<<  Navigera  >>

Artikel 6

SJÄTTE BUDET

[369-373]

I. ”Till man och kvinna skapade han dem...”

2331     ”Gud är kärlek. Han lever i sig själv som ett gemenskapens och kärlekens mysterium. Då Gud skapade mannens och kvinnans mänskliga natur till sin avbild... skrev han in kallelsen i den – och alltså den förmåga och det ansvar som motsvarar denna kallelse – till kärlek och gemenskap.^[2] [1604]

               ”Och Gud skapade människan till sin avbild..., till man och kvinna skapade han dem” (1 Mos 1:27); ”Var fruktsamma och föröka er” (1 Mos 1:28). ”När Gud skapade människor, gjorde han dem lika Gud. Till man och kvinna skapade han dem. Och han välsignade dem och gav dem namnet människa, när de blev skapade” (1 Mos 5:1-2).

2332     Sexualiteten berör alla sidor av människan som person, den enhet som består av hennes kropp och själ. Den har på ett särskilt sätt att göra med känslolivet, förmågan att älska och ge nytt liv och mera allmänt förmågan att skapa föreningsband med en annan människa. [362]

2333     Det tillkommer var och en, man och kvinna, att inse och acceptera sin sexuella identitet. Den fysiska, moraliska och andliga skillnaden och komplementariteten är inställd på det som äktenskapet ger och på familjelivets utveckling. Parets och samhällets harmoni beror delvis på hur man i båda könen erfar den ömsesidiga komplementariteten, det ömsesidiga behovet och den ömsesidiga dragningen. [1603]

2334     ”Då Gud skapade människan som man och kvinna gav han värdigheten som person i lika hög grad åt man och kvinna.”^[3] ”Människan är person. Detta gäller i lika stor omfattning för man och kvinna, ty båda är skapade till avbild av och likhet med en Gud som är personlig.”^[4] [357]

2335     Båda könen är med lika värdighet – om också på olika sätt – en avbild av Guds kraft och mildhet. Föreningen mellan man och kvinna är ett sätt att i sin kropp efterlikna Skaparens fruktsamhet och frikostighet: ”Därför skall en man överge sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skall bli ett kött” (1 Mos 2:24). Från denna förening härstammar alla släkten i mänskligheten.^[5] [2205]

2336     Jesus ville återföra skapelsen till den renhet som fanns i dess begynnelse. I Bergspredikan tolkar han Guds rådslut på ett strikt sätt: ”Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte bryta ett äktenskap. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap” (Matt 5:27-28). Människan får inte åtskilja det som Gud har förenat.^[6] [1614]
               Kyrkans tradition har tolkat sjätte budet så att det omfattar den mänskliga sexualiteten i dess helhet.

II. Kallelsen till kyskhet

2337     Kyskhet innebär att en människa lyckas integrera sin sexualitet i sin person och därigenom också att hon uppnår inre enhet till kropp och själ. Sexualiteten med vilken människan uttrycker att hon tillhör den kroppsliga och biologiska världen blir personlig och sant mänsklig när den integreras i den ena personens relation till den andra, i mannens och kvinnans fullständiga, ömsesidiga och tidsmässigt obegränsade hängivelse åt varandra. [2520]
               Kyskhetens dygd omfattar alltså både den personliga integriteten och den fullständiga personliga hängivelsen. [2349]

Personens integritet

2338     En kysk person bevarar livets krafter och kärleken som finns nedlagd i dem i renhet och okränkhet. Denna okränkta renhet ger en säker grund för människans enhet som person, och den motsätter sig varje uppträdande som skulle skada denna enhet. Den tål varken dubbelliv eller tvetydigt språk.^[7]

2339     Kyskheten medför att man lär sig självbehärskning, som innebär att man godtar den mänskliga frihetens pedagogik. Alternativet är klart: antingen behärskar människan sina lidelser och uppnår frid, eller också låter hon sig trälbindas av dem och blir olycklig.^[8] ”Ty människans värdighet kräver att hon handlar efter ett fritt och medvetet val, på ett personligt och fritt sätt, dvs, bestämd och ledd inifrån, inte under inflytande av någon blind, inre impuls eller enbart av yttre tvång. Människan uppnår en sådan värdighet, när hon gör sig fri från varje form för fångenskap under sina lidelser, fullföljer sitt slutmål genom att fritt välja det goda och effektivt bemödar sig om att tillägna sig de lämpliga hjälpmedlen.”^[9] [1767]

