FEMTE BUDET
Du skall inte dräpa
(2 Mos 20:13) .Ni har hört att det blev sagt till fäderna: ”Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom”. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom
(Matt 5:21-22) .
2258 ”Människolivet är heligt därför att det från sin begynnelse omfattas av Guds skapargärning och för alltid står i ett särskilt förhållande till sin Skapare, sitt enastående mål. Gud är ensam herre över livet från dess begynnelse till dess avslutning: ingen kan under några som helst omständigheter för egen del göra anspråk på rätten att direkt förinta en oskyldig mänsklig varelses
Den heliga historiens vittnesbörd
2259 Skriften visar i berättelsen om mordet på Abel som begås av hans bror
2260 Guds förbund med mänskligheten är genomvävt av påminnelser om den Guds gåva som utgörs av människolivet och människans mordiska våld:
Men ert eget blod..., skall jag utkräva. Den som utgjuter människoblod, hans blod skall av människor bli utgjutet, ty Gud har gjort människan till sin avbild
(1 Mos 9:5-6) .
Gamla testamentet har alltid ansett blodet som ett heligt tecken på
2261 Skriften preciserar det förbud som ställs upp av det femte budet: ”Du skall inte dräpa den som är oskyldig och har rätt”
2262 I Bergspredikan påminner Herren om budet: ”Du skall inte dräpa”
Legitimt försvar
2263 Det legitima försvaret av personer och samhällen är inte ett undantag från förbudet att döda en oskyldig människa; ett mord som begås av fri vilja är att ta en oskyldig människas liv. ”Försvarshandlingen kan ha en dubbel verkan: den ena är att man räddar sitt eget liv, den andra är angriparens död. ...Det är bara den ena följden som avsågs; den andra avsågs inte av
2264 Kärleken till sig själv är och förblir en grundläggande etisk princip. Det är alltså legitimt att respektera sin egen rätt till liv. Den som försvarar sitt liv är inte skyldig till dråp även om han är tvungen att tillfoga sin angripare ett dödligt sår: [2196]
Det är inte tillåtet att använda sig av mera våld än nöden kräver för att försvara sig. Men det är tillåtet att avvisa våld på ett måttfullt sätt.... Och det är inte nödvändigt att avstå från en måttfull försvarshandling för att undvika att döda den andre; ty man är mera förpliktad att vaka över sitt eget liv än den
andres.[8]
2265 Ett legitimt försvar kan inte bara vara en rättighet utan också en allvarlig plikt – för den som bär ansvaret för andra människors liv. Att försvara det allmänna bästa kräver att en orättmätig angripare förlorar möjligheten att tillfoga skada. Därför har de som legitimt innehar myndighet rätt att även använda vapen för att avvärja sådana som angriper de samhällsmedlemmar och samhällsinstitutioner som anförtrotts åt deras ansvar. [2240; 2308]
2266 Kravet att skydda det allmänna bästa motsvaras av statens bemödanden att hindra sådana människor från att handla, vilka kränker människans rättigheter och fundamentala regler för civiliserad samvaro. Samhällets lagliga myndigheter har rätt och plikt att utmäta straff som står i proportion till brottets allvar. Straffet vill först och främst åstadkomma en ersättning för den störning som förorsakats av felet. Då detta straff frivilligt accepteras av den skyldige har det ett sonande värde. Dessutom verkar straffet för att bevara den allmänna ordningen och skydda enskilda personer. Slutligen har straffet en helande verkan: det skall om möjligt bidra till förbättring av den skyldige. [1897-1899; 1449]
2267 Kyrkans traditionella lära utesluter inte att man tillgriper dödsstraff under förutsättning att man helt och fullt har identifierat den skyldige och fastställt hans ansvar – om detta är den enda möjliga vägen att verksamt försvara mänskligt liv mot en orättmätig angripare.
