. Jag svarar: ande. Du frågar efter vad denna natur gör. Jag svarar: den gör en ängels verk. Om man menar vad den är, så är det en ande; om man menar vad den gör, så är det en ’ängel’.”^[7] Änglarna är till hela sin varelse Guds tjänare och budbärare. Därför att de ”ständigt ser min himmelske Faders ansikte” (Matt 18:10), är de sådana som ”uträttar hans befallning, så snart de hör ljudet av hans befallning” (Ps 103:20).

330        Som rent andliga varelser har änglarna förnuft och fri vilja. De är personliga^[8] och odödliga.^[9] De överträffar i fulländning alla synliga varelser i skapelsen. Glansen av deras härlighet vittnar om detta.^[10]

Kristus ”med alla sina änglar”

331        Kristus är mitten i änglarnas värld. De är hans änglar: ”När Människosonen kommer i sin härlighet med alla sina änglar...” (Matt 25:31). De är hans änglar eftersom de är skapade genom honom och för honom: ”Ty i honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom honom och till honom” (Kol 1:16). De är hans änglar också därför att han har gjort dem till budbärare om sin frälsningsplan: ”Är inte änglarna andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen?” (Heb 1:14). [291]

332        De finns till, ända sedan skapelsen^[11] och under hela frälsningshistorien, de förkunnar på avstånd från eller helt nära denna frälsning och tjänar den gudomliga plan som skall föra till dess förverkligande: de stänger till det jordiska paradiset,^[12] de beskyddar Lot,^[13] de räddar Hagar och hennes barn,^[14] hejdar Abrahams hand,^[15] lagen förmedlas genom deras tjänst,^[16] de leder Guds folk,^[17] de förkunnar vissa personers födelse^[18] och kallelse,^[19] de bistår profeterna^[20] – för att bara nämna några exempel. Slutligen är det ängeln Gabriel som förkunnar Förelöparens och Jesu egen födelse.^[21]

333        Från människoblivandet till himmelsfärden är det människoblivna Ordets liv föremål för änglarnas hyllning och tjänst. När Gud ”låter sin förstfödde Son träda in i världen, säger han: ’Alla Guds änglar skall hylla honom’ ” (Heb 1:6). Deras lovsång vid Kristi födelse har inte upphört att ljuda i kyrkans lovprisning: ”Ära vare Gud...”.^[22] De beskyddar Jesus som barn,^[23] tjänar honom i öknen,^[24] stärker honom när han lider dödsångest,^[25] när han som en gång Israels folk^[26] hade kunnat bli räddad av dem undan fiendens hand.^[27] Det är också änglar som ”förkunnar det glada budskapet” (Luk 2:10) när de kommer med den goda nyheten om Kristi människoblivande^[28] och uppståndelse.^[29] De skall vara med då Kristus återkommer, en händelse som de förkunnar,^[30] för att tjäna honom vid domen.^[31] [559]

Änglarna i kyrkans liv

334        Hela kyrkans liv på jorden ledsagas av änglarnas hemlighetsfulla och mäktiga hjälp.^[32]

335        I sin liturgi förenar sig kyrkan med änglarna för att hylla Gud, den trefalt Helige;^[33] hon ber om deras bistånd, i liturgin för de avlidna, In paradisum deducant te angeli... (”Må änglarna ledsaga dig till paradiset”)^[34] och även i ”Kerubim-hymnen” i den bysantinska liturgin,^[35] hon kommer på ett särskilt sätt i sin liturgi ihåg vissa änglar (Mikael, Gabriel, Rafael och skyddsänglarna). [1138]

336        Under hela sitt liv, från tillblivelse^[36] till död,^[37] är människan omgiven av deras omsorg^[38] och förbön.^[39] ”Varje troende människa har vid sin sida en ängel som beskyddare och herde för att leda henne till livet”.^[40] Redan här på jorden deltar den kristna människan genom tron i den saliga gemenskap, som utmärker änglar och människor, förenade i Gud. [1020]

II. Den synliga världen

337        Det är Gud själv som har skapat den synliga världen i hela dess rikedom, mångfald och ordning. Skriften framställer symboliskt skapelsens verk som en följd av sex dagars gudomligt ”arbete” som avslutas med den sjunde dagens ”vila”.^[41] När det gäller skapelsen lägger den heliga texten fram sådant som uppenbarats av Gud för vår frälsning^[42] och som låter oss ”erkänna att hela skapelsens innersta natur, dess värde och dess ordning tjänar Guds lov”:^[43] [290; 293]