2340     Den som vill vara sina doplöften trogen och motstå frestelser skall se till att använda sig av hjälpmedel: självkännedom, övning i askes som är anpassad till den situation man möter, lydnad för Guds bud, övande av moraliska dygder och bön. ”Kyskheten sätter ihop oss igen; den återför oss till den enhet som vi hade förlorat genom att flyta ut i oreda.”^[10] [2015]

2341     Kyskhetens dygd står under inflytande av den kardinaldygd, som kallas måttfullhet och kan ses som en underavdelning av denna. Måttfullheten vill att det mänskliga känslolivets lidelser och begär genomsyras av förnuft. [1809]

2342     Att uppnå självbehärskning är resultatet av en långvarig process. Man får aldrig tro att man har förvärvat den en gång för alla. Den förutsätter en ansträngning som upprepas under alla livets åldrar.^[11] Den ansträngning som krävs kan vara större i vissa perioder, såsom när personligheten tar form, under barndom och pubertet. [407]

2343     Kyskheten känner till utvecklingens lag. Denna utveckling går fram med tydliga steg – och alltför ofta genom synden. ”Dag efter dag byggs den kyska människan upp av många och fritt fattade beslut. Så lär hon känna, älskar och fullgör det som är moraliskt gott genom att gå igenom stadierna i en tillväxtprocess.”^[12] [2223]

2344     Att vara kysk är en i högsta grad personlig uppgift. Den innebär också en kulturell ansträngning, ”ty mellan personens ansträngning och utvecklingen av samhället självt föreligger ett ömsesidigt beroendeförhållande”.^[13] Kyskheten fordrar respekt för människans rättigheter som person, framför allt att få den upplysning och uppfostran som tar hänsyn till människolivets moraliska och andliga dimension. [2525]

2345     Kyskheten är en moralisk dygd. Den är också en Guds gåva, en nåd, en frukt av andligt arbete.^[14] Den helige Ande ger nåd att efterlikna Kristus^[15] åt den som blivit pånyttfödd av dopets vatten. [1810]

Fullständig självutgivelse

2346     Kärleken besjälar alla dygder. Under dess inflytande framstår kyskheten som en skola i personlig självutgivelse. Självbehärskning syftar till självutgivelse. Kyskheten leder den som lever kyskt till att inför nästan bli till ett vittne om Guds trofasthet och mildhet. [1827; 210]

2347     Kyskhetens dygd når en hög utvecklingsform i vänskapen. Den klargör för lärjungen hur vi skall efterlikna och följa honom som har utvalt oss till sina egna vänner,^[16] har givit sig helt och hållet åt oss och låter oss få del av sin gudomliga natur. Kyskheten är löfte om odödlighet. [374]

               Kyskheten tar sig uttryck alldeles särskilt i vänskap för medmänniskan. Antingen det utvecklas vänskap mellan personer av samma eller olika kön innebär den något mycket gott för alla. Den leder till andlig gemenskap.

Olika former för kyskhet

2348     Varje döpt människa är kallad till kyskhet. En kristen människa har ”iklätt sig Kristus”.^[17] Han är förebilden för alla former för kyskhet. Alla troende är kallade att leva ett kyskt liv i överensstämmelse med sin särskilda livssituation. Då den kristna människan blev döpt har hon förpliktat sig att leva sitt känsloliv i kyskhet.