Om oblodiga medel räcker för att försvara och skydda den personliga säkerheten skall myndigheterna hålla sig till sådana medel, därför att de bättre motsvarar de konkreta betingelserna för det allmänna bästa och står i bättre överensstämmelse med människans värdighet som person. [2306]
Men i våra dagar har staten sådana möjligheter att hindra brott och oskadliggöra den som begår sådana utan att man definitivt tar ifrån brottslingen alla möjligheter att befria sig från de anklagelser som riktas mot honom, att sådana fall i vilka det är absolut nödvändigt att den skyldige berövas livet, ”är så sällsynta att de knappast överhuvudtaget
inträffar”.[9]
Mord
2268 Femte budet fördömer direkt och avsiktligt mord som en svår synd. En mördare och de som frivilligt medverkar till ett mord begår en synd som ropar till himlen om
Barnamord,[11] brodermord, mord på föräldrar och mord på make/maka är brott som är särskilt allvarliga med tanke på de naturliga band som de bryter. Bekymmer av genetisk natur eller samhällshygien kan aldrig rättfärdiga ett mord, även om samhällets makthavare ger befallning om det.
2269 Femte budet klargör att man inte får göra något för att indirekt förorsaka någons död. Den moraliska lagen tillåter inte heller att man utsätter någon för livsfara utan allvarliga skäl. Den tillåter inte heller att man vägrar att hjälpa en person som befinner sig i fara.
Att det mänskliga samhället accepterar hungersnöd utan att bemöda sig om att avhjälpa den är en skandalös orättvisa och en allvarlig synd. Försäljare som genom sina ockerräntor och sin girighet förorsakar att deras mänskliga bröder och systrar svälter och dör begår indirekt mord. Detta tillräknas dem som
skuld.[12] Oavsiktligt vållande till annans död ger inte upphov till skuld, moraliskt sett. Man slipper inte undan ansvaret för en svår synd, om man utan rimligt skäl har handlat på ett sätt som medfört döden för en annan människa, även om detta har skett utan avsikt. [2290]
Abort
2270 Det mänskliga livet skall absolut respekteras och beskyddas från och med konceptionsögonblicket. Från och med det första ögonblicket av sin existens skall en mänsklig varelse få sina personliga rättigheter erkända, däribland varje oskyldig varelses okränkbara rätt till
Förrän jag danade dig i moderlivet utvalde jag dig, och förrän du lämnade modersskötet, helgade jag dig
(Jer 1:5).[14] Benen i min kropp var inte gömda för dig, när jag bereddes i det fördolda, när jag bildades i jordens djup
(Ps 139:15) .
2271 Från det första århundradet har kyrkan förklarat att varje framkallad abort är något moraliskt ont. Denna lära har inte förändrats. Den förblir oföränderlig. Direkt abort, dvs, avsedd som mål eller medel, står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen:
Du skall inte döda ett foster genom fosterfördrivning, och du skall inte låta ett nyfött barn
förgås.[15] Gud, som är livets Herre, har åt människan anförtrott den höga uppgiften att tjäna livet, och människan skall på ett sätt som är henne värdigt fullgöra den. Livet måste därför skyddas med allra största omsorg alltifrån konceptionen: abort och barnamord är avskyvärda
brott.[16]
2272 Formell medverkan till abort är en svår synd. Kyrkan bestraffar detta brott mot det mänskliga livet med det kanoniska straff som kallas ”exkommunikation”. Den som utför en abort ådrar sig exkommunikation latae
2273 Varje oskyldig mänsklig individs oförytterliga rätt till liv utgör en grundläggande beståndsdel i samhället och dess lagstiftning: [1930]
”Människans oförytterliga rättigheter som person måste erkännas och respekteras av det mänskliga samhället och dem som har politisk auktoritet. De mänskliga rättigheterna är inte beroende av individer eller föräldrar och utgör inte heller en koncession från samhällets eller statens sida; de tillhör människans natur och är förbundna med människan som person på grund av den skaparhandling från vilken hon hämtar sin existens. Bland dessa rättigheter måste man nämna rätten till liv och fysisk integritet för varje mänsklig varelse från konceptionen till
döden.”[20] ”I det ögonblick en formulerad lag berövar en kategori mänskliga varelser det skydd som samhällets lagstiftning skall ge dem, förnekar staten därmed allas likhet inför lagen. När staten inte ställer sin kraft till förfogande för alla sina medborgares rättigheter, framför allt de svagastes, hotas rättsstatens själva grundvalar.... Som följd av den respekt och det skydd som borde tillförsäkras ett barn från och med dess konception, bör lagen tillhandahålla lämpliga straffsanktioner för varje avsiktlig kränkning av dess
rättigheter.”[21]
2274 Eftersom fostret skall betraktas som person från och med konceptionen skall dess integritet försvaras, det skall omhändertas och vara föremål för medicinska åtgärder, i den mån detta är möjligt – liksom varje annan mänsklig varelse.
