<<  Navigera  >>

Artikel 2

DEN GUDOMLIGA UPPENBARELSEN

FÖRS VIDARE

74          ”Gud vill att alla människor skall bli frälsta och komma till kunskap om sanningen” (1 Tim 2:4), dvs, om Jesus Kristus. Kristus måste alltså förkunnas för alla människor så att uppenbarelsen på detta sätt når jordens yttersta hörn: [851]

I. Den apostoliska traditionen

75          ”Därför har Herren Kristus, i vilken den högste Gudens hela uppenbarelse når sin fulländning, gett apostlarna följande uppdrag: evangeliet som tidigare hade utlovats genom profeterna och som han själv hade fullbordat och med egen mun hade kungjort, detta evangelium skall predikas för alla människor som källa för all frälsande sanning och all morallära, och så skall de få del av Guds gåvor.”^[2] [171]

Apostlarnas förkunnelse...

76          Enligt Herrens befallning ges evangeliet vidare på två sätt: ”Dels har apostlarna genom muntlig förkunnelse, föredöme och yttre anordningar fört vidare vad de tagit emot ur Kristi mun, i samvaron med honom och genom hans gärningar, eller vad de genom Andens ingivelser hade lärt sig. Dels har apostlar och män i apostlarnas närhet under inspiration från samma helige Ande i skrift nedtecknat budskapet om frälsning”.^[3]

...går vidare i apostlarnas efterföljd

77          ”För att evangeliet oförvanskat och levande skulle bevaras i kyrkan för all framtid, lämnade apostlarna efter sig biskopar att vara deras efterföljare, och till dem har de ’överfört det läroämbete de själva hade innehaft’ ”.^[4] ”Alltså skulle den apostoliska förkunnelsen, som på särskilda sätt kommer till uttryck i de inspirerade böckerna, i obruten följd bevaras till tidens slut.”^[5] [861]

78          Denna levande överföring, som sker i den helige Ande, kallas ”Tradition” till skillnad från den heliga Skrift, även om den hänger nära samman med Skriften. Genom traditionen ”bibehåller kyrkan – i sin lära, sitt liv och sin gudstjänst – och för vidare från släkte till släkte allt vad hon själv är och allt vad hon tror på”.^[6] ”De heliga fädernas utsagor vittnar om den livgivande närvaron av denna tradition, vars rika flöden strömmar in i den troende och bedjande kyrkans liv.”^[7] [174; 1124; 2651]

79          Så fortsätter den uppenbarelse av sig själv som Fadern velat förmedla genom Ordet i den helige Ande att vara närvarande och aktiv i kyrkan: ”På så sätt står Gud, som har talat i det förflutna, nu i oavbrutet samtal med sin älskade Sons brud. Samtidigt låter den helige Ande evangeliets levande röst ljuda i kyrkan, och genom kyrkan i världen vägleder han de troende till hela sanningen och låter Kristi ord i hela sin rikedom bo hos dem.”^[8]

II. Sambandet mellan Traditionen och den heliga Skrift

80          ”Den heliga Traditionen och den heliga Skrift står därför i nära samband och samverkan med varandra. Båda har framgått ur samma gudomliga källsprång, flyter på sätt och vis samman till ett och strävar mot samma mål.”^[9] Båda gör Kristi mysterium närvarande och levande i hans kyrka – han har lovat att vara med de sina ”alla dagar, till tidens slut” (Matt 28:20).

...två olika sätt att föra vidare

81          ”Den heliga Skrift är i själva verket Guds tilltal därför att den har skrivits ned under den gudomliga Andens ingivelse.”^[10]

               ”Den heliga Traditionen å sin sida för detta Guds ord, som av Herren Kristus och den helige Ande har anförtrotts åt apostlarna, utan förvanskning vidare till deras efterträdare. Dessa skall sedan i den helige Andes ljus och under dess ledning, i sin förkunnelse troget bevara, utlägga och sprida detta ord.”^[11] [113]

82          Detta betyder att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, ”inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad”.^[12]

Apostolisk Tradition och kyrkliga traditioner

83          Den tradition vi här talar om kommer från apostlarna och för vidare vad dessa har tagit emot av Jesu undervisning och exempel. De kristna i den första generationen hade ju ännu inte Nya testamentet i skrift, och Nya testamentet självt vittnar om utvecklingen av den levande traditionen.