2349     ”Människor lever kyskt i överensstämmelse med sina olika livssituationer: det finns de som lever i jungfrulighet eller åt Gud helgat celibat, vilket är ett utomordentligt sätt att ge sig åt Gud med ett hjärta som inte är kluvet; och det finns andra som lever kyskt på ett sätt som bestäms av den moraliska lagen och av det faktum att de är gifta eller ogifta.”^[18] Gifta personer är kallade till att leva i äktenskaplig kyskhet; de andra lever kyskt genom att vara avhållsamma: [1620]

2350     Förlovade par är kallade att leva kyskt i avhållsamhetens form. Under denna prövotid upptäcker de den ömsesidiga respekten för varandra, de lär sig trohet och får hoppas på att ta emot varandra från Gud. De reserverar för den tid då de är gifta de särskilda ömhetsbetygelser som tillhör den äktenskapliga kärleken. De lär varandra att växa till i kyskhet. [1632]

Kränkningar av kyskheten

2351     Okyskhet är ett missriktat sexuellt begär eller ett felaktigt bruk av den sexuella lusten. Den sexuella njutningen är moraliskt felaktig om den eftersträvas i sig själv och den på detta sätt avskärmas från de målsättningar som består av förmedling av nytt liv och personlig förening. [2528]

2352     Med masturbation menas avsiktlig aktivering av könsorganen för att uppnå sexuell lust. ”Både kyrkans läroämbete och de troendes sinne för moral har i linje med en beständig tradition alltid utan tvekan förklarat att masturbation är en handling som i sig själv är allvarligt missriktad.”^[20] ”Vilket motivet än må vara strider det avsiktliga bruket av sexualiteten utanför normala äktenskapliga relationer mot dess inre målsättning.” Man söker att på detta sätt uppnå sexuell njutning utanför ”den sexuella relation som den moraliska ordningen kräver, den som i ett sammanhang av sann kärlek förverkligar hela meningen med den ömsesidiga hängivelsen och förmedlingen av nytt mänskligt liv”.^[21]

               För att göra en rättvis bedömning av människors moraliska ansvar och för att klargöra hur man skall handla pastoralt skall man ta hänsyn till den känslomässiga mognaden, styrkan i de vanor som vederbörande har lagt sig till med eller det ångesttillstånd som han har råkat in i eller andra psykiska eller sociala faktorer som kan förringa eller till och med minimalisera den moraliska tillräkneligheten. [1735]

2353     Otukt är den kroppsliga föreningen mellan en man och en kvinna som inte är gifta med varandra. Den står i skarp motsättning till den personliga värdigheten och den mänskliga sexualiteten som av naturen är inriktad på gifta personers väl och på tillkomsten och fostran av barn. Dessutom rör det sig om förförelse om unga människor leds in på villovägar.

2354     Pornografi innebär att man rycker verkliga eller imiterade sexuella handlingar ur dess sammanhang, nämligen parternas intimitet med varandra, för att avsiktligt visa upp dem för andra människor. Den kränker kyskheten därför att den förändrar den äktenskapliga aktens natur, som är den ena makens intima gåva till den andra. Den innebär ett allvarligt angrepp på värdigheten hos dem som ägnar sig åt den (aktörer, säljare och köpare, publik), därför att den ene blir ett otillåtet och primitivt nöjes- och profitobjekt för den andre. Pornografin försätter alla som har att göra med den i en skenvärld. Den är en svår synd. Samhällets myndigheter skall förhindra produktion och distribution av pornografiskt material. [2523]

2355     Prostitution är ett angrepp på den personliga värdigheten hos den människa som prostituerar sig; hon reduceras till den sexuella tillfredsställelse man kan få ut av henne. Den som betalar syndar allvarligt mot sig själv: han bryter mot den kyskhet som hans dop förpliktade honom till och befläckar sin kropp, den helige Andes tempel.^[22] Prostitutionen är ett socialt gissel. Vanligtvis har den med kvinnor att göra, men också med män, barn eller ungdomar (i de två sistnämnda fallen blir synden en dubbel synd genom att den också innebär förförelse). Om det alltid är en svår synd att ägna sig åt prostitution, kan elände, utpressning och samhällets tryck förringa tillräkneligheten av denna synd. [1735]

2356     Våldtäkt innebär intrång med våld i en annan persons sexuella intimsfär. Den är ett angrepp mot rättvisa och kärlek. Våldtäktsmannen kränker djupt allas rätt till respekt, frihet och fysisk och moralisk okränkbarhet. Den tillfogar offret svåra skador som kan prägla denna människa under hela livet. Det är alltid en handling som i sig själv är ond. Ännu allvarligare är det om våldtäkten begås av föräldrarna (jfr incest) eller fostrare mot barn som blivit dem anförtrodda. [2297; 1756; 2388]