Prenatal fosterdiagnostik är moraliskt tillåten, ”om den respekterar embryots och det mänskliga fostrets liv och integritet, och om den är inriktad på att rädda dess liv eller bota det som individ.... Den står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen när den som resultat av undersökningarna räknar med eventualiteten att framkalla en abort. En diagnos kan inte vara identisk med en
dödsdom”.[22]
2275 ”Ingrepp på det mänskliga embryot skall anses tillåtna på villkor att de respekterar embryots liv och integritet och inte medför orimliga risker för det utan har som avsikt att det blir botat, att betingelserna för dess hälsa förbättras eller att det överlever som
”Det är omoraliskt att producera mänskliga embryon som skall utnyttjas som tillgänglig biologisk
materia.”[24] ”Vissa försök att göra ingrepp på kromosomerna eller den genetiska arvsmassan är inte av terapeutisk art utan vill producera mänskliga varelser som väljs ut efter kön eller andra förutbestämda kriterier. Sådana manipulationer strider mot den mänskliga personens värdighet, dess integritet och dess identitet”, som är unik och inte kan
upprepas.[25]
Eutanasi
2276 De som erfar att deras liv får sitt utrymme förminskat eller försvagat har rätt till särskild respekt. Sjuka eller handikappade personer skall få hjälp för att föra ett så normalt liv som möjligt. [1503]
2277 Vilka motiv eller medel som än åberopas eller används när det gäller direkt eutanasi innebär den ändå att man tar handikappades, sjukas eller döendes liv. Den är moraliskt oacceptabel.
Sålunda innebär en handling eller en underlåtelse som i sig själv eller i sin avsikt förorsakar döden för att ge smärtfrihet en form för dråp som allvarligt strider mot människans värdighet som person och vördnaden för Gud, hennes Skapare. Det felaktiga omdöme som man kan ha råkat ut för i god tro ändrar inte denna mordhandlings natur som alltid skall fördömas och
avvisas.[26]
2278 Att upphöra med mödosamma, farliga, extraordinära eller i förhållande till det förväntade resultatet orimliga medicinska insatser kan vara riktigt. Här rör det sig om att vägra vara ”terapeutiskt halsstarrig”. Här är det inte fråga om att man dödar någon; man går med på att man inte kan hejda döden. Beslut bör fattas av patienten om han har kompetens och förmåga därtill, eller av dem som har laglig rättighet till det. Patientens förnuftsstyrda vilja och legitima intressen skall alltid respekteras. [1007]
2279 Även om döden anses vara omedelbart förestående, så har man inte rätt att avbryta den vård man är skyldig den sjuka personen. Bruket av smärtstillande medel för att lindra den döendes lidanden även om man därmed riskerar att förkorta patientens liv kan stå i överensstämmelse med den mänskliga värdigheten om döden inte är något som planeras, vare sig som mål eller som medel, utan bara något som man förutser och uthärdar som något oundvikligt. Den lindrande (palliativa) vården är en alldeles särskild form för osjälvisk kärlek. Därför skall den uppmuntras.
