Hem

<<  Navigera  >>

Paragraf 2

På tredje dagen är han uppstånden igen ifrån de döda

638        ”Vi förkunnar alltså för er detta budskap: löftet som fäderna fick har Gud infriat åt oss, deras barn, genom att låta Jesus uppstå” (Apg 13:32-33). Jesu uppståndelse är den högsta och viktigaste sanningen i vår tro på Kristus. Den första kristna gemenskapen trodde på denna sanning som mittpunkt i tron och levde i denna sanning; traditionen förmedlade den som något grundläggande; Nya testamentet ställde den i centrum och den förkunnades som den väsentligaste beståndsdelen av det kristna mysteriet tillsammans med korset: [90; 651; 991]

               Kristus är uppstånden från de döda,
               med sin död besegrade han döden,
               åt de döda gav han livet.[1]

I. En händelse som är historisk och ändå mer än historisk

639        Kristi uppståndelses mysterium är en verklig händelse som gav upphov till historiskt konstaterade fenomen som Nya testamentet vittnar om. Paulus kunde skriva till korintierna ungefär år 56: ”Bland det första jag förde vidare till er var detta som jag själv hade tagit emot: att Kristus dog för våra synder i enlighet med Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen i enlighet med Skrifterna och att han visade sig för Kefas och sedan för de tolv” (1 Kor 15:3-4). Aposteln talar här om den levande tradition om uppståndelsen som han hade tagit del av efter sin omvändelse strax utanför Damaskus.[2]

Den tomma graven

640        ”Varför söker ni den levande bland de döda? Han är inte här, han har uppstått” (Luk 24:5-6). I hela kedjan av händelser kring påsken är den första länk man möter den tomma graven. Den är inte i och för sig ett direkt bevis. Att Kristi kropp inte fanns i graven kan förklaras på annat sätt.[3] Trots detta utgjorde den tomma graven ett väsentligt tecken för alla. Dess upptäckt innebar för lärjungarna det första steget mot att erkänna att uppståndelsen faktiskt var verklighet. Detta är fallet först för de heliga kvinnorna[4] och sedan för Petrus.[5] ”Den lärjunge som Jesus älskade” (Joh 20:2) säger bestämt att han gick in i den tomma graven och såg ”linnebindlarna ligga där” (Joh 20:6) och att han vid denna syn såg och trodde.[6] Detta förutsätter att han vid åsynen av den tomma graven[7] konstaterade att Jesu frånvaro från graven inte kunde föras tillbaka på mänskligt ingripande och att Jesus inte helt enkelt hade återvänt till ett jordiskt liv som Lasaros hade gjort.[8] [999]

Den Uppståndne visar sig

641        Maria från Magdala och de andra heliga kvinnorna kom på påskmorgonen för att smörja Jesu kropp[9] som brådskande begravts på grund av att sabbaten gick in på långfredagens kväll.[10] De var de första som fick möta den Uppståndne.[11] Så blev kvinnorna de första budbärarna om Kristi uppståndelse – även för apostlarna.[12] För dem visade sig Jesus därefter, först för Petrus och sedan för de tolv.[13] Petrus, som kallats att stärka sina bröders tro[14] ser alltså den Uppståndne före bröderna och det är på grund av hans vittnesbörd som hela gemenskapen ropar: ”Herren har verkligen blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon” (Luk 24:34). [553; 448]

642        Påskdagarnas händelser fick apostlarna – alldeles särskilt Petrus – att intensivt ägna sig åt att utforma den nya epok som tog sin början på påskdagens morgon. Som vittnen för den Uppståndne är och förblir de grundstenar för hans kyrka. Den första gemenskapen av troende bygger sin tro på verkliga människors vittnesbörd. De kristna känner till dem och till största delen lever de fortfarande bland dem. De som skulle ”vittna om uppståndelsen” är framför allt Petrus och de tolv, men inte enbart dessa: Paulus talar klart om de mer än femhundra personer som Jesus uppenbarade sig för vid ett och samma tillfälle, förutom för Jakob och alla apostlarna.[15] [659; 881; 860]

643        Inför dessa vittnesbörd är det omöjligt att tolka Kristi uppståndelse som om den vore utanför den fysiska världen och inte erkänna den som ett historiskt faktum. Det är ett faktum att lärjungarnas tro utsatts för en radikal prövning genom Mästarens lidande och död på korset som han själv hade förutsagt.[16] Omvälvningen som förorsakades av Kristi lidande var så stor att lärjungarna (åtminstone några av dem) inte genast trodde på nyheten om uppståndelsen. Långt ifrån att visa oss en gemenskap som var gripen av mystisk hänförelse framställer evangelierna lärjungarna som bedrövade (”de såg sorgsna ut”: Luk 24:17) och rädda.[17] Därför trodde de inte de heliga kvinnorna när dessa kom tillbaka från graven och ”tyckte att det bara var prat” (Luk 24:11).[18] När Jesus visar sig för de elva på påskdagens kväll ”förebrådde han dem deras otro och deras halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som hade sett honom som uppstånden” (Mark 16:14).