Kyskhet och homosexualitet

2357     Med homosexualitet menar man relationer mellan män och kvinnor som känner sexuell dragning – exklusiv eller huvudsaklig – till personer av samma kön. Den antar mycket olika former under tidernas lopp och i olika kulturer. Dess psykiska ursprung har till stor del inte kunnat förklaras. Med stöd av Skriften som framställer homosexuella handlingar som i högsta grad klandervärda^[23] har traditionen alltid förklarat att ”homosexuella handlingar i sig själv är felaktiga”.^[24] De strider mot den naturliga lagen. De stänger av den sexuella akten från att ge liv. De har inte sitt ursprung i en känslomässig komplementaritet. De kan aldrig i något fall godkännas. [2333]

2358     Ett icke ringa antal människor uppvisar grundläggande homosexuella tendenser. Denna böjelse har objektivt sett en felaktig inriktning; för de flesta av dem utgör den en verklig prövning. Man skall ta emot dem med respekt, medlidande och finkänslighet. Varje tecken på orättfärdig diskriminering när det gäller dessa människor skall undvikas. Dessa personer är kallade att förverkliga Guds vilja i sitt liv, och om de är kristna är de kallade att med Herrens offer på korset förena de svårigheter de kan råka ut för på grund av sin läggning.

2359     Homosexuella personer är kallade till kyskhet. Genom självbehärskningens dygder, som fostrar till inre frihet, ibland med stöd av osjälvisk vänskap och med hjälp av bönen och den sakramentala nåden kan och skall de stegvis och beslutsamt närma sig den kristna fullkomligheten. [2347]

III. Makarnas kärlek

2360     Sexualiteten är inriktad på mannens och kvinnans äktenskapliga kärlek. I äktenskapet blir makarnas kroppsliga intimitet ett tecken och en underpant på den andliga gemenskapen. Det äktenskapliga bandet mellan döpta helgas på ett sakramentalt sätt. [1601]

2361     ”Sexualiteten genom vilken man och kvinna ger sig åt varandra i särskilda handlingar som uteslutande är reserverade för äkta makar, är inte något som enbart är av biologisk art utan angår det innersta av människan som person. Den når inte sin fulla mänskliga verklighet om den inte är en integrerande del av den kärlek i vilken man och kvinna helt och hållet engagerar sig för varandra ända till döden:”^[25] [1643; 2332]

2362     ”De handlingar som åstadkommer den intima och kyska enheten mellan makarna är ärbara och värdiga. Om de genomförs på ett sant mänskligt sätt betecknar och gynnar de den ömsesidiga hängivelsen som makarna ger sig själva i glädje och tacksamhet.”^[26] Sexualiteten är en källa till glädje och njutning:

2363     Genom makarnas förening förverkligas äktenskapets dubbla ändamål: makarnas eget väl och överförandet av nytt liv. Man kan inte skilja dessa båda betydelser eller värden i äktenskapet utan att förändra makarnas andliga liv och ifrågasätta de värden som äktenskapet syftar till – och familjens framtid.
               Mannens och kvinnans äktenskapliga kärlek ställs alltså under trohetens och fruktsamhetens dubbla krav.

Äktenskaplig trohet

[1646-1648]

2364     Det äkta paret utgör ”en intim livs- och kärleksgemenskap, som instiftats av Skaparen och fått sina egna lagar av honom. Den har sin grund i makarnas förbund, det vill säga på deras orubbliga personliga samtycke”.^[28] Båda två ger sig definitivt och fullständigt åt varandra. De är nu inte längre två, utan bildar från och med nu en enda kropp. Förbundet som frivilligt ingås av makarna ålägger dem att upprätthålla det som en oupplöslig enhet.^[29] ”Vad Gud har fogat samman, får människan inte skilja åt” (Mark 10:9).^[30] [1603; 1615]