Självmord
2280 Var och en bär ansvar för sitt liv inför Gud som har givit honom det. Han är den som är dess suveräne Herre. Vi skall ta emot det med tacksamhet och bevara det till hans ära och våra själars frälsning. Vi är förvaltare och inte ägare till det liv som Gud har anförtrott åt oss. Vi disponerar inte över det. [2258]
2281 Självmord strider mot den mänskliga varelsens böjelse att bevara och föra vidare sitt liv. Det står i allvarlig motsättning till den rätta kärleken till sig själv. Det skadar likaså kärleken till nästan eftersom det på ett orättmätigt sätt bryter solidaritetsbanden med familjen, den nationella och den mänskliga gemenskapen som vi alltid förblir bundna till. Självmord står i motsättning till kärleken till den levande Guden. [2212]
2282 Om någon begår självmord med avsikt att detta skall vara ett exempel – framför allt för de unga – blir självmord något som blir till något så allvarligt som en skandal. Att frivilligt medverka till självmord strider mot den moraliska lagen.
Svåra psykiska besvär, ångest eller stor fruktan för en prövning, för lidande eller tortyr kan göra självmördarens ansvar mindre. [1735]
2283 Man skall inte ge upp hoppet om evig frälsning för sådana människor som har tagit sitt liv. Gud kan på vägar som endast han känner till ge dem tillfälle till ånger som ger dem frälsning. Kyrkan ber för dem som har berövat sig själva livet. [1037]
II. Respekt för människors personliga värdighet
Respekt för medmänniskans själ: förförelse (skandal)
2284 Förförelse är en inställning eller ett uppförande som leder andra människor till att göra det onda. Den som förför gör sig själv till sin nästas frestare. Han angriper dygd och rätt; han kan störta sin broder i den andliga döden. Förförelse är en svår synd om den genom handling eller underlåtelse avsiktligt får en annan människa att begå en svår synd. [2847]
2285 Förförelsen uppträder i en särskilt avskyvärd skepnad om man betänker auktoriteten hos de personer som orsakar den eller svagheten hos de personer som blir utsatta för den. Den har föranlett vår Herre till detta verop: ”Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup”
2286 Förförelsen kan framkallas av lagen eller institutionerna, av modet eller den allmänna opinionen.
De som stiftar lagar eller upprättar samhällsstrukturer som leder till sedeförfall och korruption av det religiösa livet eller ”till samhällsvillkor som med avsikt eller ej gör ett kristet levnadssätt i överensstämmelse med buden
omöjligt”[29] gör sig skyldiga till förförelse. Samma sak gäller företagsledare som utfärdar regler vilka lockar till bedrägeri, lärare som ”retarupp”[30] barnen, eller sådana som manipulerar den offentliga meningen och får människor att avvika från det moraliskt riktiga. [1887; 2498]
2287 Den som använder sig av de maktbefogenheter som han förfogar över i omständigheter som medför möjligheter att handla illa gör sig skyldig till förförelse och får bära ansvaret för det onda som han direkt eller indirekt har främjat. ”Det är oundvikligt att förförelserna kommer, men ve den genom vilken de kommer!”
