Andra kapitlet

BÖNENS TRADITION

2650 Bön är inte begränsad till ett spontant uttryck för en inre impuls; man måste vilja be. Det räcker inte heller med att veta vad Skriften säger om bön: man måste även lära sig att be. Det är genom en levande förmedling, den heliga traditionen, som den helige Ande lär Guds barn att be i ”den troende och bedjande kyrkan”.^[1] [75]

2651 Den kristna bönetraditionen är en av de former där trostraditionen utvecklas. Detta sker särskilt genom att de troende mediterar och studerar och i sitt hjärta bevarar frälsningshistoriens händelser och ord och djupt tränger in i den andliga verklighet som de erfar.^[2] [94]

Artikel 1

VID BÖNENS KÄLLOR

2652 Den helige Ande är det ”levande vatten” som i ett bedjande hjärta ger ”evigt liv”.^[3] Han lär oss att vid denna källa ta emot Kristus. I det kristna livet finns det källor där Kristus väntar på oss för att överskölja oss med den helige Ande. [694]

Guds ord

2653 Kyrkan manar alla troende ”eftertryckligt och på ett särskilt sätt... att ofta läsa de gudomliga skrifterna för att därigenom få ’det som är långt mer värt än allt annat, nämligen kunskap om Jesus Kristus’ (Fil 3:8). ...Men läsningen av de heliga skrifterna måste gå hand i hand med bön, så att denna blir ett samtal mellan Gud och människan, ty ’honom talar vi till när vi ber, och honom hör vi när vi läser de ord som kommer från Gud’.”^[4] [133; 1100]

2654 Det andliga livets fäder sammanfattar i sin tolkning av Matt 7:7 hjärtats inställning som i bön får näring av Guds ord: ”Sök när ni läser och ni skall finna – i meditation; bulta när ni ber och det skall öppnas för er – genom kontemplation”.^[5]

Kyrkans liturgi

2655 Kristi och den helige Andes uppdrag som i kyrkans sakramentala liturgi förkunnar, aktualiserar och förmedlar frälsningsmysteriet fortsätter i ett bedjande hjärta. De andliga fäderna liknar ibland hjärtat vid ett altare. Bönen tillägnar sig liturgin medan den firas och fortsätter efteråt. Även bön i det ”fördolda” (Matt 6:6) är och förblir kyrkans bön och gemenskap med den heliga Trefaldigheten.^[6] [1073; 368]

De teologala dygderna

[1812-1829]

2656 Vi går in i bön på samma sätt som i liturgin: genom trons trånga port. I tecknen på Herrens närvaro söker och längtar vi efter hans ansikte. Vi vill lyssna till hans ord och bevara det.

2657 Den helige Ande som lär oss att fira liturgin i väntan på Kristi återkomst fostrar oss till att be i hoppet. Kyrkans bön och den personliga bönen ger näring åt vårt hopp. Särskilt psaltarpsalmerna lär oss med sitt konkreta och rika språk att hoppas på Gud. ”Jag satte allt mitt hopp till Herren, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop” (Ps 40:2). ”Må hoppets Gud fylla er tro med all glädje och frid och ge er ett allt rikare hopp genom den helige Andes kraft” (Rom 15:13).

2658 ”Hoppet sviker oss inte, ty Guds kärlek har ingjutits i våra hjärtan genom att han har gett oss den helige Ande” (Rom 5:5). Bön som är präglad av liturgin hämtar allt från den kärlek som Kristus älskar oss med, och låter oss besvara den, i det att vi älskar så som han har älskat oss. Kärleken är bönens främsta källa: den som öser ur denna källa når bönens höjder: [826]

Jag älskar dig, min Gud och min enda önskan är att älska dig till mitt livs sista andetag. Jag älskar dig, min Gud, du är värd oändlig kärlek och jag vill hellre dö i kärlek till dig än att leva utan kärlek till dig. Jag älskar dig, Herre, och den enda nåd jag ber om är att få älska dig i evighet. ...Min Gud, om min tunga inte i varje ögonblick kan säga att jag älskar dig, vill jag att mitt hjärta skall upprepa det med varje andetag.^[7]

”I dag”

2659 När vi lyssnar till Herrens ord och deltar i hans påskmysterium, lär vi oss att be vid vissa tillfällen. Men hans Ande blir oss given som en källa till bön i det som händer varje dag. Jesu undervisning om hur vi skall be till Fadern och hans undervisning om försynen ligger på samma linje:^[8] tiden ligger i Faderns händer; vi möter honom i nuet – inte i går eller i morgon, utan i dag: ”O att ni ville i dag höra hans röst! Förhärda inte era hjärtan” (Ps 95:8). [1165; 2837; 305]

2660 En av Guds rikes hemligheter, som blivit uppenbarad för ”de små”, Kristi tjänare och saligprisningarnas fattiga, är att be vid det som sker varje dag och varje ögonblick. Det är gott och riktigt att be om att rättfärdighetens och fredens rike skall påverka historiens gång. Likaså är det viktigt att med hjälp av bön lyfta upp enkla och vardagliga situationer. Alla böneformer kan verka som den surdeg vid vilken Herren liknar Guds rike.^[9] [2546, 2632]

Sammanfattning

2661	Det är genom en levande förmedling – traditionen – i kyrkan som den helige Ande lär Guds barn att be.
2662	Guds ord, kyrkans liturgi, samt dygderna tro, hopp och kärlek är källor till bön.

<< >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
BÖNEN I DET KRISTNA LIVET

FÖRSTA KAPITLET
BÖNENS UPPENBARELSE

ANDRA KAPITLET
BÖNENS TRADITION

Artikel 1               Vid bönens källor

Artikel 2               Bönens väg

Artikel 3               Vägvisare till bön

TREDJE KAPITLET
BÖNELIVET

ANDRA AVDELNINGEN
HERRENS BÖN: ”FADER VÅR”