2365     Troheten är ett uttryck för beständigheten i det ord som har givits. Gud är trofast. Äktenskapets sakrament låter man och kvinna vinna gemenskap med Kristi trohet mot sin kyrka. Genom sin kyskhet i äktenskapet vittnar de om detta mysterium inför världen. [1640]

Fruktsamhet i äktenskapet

[1652-1653]

2366     Fruktsamhet är en gåva, ett mål för äktenskapet, ty den äktenskapliga kärleken strävar enligt sin natur efter att bära frukt. Barnet kommer inte utifrån som ett tillägg till makarnas kärlek till varandra; det stiger fram mitt i hjärtat av den ömsesidiga hängivelsen, vars frukt och fulländning det är. Och så lär kyrkan, som ”tar parti för livet”^[32] att ”varje äktenskaplig akt per se skall vara öppen för att ge livet vidare”.^[33] ”Denna lära som flera gånger har lagts fram av läroämbetet, har sin grund i den oupplösliga förbindelse – som Gud har avsett och som människan inte på eget initiativ kan bryta sönder – mellan de båda betydelserna av den äktenskapliga akten: förening och framkallande av nytt liv.”^[34]

2367     Makarna är kallade av Gud att ge liv och deltar i hans skaparkraft och faderskap.^[35] ”I den plikt som ålägger dem att ge livet vidare och att vara fostrare av sina barn – något som måste anses som deras särskilda uppgift – vet makarna att de är medarbetare till Skaparens kärlek. De är ett slags uttolkare av denna kärlek. De skall därför fullgöra sitt uppdrag fullt medvetna om sitt mänskliga och kristna ansvar.”^[36] [2205]

2368     En särskild aspekt av detta ansvar har med familjeplanering att göra. Av rimliga skäl^[37] kan makarna vilja öka avståndet mellan sina barns födelse. Det tillkommer dem att visa att deras önskan inte dikteras av själviskhet utan överensstämmer med den riktiga generositet som präglar ett ansvarsmedvetet föräldraskap. I övrigt skall de rätta sitt uppförande efter objektiva moraliska kriterier:

2369     ”Det är när den äktenskapliga akten upprätthåller dessa båda väsentliga aspekter, förening och fortplantning, som den i sin helhet bevarar vad som menas med ömsesidig och sann kärlek och dess inriktning på människans mycket höga kallelse till att vara far och mor.”^[39]

2370     Periodisk avhållsamhet, metoder för födelsekontroll som har sin grund i att man observerar sig själv och hänvisar till ofruktsamma perioder^[40] överensstämmer med objektiva etiska kriterier. Sådana metoder respekterar makarnas kroppar, uppmuntrar ömheten mellan dem och gynnar fostran till äkta frihet. Däremot är ”varje handling som antingen sker före den äktenskapliga akten eller under dess förlopp eller äger rum i utvecklingen av dess naturliga följder och som har som mål eller medel att göra fortplantning omöjlig” i sig själv omoralisk;^[41]

2371     ”För övrigt måste alla minnas att det mänskliga livet och uppdraget att ge det vidare inte begränsas av denna världens horisont. Det mänskliga livet och fortplantningsuppdraget kan inte jämföras med eller förstås enbart i förhållande till rent inomvärldsliga faktorer, utan måste alltid betraktas i relation till människans eviga bestämmelse.”^[43] [1703]

Barn: en gåva

2373     Den heliga Skrift och kyrkans traditionella sätt att handla ser i de barnrika familjerna ett tecken på Guds välsignelse och föräldrarnas generositet.^[45]

2374     Äkta par som upptäcker att de är sterila lider svårt. ”Herre, Herre, vad vill du då ge mig?” Så frågar Abraham Gud. ”Jag går ju barnlös bort” (1 Mos 15:2). ”Skaffa mig barn, annars dör jag!” ropar Rakel till sin man Jakob (1 Mos 30:1). [1654]

2375     Forskning som försöker ge ett botemedel för människors sterilitet skall uppmuntras, på villkor att den ”tjänar människan som person, hennes oförytterliga rättigheter, hennes sanna och fullständiga välfärd, i överensstämmelse med Guds rådslut och vilja”.^[46] [2293]