Respekt för hälsan
2288 Liv och fysisk hälsa är något dyrbart som vi har fått oss anförtrott av Gud. Vi skall ta vård om liv och hälsa på ett förnuftigt sätt och därvid ta hänsyn till andras behov och det allmänna bästa. [1503]
Vården om medborgarnas hälsa ställer krav på samhällets hjälp för att uppnå sådana levnadsvillkor som ger möjlighet för människor att växa upp och uppnå mognad: föda och kläder, bostad, hälsovård, grundläggande skolundervisning, sysselsättning, socialhjälp. [1509]
2289 Även om etiken erinrar om hänsyn till det kroppsliga livet, gör den inte detta till ett absolut värde. Den vänder sig mot en nyhednisk uppfattning som strävar efter att främja kroppskult, att offra allt för den, att dyrka fysisk fulländning och framgångar i idrott som ett slags gudomligheter. Genom det urval som en sådan inställning gör mellan starka och svaga kan den leda till en snedvridning av de mänskliga relationerna. [364; 2113]
2290 Måttlighetens dygd föranleder människor att undvika alla slags överdrifter, missbruk av bordets gåvor, alkohol, tobak och läkemedel. De som i berusat tillstånd eller på grund av sin omåttliga lust till att köra fort riskerar medmänniskans och sin egen trygghet på vägarna, havet eller i luften, gör sig skyldiga till svår synd. [1809]
2291 Bruket av droger eller narkotika åstadkommer mycket allvarliga skador när det gäller människors hälsa och liv. Att begagna sig av sådana medel utanför ramen för strikt terapeutiska indikationer är att begå en svår synd. Hemlig framställning och handel med narkotika är handlingar som innebär förförelse; de är direkt medverkan till handlingssätt som står i allvarlig motsättning till den moraliska lagen – eftersom de lockar till sådana handlingar.
Respekt för människan som person och vetenskaplig forskning
2292 Vetenskapliga experiment – av medicinsk eller psykologisk art – på personer eller grupper av människor kan leda till att sjuka botas och att det allmänna hälsotillståndet gör framsteg.
2293 Vetenskaplig grundforskning som tillämpad forskning uttrycker på ett tydligt sätt människans herravälde över skapelsen. Vetenskap och teknik är dyrbara resurser när de ställs i människans tjänst och främjar fullständig utveckling till allas bästa; men de kan inte i sig själva ange meningen med människans existens och utveckling. Vetenskap och teknik är inriktade på människan, från vilken den hämtar sin tillvaro och sin tillväxt. Vetenskap och teknik finner alltså i människan som person och hennes moraliska värderingar det som anger dess mål, och där hittar den också medvetandet om sin begränsning. [159; 1703]
2294 Det är illusoriskt att hävda att vetenskapen och dess tillämpningar är något moraliskt neutralt. Å andra sidan kan inte de kriterier man måste ha för sin etiska orientering vare sig vara slutsatser som man drar av enkel teknisk effektivitet eller den nytta som vetenskap och teknik kan medföra för somliga – till förfång för andra; inte heller kan sådana riktlinjer – vilket skulle vara ännu värre – vara liktydiga med härskande ideologier. Vetenskap och teknik kräver utifrån sin inre mening ovillkorlig respekt för etikens grundläggande kriterier; de skall stå i den mänskliga personens tjänst och därmed också tjäna hennes oförytterliga rättigheter och hennes verkliga och fullständiga väl, i överensstämmelse med Guds plan och vilja. [2375]
2295 Forskning eller experiment på människan kan inte legitimera handlingar som i sig själva strider mot den personliga värdigheten och den moraliska lagen. Att de som underkastar sig sådana handlingar samtycker till dem rättfärdigar dem inte. Experiment på människor är inte etiskt godtagbara om de låter den som låter sådant ske med sig ta orimliga risker eller utsätta sig för faror som kan undvikas. Experiment på människor är inte i överensstämmelse med människans värdighet som person om de äger rum utan samtycke som förutsätter upplysning av den som underkastar sig experimentet eller av den som för hennes talan. [1753]
2296 Organtransplantation är i enlighet med den moraliska lagen om de fysiska och psykiska faror och risker som donatorn utsätts för står i proportion till det goda man söker uppnå för mottagaren. Organdonation efter döden är en ädel och förtjänstfull handling och skall uppmuntras som uttryck för generös solidaritet. Den är inte etiskt godtagbar om inte donatorn eller den som för hans talan har givit sitt samtycke. Det är moraliskt otillåtet att direkt framkalla invalidiserande stympning på en människa eller hennes död, även om det sker för att hejda andra personers bortgång. [2301]