338        Det finns ingenting som inte kan tacka Gud, Skaparen, för sin existens. Världen har tagit sin början när Guds ord lät den bli till ur intet; allt som finns, hela naturen och hela människans historia har sina rötter i denna allra första, grundläggande händelse: den utgör världens tillblivelse och tidens början.^[44] [297]

339        Varje skapat ting och varje skapad varelse har sitt eget värde och fulländning. För vart och ett av de ”sex dagarnas” verk sägs det: ”Och Gud såg att det var gott”. – ”Ty utifrån själva skapelsens villkor har allting blivit inrättat med sin egen bestämda existens. Det har sin egen sanning och sitt eget värde, det följer sina egna lagar och sin egen ordning.”^[45] Allt skapat, de olika skapade varelserna och tingen, avsedda att vara just som de är, återkastar var och en på sitt vis en stråle av Guds oändliga vishet och godhet. Därför skall människan respektera värdet som finns i varje skapad varelse och varje skapat ting för att undvika ett felaktigt bruk av tingen, något som föraktar Skaparen och medför ödesdigra följder för människorna och för deras omgivning. [2501; 299; 226]

340        Att de skapade tingen och varelserna är beroende av varandra är något som Gud vill. Solen och månen, cedern och den lilla blomman, örnen och sparven: när man betraktar de oändliga skillnaderna och olikheterna dem emellan inser man att ingenting av allt det skapade är sig själv nog. De skapade tingen och varelserna existerar bara i beroende av varandra för att ömsesidigt fullända varandra så att de står i varandras tjänst. [1937]

341        Världsalltets skönhet: Världens ordning och harmoni är ett resultat av skillnaden mellan de olika tingen och varelserna och de relationer som finns dem emellan. Människan upptäcker dem så småningom som de lagar som gäller för naturen. De är föremål för beundran från vetenskapsmännen. Skapelsens skönhet återspeglar Skaparens oändliga godhet. Den bör framkalla vördnad från människans sida och leda till, att hon underordnar Gud sitt förnuft och sin vilja. [283; 2500]

342        Skapelsens hierarki utrycks i de ”sex dagarnas” ordning, som för från det mindre till det mer fulländade. Gud älskar hela sin skapelse,^[46] och han bär omsorg om allt, också om sparvarna. Icke desto mindre säger Jesus: ”Ni är mer värda än många sparvar” (Luk 12:7) eller: ”Hur mycket mer värd än ett får är inte en människa!” (Matt 12:12). [310]

343        Människan är höjdpunkten på skapelsens verk. Den inspirerade berättelsen uttrycker det genom att noga skilja mellan skapelsen av människan och den övriga skapelsen.^[47] [355]

344        Det råder solidaritet mellan allt skapat därför att allt har samme Skapare och allt är inriktat på hans härlighet: [293; 1939; 2416]

Lovad vare, du, o Herre, i hela skapelsen, framför allt för herr broder Sol. Genom honom ger du oss dagens ljus; han är skön, han lyser med stor glans, och han ger oss en bild av dig, du Allrahögste.

Lovad vare du, min Herre, för syster Vatten: hon är mycket nyttig och mycket ödmjuk; dyrbar och kysk är hon... [1218]

Lovad vare du, min Herre, för vår syster och moder Jord. Hon bär oss och när oss, hon frambringar en mängd olika frukter, de mångfärgade blommorna och örterna...

Lova och välsigna min Herre, tacka honom och tjäna honom i all ödmjukhet.^[48]

345        Sabbaten – slutmålet för ”sexdagarsverket”. Den heliga texten säger att ”Gud på sjunde dagen fullbordade det verk som han hade gjort”, att ”himmelen och jorden blev fullbordade” på detta sätt och att Gud på sjunde dagen ”vilade” och att han helgade och välsignade denna dag (1 Mos 2:1-3). Dessa inspirerade ord är rika på god och nyttig undervisning: [2168]

349        Den åttonde dagen. Men för oss har en ny dag gått upp: Kristi uppståndelses dag. Den sjunde dagen avslutar skapelsen. Den åttonde dagen inleder den nya skapelsen. Så når skapelseverket sin höjdpunkt i det ännu större frälsningsverket. Den första skapelsen finner sin mening och sin höjdpunkt i den nya skapelsen i Kristus, vars glans överglänser den första.^[53] [2174; 1046]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

 
Artikel 1               Jag tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”

Paragraf 1 - Jag tror på Gud

Paragraf 2 - Fadern

Paragraf 3 - Den allsmäktige
 
Paragraf 4 - Skaparen

Paragraf 5 - Himlen och jorden
I.            Änglarna
II.           Den synliga världen
 
Paragraf 6 - Människan

Paragraf 7 - Fallet

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register