2378     Barn är inte en rätt, utan en gåva. ”Äktenskapets dyrbarase gåva” är en mänsklig person. Barn kan inte anses som något slags egendom, vilket skulle leda till erkännandet av en så kallad ”rätt till barn”. På detta område är det enbart barnet som har verkliga rättigheter: den rätt som består i ”att vara frukten av dess föräldrars äktenskapliga akt som är framkallad av kärleken – och också rätten att respekteras som person ända från konceptionen”.^[50]

2379     Evangeliet visar att den fysiska steriliteten inte är något absolut ont. Makar som efter att ha uttömt alla legitima möjligheter som medicinen har att erbjuda lider av ofruktsamhet skall förena sig med Herrens kors, källa till all andlig fruktbarhet. De kan ge ett tecken på frikostighet genom att adoptera övergivna barn eller fullgöra de tjänster som medmänniskan kan kräva.

IV. Kränkningar av äktenskapets värdighet

2380     Äktenskapsbrott. Detta ord betecknar otrohet i äktenskapet. Då två personer av vilka åtminstone den ena är gift har ett sexuellt förhållande till varandra, även om det är av tillfällig art, begår de äktenskapsbrott. Kristus fördömer äktenskapsbrott om det så bara består av begär.^[51] Sjätte budet och Nya testamentet avvisar helt och hållet äktenskapsbrott.^[52] Profeterna förkunnar hur allvarligt det är. De ser i äktenskapsbrytaren gestalten av den som begår avgudadyrkans synd.^[53] [1611]

2381     Äktenskapsbrott innebär orättvisa. Den som begår äktenskapsbrott uppfyller inte sina förpliktelser. Han skadar det förbundets tecken som är äktenskapsbandet, kränker den andra partens rätt och angriper äktenskapet som institution eftersom han våldför sig på den överenskommelse som är grunden för det. Han utsätter välfärden för släktet och barnen – som har behov av att föräldrarnas gemenskap är stabil – för fara. [1640]

Skilsmässa

2382     Herren Jesus betonade Skaparens vilja från begynnelsen; han ville att äktenskapet skulle vara oupplösligt.^[54] Han avskaffar de former för tolerans av skilsmässa som hade vunnit insteg i den gamla lagen.^[55] [1614]

               Mellan döpta katoliker ”kan ett ingånget och fullbordat äktenskap inte upplösas av någon mänsklig makt eller av något som helst skäl utom genom döden”.^[56]

2383     Separation mellan makar med upprätthållande av det äktenskapliga bandet kan godkännas i vissa fall som beskrivs i den kanoniska rätten.^[57] [1649]

2384     Skilsmässa (Äktenskapsskillnad) är en allvarlig kränkning av den naturliga lagen. Den förespeglar att den bryter den överenskommelse som frivilligt har ingåtts av makarna om att leva tillsammans ända till döden. Skilsmässan tillfogar det frälsningsförbund skada på vilket det sakramentala äktenskapet är ett tecken. Att ingå en ny förbindelse – även om den erkänns av den statliga lagen – förvärrar brytningens allvar: den omgifta parten befinner sig då i en situation, som på ett offentligt och permanent sätt präglas av äktenskapsbrott: [1650]

2385     Skilsmässan får också sin omoraliska prägel av den störning som den förorsakar i familjecellen och samhället. Denna störning får allvarliga följder: för maken eller makan, som finner sig vara övergiven; för barnen, som får psykiska skador av föräldrarnas skilsmässa och ofta slits mellan dem; för den smittoeffekt den har, som gör den till en verklig plåga för samhället.