Respekt för den kroppsliga integriteten
2297 Människorov (kidnapping) och tagande av gisslan öppnar dörren för terrorvälde och utövar outhärdligt tryck på offren. Sådana metoder är moraliskt förkastliga. Terrorism hotar, skadar och dödar utan urskillning och står i allvarlig motsättning till rättvisa och kärlek. Tortyr som tar till fysiskt eller moraliskt våld för att pressa fram medgivanden, för att bestraffa skyldiga, skrämma motståndare och tillfredsställa hat strider mot respekten för människan som person och den mänskliga värdigheten. Utom på medicinska indikationer av strikt terapeutisk art strider amputationer, stympningar eller steriliseringar som företas på oskyldiga personer mot den moraliska
2298 Under gångna tider använde sig lagliga regeringar allmänt av grymma handlingar för att upprätthålla lag och ordning, ofta utan protest från kyrkans herdar, som ofta själva handlade efter den romerska rättens föreskrifter vid sina egna domstolar. Sådant har förekommit, vilket man måste beklaga; men kyrkan har ändå alltid undervisat om mildhet och barmhärtighet: hon har förbjudit klerker att utgjuta blod. I nyare tid har det blivit helt klart att sådana grymheter inte alls var nödvändiga – inte ens för den allmänna ordningens skull. Inte heller kunde de anses vara i överensstämmelse med människans legitima personliga rättigheter. Tvärtom ledde denna praxis till ännu djupare moraliskt förfall. Man måste arbeta för dess avskaffande. Och man måste be för offren och deras bödlar. [2267]
Respekt för de döda
2299 De döende skall få tillsyn och vård för att hjälpa dem att leva sina sista ögonblick i värdighet och frid. De skall få hjälp av sina närmastes böner. De anhöriga skall se till att de sjuka i rätt tid tar emot de sakrament som förbereder dem för mötet med den levande Guden. [1525]
2300 De avlidnas kroppar skall behandlas med respekt och kärlek i väntan på uppståndelsen. Att begrava döda är en av de kroppsliga
2301 Obduktion kan vara moraliskt godtagbar av rättsmedicinska skäl eller för forsknings skull. Att gratis skänka bort sina organ efter döden är godtagbart och kan vara förtjänstfullt.
Kyrkan tillåter kremering om den inte betyder att tron på kroppens uppståndelse
Fred
2302 Då vår Herre påminner om budet: ”Du skall inte dräpa”
Vrede är längtan efter hämnd. ”Att önska hämnd för det onda över den som skall bestraffas är otillåtet”; men det är lovvärt att ålägga någon form för gottgörelse ”för att rätta till synder och laster och upprätthålla
2303 Frivilligt hat står i motsättning till kärleken. Att hata sin nästa är en synd när någon avsiktligt önskar honom något ont. ”Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner...”
2304 Respekten för människolivet och dess utveckling kräver fred. Fred är inte bara frånvaro av krig och begränsas inte till att säkra jämvikten mellan motstridiga krafter. Freden kan inte uppnås på jorden utan att man ser till att personlig egendom, fria förbindelser mellan människor, respekt för människors personliga värdighet och för folkens rättigheter och ständigt utövande av broderlighet upprätthålls och skyddas. Fred är ”ordningens
2305 Fred på jorden är en bild och en frukt av Kristi frid, han som är den messianske ”fridsfursten”
2306 De som avstår från våldshandlingar och blodsutgjutelse och för att försvara människans rättigheter använder sig av medel som också de allra svagaste förfogar över vittnar om evangeliets kärlek – förutsatt att detta kan ske utan att vara till skada för andra människors och samhällens rättigheter och plikter. De vittnar på ett riktigt sätt om de fysiska och moraliska risker som blir följden av användningen av våld – med den förstörelse och död som detta
Att undvika krig
2307 Femte budet uttalar ett förbud mot att avsiktligt förinta mänskligt liv. På grund av allt ont och all orätt som åtföljer varje krig manar kyrkan ihärdigt var och en att i ord och gärning ropa till Gud, så att han i sin godhet befriar oss från den uråldriga träldomen under