III. Tolkningen av trosarvet

84          Trons ”heliga arv”^[13] depositum fidei som finns i den heliga Traditionen och den heliga Skrift har genom apostlarna anförtrotts åt kyrkan i sin helhet. ”När hela Guds folk håller fast vid denna skatt, deltar det troget, tillsammans med sina herdar, i apostlarnas undervisning och den inbördes hjälpen, i brödbrytandet och bönerna. Så skapas genom att den nedärvda tron bevaras, tillämpas och bekänns, en enastående samstämmighet mellan ledare och troende.”^[14] [857; 871; 2033]

Kyrkans läroämbete

85          ”Uppdraget att tolka Guds ord, det skrivna och det traderade, har tillerkänts enbart kyrkans levande läroämbete, och detta utövar sin befogenhet i Jesu Kristi namn.”^[15] Detta läroämbete innehas av kyrkans biskopar i gemenskap med Petri efterträdare, biskopen av Rom. [888-892; 2032-2040]

86          ”Detta läroämbete står dock inte över Guds ord utan tjänar det och lär inget annat än vad som traderats, detta därför att det på Guds uppdrag och med den helige Andes hjälp, uppmärksamt lyssnar till detta ord, i renhet bevarar det och i trohet utlägger det. Alltsammans hämtar ämbetet upp ur denna vår tros enda skatt och lägger fram det som trons innehåll därför att Gud har uppenbarat det.”^[16] [688]

87          De troende erinrar sig Kristi ord till apostlarna: ”Den som hör er, hör mig” (Luk 10:16).^[17] De tar beredvilligt emot den undervisning och de anvisningar som deras herdar på olika sätt ger dem. [1548, 2037]

Förpliktande trosläror (dogmer)

88          Kyrkans läroämbete tar helt och hållet i anspråk den auktoritet det har fått av Kristus när det definierar dogmer, dvs, när det i en form som förpliktar det kristna folket till att ge sitt samtycke i tro lägger fram sådana sanningar, som finns nedlagda i den gudomliga uppenbarelsen eller sådana sanningar som har ett nödvändigt samband med det som finns nedlagt i denna gudomliga uppenbarelse. [888-892, 2032-2040]

89          Det finns ett levande sammanhang mellan vårt andliga liv och dogmerna. Dogmerna är ljus på vår trosväg, de lyser upp den och gör den säker. Å andra sidan: om vi i vårt liv vandrar redlighetens vägar, så öppnar sig vårt förstånd och vårt hjärta för att ta emot det trons ljus, som dogmerna ger oss.^[18] [2625]

90          Sambandet mellan de olika troslärorna, deras inre sammanhang, finner man i den helhet, som utgörs av Kristi uppenbarade mysterium.^[19] ”Troslärorna förhåller sig på olika sätt till den kristna trons grundvalar; detta innebär, att det finns en ordning eller en ’hierarki’ mellan sanningarna i den katolska läran.”^[20] [114; 158; 234]

Det övernaturliga trosmedvetandet

91          Alla troende har del av förståelsen och förmedlingen av den uppenbarade sanningen. De är smorda av den helige Ande, som undervisar dem^[21] och leder dem in ”i hela sanningen” (Joh 16:13). [737]

92          ”De troende...som helhet... kan inte fara vilse i tron. Denna särskilda egenskap kommer till synes i hela folkets övernaturliga trosmedvetande, när de ’alltifrån biskoparna ned till den siste av lekmännen’ visar sin allmänna samstämmighet i tros- och moralfrågor.”^[22] [785]

93          ”Guds folk står under ledning av det heliga ämbetet som det troget följer och tar inte emot det (läroämbetets förkunnelse) som människoord utan i sanning som Guds ord.... Det sker genom detta trosmedvetande som väcks och uppehålls av sanningens Ande. Guds folk håller osvikligt fast vid den tro som en gång överlämnades åt de heliga. Därigenom tränger det insiktsfullt allt djupare in i tron och tillämpar det allt rikare i livet.”^[23] [889]

Tillväxt i förståelsen av tron

94          Tack vare den helige Andes bistånd kan förståelsen av både trons realiteter och ord växa i kyrkans liv: [66]

—	genom att ”de troende i sitt hjärta med eftertanke och studium begrundar”[24] dessa realiteter och dessa ord; det är framför allt ”det teologiska studiet som fördjupar insikten i den uppenbarade sanningen”.[25] [2651]
—	genom den inre förståelse som de troende uppvisar när det gäller andliga ting”;[26] ”de gudomliga orden och de som läser dem växer tillsammans”.[27] [2038, 2518]
—	genom ”förkunnelsen från dem som med biskopsämbetets succession har mottagit sanningens tillförlitliga nådegåva”.[28]

95          ”Det visar sig alltså, att den heliga Traditionen, den heliga Skrift och kyrkans läroämbete enligt Guds allvisa råd är till den grad sammanbundna och samordnade att ingetdera kan fortbestå utan det andra. Tillsammans bidrar de, var och en på sitt sätt och under en och samma Andes medverkan, framgångsrikt till själarnas frälsning.”^[29]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

FÖRSTA KAPITLET
MÄNNISKAN ÄR ”MOTTAGLIG” FÖR GUD

ANDRA KAPITLET
GUD KOMMER MÄNNISKAN TILL MÖTES

Artikel 1               Guds uppenbarelse

Artikel 2               Den gudomliga uppenbarelsen förs vidare

I.            Den apostoliska traditionen
II.           Sambandet mellan Traditionen och den heliga Skrift
III.          Tolkningen av trosarvet
 
Artikel 3               Den heliga Skrift

TREDJE KAPITLET
MÄNNISKAN SVARAR GUD

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register