2386     Det kan hända att en av makarna är det oskyldiga offret för en skilsmässa som har utdömts av samhällets lag; i så fall bryter han eller hon inte mot vad som är föreskrivet av moralen. Det föreligger avsevärd skillnad mellan den part i äktenskapet som uppriktigt har bemödat sig om att vara trogen äktenskapets sakrament och får se sig själv orättmätigt övergiven, och den som genom ett allvarligt fel som han eller hon begår förstör ett kanoniskt giltigt äktenskap.^[59] [1640]

Andra kränkningar av äktenskapets värdighet

2387     Man förstår att upplevelsen för den som vill omvända sig till evangeliet och ser sig tvungen att förskjuta en eller flera kvinnor med vilka han i åratal har levt i äktenskap kan vara dramatisk. Men polygami stämmer inte överens med den moraliska lagen. Den ”strider radikalt mot den äktenskapliga gemenskapen; den förnekar faktiskt direkt Guds plan så som han har uppenbarat den från början; den står i motsättning till kvinnans och mannens lika personliga värdighet; de ger sig i äktenskapet åt varandra i en allomfattande kärlek, som just på grund av detta är unik och exklusiv”.^[60] Den man som blivit kristen och har levt i polygamt äktenskap är enligt rättvisans krav strängt manad att uppfylla de förpliktelser han ingått med avseende på hans före detta fruar och hans barn. [1610]

2388     Incest innebär intima relationer mellan släktingar eller närstående som är så nära befryndade med varandra att släktskapen förbjuder äktenskap mellan dem.^[61] Paulus brännmärker denna särskilt svåra synd: ”Man säger att det förekommer otukt bland er..., nämligen att någon lever ihop med sin fars hustru... Själv har jag redan... fällt domen över den skyldige, i vår herre Jesu namn...: en sådan person skall överlämnas åt Satan så att hans kropp går under....” (1 Kor 5:1, 4-5). Incest förstör familjerelationerna och innebär en återgång till ett djuriskt stadium. [2356; 2207]

2389     Det sexuella missbruk som vuxna personer ägnar sig åt och som barn och ungdomar som anförtrotts i deras vård utsätts för ansluter sig nära till incest. Synden blir dubbelt så stor med tanke på det angrepp i form av förförelse som unga människors fysiska och moraliska integritet utsätts för; de förblir märkta av det under hela livet: Man skall också tänka på att denna synd kränker det ansvar som den som har fått uppdraget att fostra har åtagit sig. [2285]

2390     Det föreligger en fri förbindelse när man och kvinna vägrar att ge juridisk och offentlig form åt en förening som innefattar sexuell intimitet. [1631]

Uttrycket står för olika situationer: konkubinat, nej till äktenskapet som sådant, oförmåga att binda sig i långvariga engagemang.^[62] Alla dessa situationer kränker äktenskapets värdighet; de förstör själva familjens idé; de försvagar sinnet för trohet. De står i motsättning till moralen: sexualakten skall äga rum uteslutande inom äktenskapets ram; utanför denna är den alltid en svår synd och medför uteslutning från sakramenten. [2353; 1385]

2391     Många kräver i dag ett slags ”rätt att försöka” där det finns en avsikt att ingå äktenskap. Hur det än står till med fastheten i beslutet hos dem som ägnar sig åt för tidiga sexuella förbindelser ”ger inte sådana handlingar säkerhet åt mäns och kvinnors personliga relationer med varandra – framför allt ger de dem inte skydd mot fantasier och nycker”.^[63] Den kroppsliga föreningen är bara legitim om en definitiv livsgemenskap har upprättats mellan man och kvinna. Den mänskliga kärleken tål inte något ”försök”. Den kräver fullständig och definitiv hängivelse mellan personerna.^[64] [2364]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET 

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FÖRSTA AVDELNINGEN
MÄNNISKANS KALLELSE: LIVET I ANDEN

ANDRA AVDELNINGEN
DE TIO BUDORDEN

FÖRSTA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA HERREN, DIN GUD,
AV ALLT DITT HJÄRTA,
AV ALL DIN SJÄL OCH MED HELA DITT FÖRSTÅND”

ANDRA KAPITLET
”DU SKALL ÄLSKA DIN NÄSTA SOM DIG SJÄLV”

Artikel 4               Fjärde budet

Artikel 5               Femte budet

Artikel 6               Sjätte budet

I.            ”Till man och kvinna skapade han dem...”
II.           Kallelsen till kyskhet
III.          Makarnas kärlek
IV.         Kränkningar av äktenskapets värdighet

Artikel 7               Sjunde budet

Artikel 8               Åttonde budet

Artikel 9               Nionde budet

Artikel 10             Tionde budet
 

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register