2308 Varje medborgare och de styrande måste verka för att undvika krig.
Men så länge som ”risken för krig består och som det inte finns en internationell myndighet som är kompetent och förfogar över tillräckliga styrkor, kan man inte neka regeringarna rätt att legitimt försvara sig, sedan väl alla möjligheter till att bilägga tvisterna på fredlig väg har
2309 De strikta villkoren för ett legitimt försvar med militärt våld skall noga beaktas. Allvaret i ett sådant beslut underkastar det mycket stränga villkor för att ge det moralisk legitimitet. Följande villkor måste samtidigt uppfyllas: [2243]
| — | skadan som en angripare tillfogar en nation eller sammanslutning av nationer måste vara varaktig, svår och säker; |
| — | alla andra medel för att göra slut på den måste visa sig vara ogenomförbara eller verkningslösa; |
| — | de samlade omständigheterna skall peka på verklig möjlighet till framgång; |
| — | bruket av vapenmakt skall inte medföra värre ont och större oreda än det onda som skulle utplånas. Kraften i moderna förstörelsemedel väger tungt då man bedömer detta villkor. |
Dessa är de traditionella element som räknas upp i läran om det ”rättfärdiga kriget”.
Bedömningen av dessa villkor för att med bibehållen moralisk legitimitet föra krig tillkommer det förnuftiga och kloka omdömet hos dem som har fått uppdraget att sörja för det allmänna bästa. [1897]
2310 Samhällets myndigheter har i detta fall rätt och plikt att ålägga medborgarna nödvändiga bördor till landets försvar. De som ägnar sig åt att tjäna sitt land i militärtjänsten är tjänare åt folkens trygghet och frihet. Om de på rätt sätt fullgör sin tjänst, bidrar de i sanning till nationens väl och upprätthållande av
2311 Samhällets myndigheter skall också på ett rättvist sätt ta hand om dem som av samvetsskäl vägrar att bruka vapen. Detta undantar dem inte alls från plikten att i en annan form tjäna den mänskliga
2312 Kyrkan och det mänskliga förnuftet förklarar att moralen i pågående väpnad konflikt har sin fulla giltighet. ”Det är inte därför att kriget olyckligtvis har påbörjats som de stridande parterna enbart genom detta faktum får tillfoga varandra vad som
2313 Man måste respektera de icke-stridande och behandla dem mänskligt. Det gäller också sårade soldater och fångar.
Handlingar som avsiktligt strider mot folkrätten och dess universella principer, liksom befallningar som utfärdas därom, är att betrakta som brott. Blind lydnad räcker inte till för att ursäkta dem som underkastar sig dem. Utrotning av ett folk, en nation eller en etnisk minoritet måste fördömas som en dödssynd. Man är moraliskt förpliktad att göra motstånd mot order som ges om att utföra folkmord. [2242]
2314 ”Varje stridshandling som utan urskillning syftar till förstörelse av hela städer och vidsträckta områden och av invånarna där är ett brott mot Gud och människor. En sådan stridshandling måste fördömas med fasthet och utan
2315 Ansamling av vapen anses av många som ett paradoxalt sätt att avskräcka eventuella motståndare från att börja krig. De ser däri det effektivaste medlet av tänkbara metoder för att trygga freden bland nationerna. Denna negativa övertalningsmetod framkallar stränga moraliska invändningar. Kapprustning tryggar inte freden. Långt ifrån att utplåna orsakerna till krig riskerar den att förvärra dem. Slösandet av sagolika rikedomar på att tillverka ständigt nya vapen är ett hinder för ge bistånd åt nödställda
2316 Vapenproduktion och vapenhandel berör nationernas och det internationella samfundets väl. Samhällets myndigheter har därför rätt och plikt att reglera den. Kortsiktiga privata eller kollektiva intressen kan inte ge rätt åt sådan företagsamhet som underbygger våld och konflikter mellan länder och som ifrågasätter den internationella rättsordningen. [1906]
2317 Orättvisor och stor brist på jämställdhet av ekonomisk och social art, avund, misstro och högmod som frodas bland människor och länder hotar oupphörligt freden och förorsakar krig. Allt som görs för att övervinna sådana brister bidrar till att bygga upp freden och undvika krig: [1938; 2538; 1941]
I den mån människor är syndare kvarstår krigshotet – och så kommer det att vara ända till Kristi återkomst. Men i den mån som människor förenas i kärlek och övervinner synden kommer de också att besegra våldet ända till dess att detta ord går i uppfyllelse: ”Då skall de smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folken skall ej mer lyfta svärd mot varandra och inte mer lära sig att strida”
(Jes 2:4).[48]
Sammanfattning
| 2318 | ”I Guds hand är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda” |
| 2319 | Allt mänskligt liv, från konceptionen till döden, är heligt, eftersom människan som person i sig själv är avsedd att vara den levande och helige Gudens avbild och likhet. |
| 2320 | Dråp av en mänsklig varelse står i allvarlig motsättning till personens värdighet och Skaparens helighet. |
| 2321 | Förbudet att dräpa avskaffar inte rätten att försätta en orättmätig angripare ur stridbart skick. Legitimt försvar är en allvarlig plikt för den som bär ansvar för en annans liv eller det allmänna bästa. |
| 2322 | Från och med konceptionen har ett barn rätt till liv. Direkt abort, det vill säga abort som är avsedd som mål eller medel, är en ”skamlig |
| 2323 | Eftersom fostret skall behandlas som en person ända från konceptionen skall dess integritet försvaras, det skall få vård och sjukvård som alla andra människor. |
| 2324 | Avsiktlig eutanasi, vilka dess former eller motiv än må vara, innebär dråp. Den står i allvarlig motsättning till den mänskliga personens värdighet och respekten för den levande Guden, dess Skapare. |
| 2325 | Självmord står i allvarlig motsättning till rättvisa, hopp och kärlek. Det femte budet förbjuder det. |
| 2326 | Förförelse är en svår synd när den i gärning eller genom underlåtelse avsiktligt får någon annan att begå en allvarlig synd. |
| 2327 | På grund av allt det onda och all den orätt som är en följd av alla krig skall vi göra allt som enligt förnuftets krav är möjligt att göra för att undgå ett krig. Kyrkan ber: ”Från hungersnöd, pest och krig – fräls oss, milde Herre Gud.” |
| 2328 | Kyrkan och det mänskliga förnuftet förklarar att den moraliska lagen behåller sin giltighet vid väpnade konflikter. Handlingar som avsiktligt strider mot folkrätten och dess universella principer är att betrakta som brott. |
| 2329 | ”Kapprustningen är en av mänsklighetens allvarligaste plågor som kränker de fattiga på ett outhärdligt |
| 2330 | ”Saliga de som håller fred, de skall kallas Guds söner” |
Navigation
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FÖRSTA
AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN
ANDRA
AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN
FÖRSTA
KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA HERREN, DIN GUD,
AV ALLT DITT HJÄRTA,
AV ALL DIN SJÄL OCH MED HELA DITT FÖRSTÅND”
ANDRA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA DIN NÄSTA
SOM DIG SJÄLV”
Artikel 4
Fjärde budet
Artikel 5
Femte budet
I. Respekt för människolivet
II.
Respekt för människors personliga värdighet
III.
Att bevara freden
Artikel 6
Sjätte budet
Artikel 7
Sjunde budet
Artikel 8
Åttonde budet
Artikel 9
Nionde budet
Artikel 10
Tionde budet
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register