644        Till och med när lärjungarna ställs inför den uppståndne Jesu verklighet tvivlar de ännu,[19] så omöjlig förefaller den dem: de tror att de ser ett spöke.[20] De kan av idel glädje och förvåning ännu inte tro.[21] Tomas får erfara den prövning som tvivlet innebär[22] och under den sista uppenbarelse som Matteus berättar om ”tvivlade några” (Matt 28:17). Därför är teorin att uppståndelsen skulle ha varit en ”produkt” av apostlarnas tro (eller godtrogenhet) inte hållbar. Alldeles tvärtom: deras tro på uppståndelsen föddes – under den gudomliga nådens påverkan – av den direkta erfarenheten av den uppståndne Jesus.

Kristi mänskliga natur som uppstånden

645        Den uppståndne Jesus träder i direkt förbindelse med sina lärjungar genom att låta dem röra vid honom[23] och hålla måltid med dem.[24] Så vill han få dem att inse att han inte är en ande[25] men framför allt att fastställa att den uppståndna kropp som han visar sig med är den samma som blev pinad och korsfäst eftersom han fortfarande bär spåren av sitt lidande.[26] Denna äkta och verkliga kropp har dock samtidigt de nya egenskaper, som tillkommer en förhärligad kropp: den är inte längre bunden av tid och rum utan kan göra sig själv närvarande var och när den vill,[27] ty Jesu mänskliga natur kan inte längre hållas kvar på jorden och tillhör enbart Faderns gudomliga rike.[28] Därför är också den uppståndne Jesus suveränt fri att visa sig som han vill: som en trädgårdsmästare[29] eller i ”en annan skepnad” (Mark 16:12) än den som hans lärjungar kände till – just för att väcka deras tro.[30] [999]

646        Kristi uppståndelse var inte en återkomst till det jordiska livet. Så var fallet med dem som han hade uppväckt från de döda före påsk: Jairus dotter, den unge mannen från Nain och Lasaros. Dessa händelser var underverk, men de personer som hade varit föremål för dem kom genom Jesu makt tillbaka till ett ”vanligt” jordiskt liv. Vid en bestämd tid dör de igen. Kristi uppståndelse är väsentligt annorlunda. I sin uppståndna kropp går han ifrån dödens tillstånd över till ett annat liv på andra sidan tid och rum. Jesu kropp blir i uppståndelsen fylld av den helige Ande; han får del av det gudomliga livet i sitt förhärligade tillstånd till den grad att Paulus om Kristus kan säga att han är den ”himmelska människan”.[31] [934; 549]

Uppståndelsen — en händelse som spränger vår erfarenhets gränser

647        ”O du heliga natt”, sjunger påskens Exsultet, ”som ensam vet tiden och stunden då Kristus stod upp från de döda!”[32] Ingen blev ögonvittne till själva uppståndelsen och ingen evangelist beskriver den. Ingen har kunnat säga hur den rent fysiskt gick till. Ännu mindre var dess innersta väsen, övergången till ett annat liv, tillgänglig för sinnena. Uppståndelsen är en historisk händelse som kan fastställas genom det tecken som den tomma graven och det verkliga mötet mellan apostlarna och den uppståndne Kristus utgör. I den mån den överskrider och överstiger historien är den ändå ett trons mysterium, ja själva hjärtat i det. Därför visar sig den uppståndne Kristus inte för världen[33] utan för sina lärjungar, ”för dem som hade följt honom från Galileen upp till Jerusalem och som nu är hans vittnen inför folket” (Apg 13:31). [1000]

II. Uppståndelsen – ett verk av den heliga Treenigheten

648        Kristi uppståndelse är föremål för tro eftersom den innebär ett transcendent ingripande av Gud själv i skapelsen och i historien. I uppståndelsen handlar de tre gudomliga personerna tillsammans samtidigt som de visar fram sina särdrag. Uppståndelsen skedde genom Faderns makt som ”uppväckte” (Apg 2:24) Kristus, sin Son och så på ett fullkomligt sätt förde in hans mänskliga natur – med dess kropp – i Treenigheten. Jesus är på ett slutgiltigt sätt uppenbarad som ”Guds Son i makt och välde vid sin uppståndelse” (Rom 1:4). Paulus betonar att Guds makt[34] genom Andens verk klart trädde fram då Anden gav nytt liv åt den döde Jesus – hans mänskliga natur – och krönte honom med ära och gudomlig härlighet. [258; 989; 663; 445; 272]

649        När det gäller Sonen åstadkommer han sin egen uppståndelse i kraft av sin gudomliga makt. Jesus förkunnar att Människosonen skall lida mycket, dö och sedan stå upp igen (i ordets aktiva betydelse).[35] För övrigt säger han uttryckligen: ”Jag ger mitt liv för att sedan få det tillbaka ... Jag har rätt att ge det, och jag har rätt att få det tillbaka” (Joh 10:17-18). ”Jesus har dött och uppstått, vilket vi tror” (1 Thess 4:14).

650        Kyrkofäderna betraktar uppståndelsen med utgångspunkt från Kristi gudomliga person som förblev förenad med hans själ och kropp som skilts åt genom döden: ”Genom den gudomliga naturens enhet som fortsätter att vara närvarande i var och en av människans båda delar förenas dessa på nytt med varandra. Så blir döden följden av att de två beståndsdelarna av det som utgör människan skils åt och uppståndelsen resultatet av att dessa båda åtskilda delar återförenas”.[36] [626; 1005]

III. Uppståndelsens innebörd och betydelse för frälsningen

651        ”Men om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom och tom är också er tro” (1 Kor 15:14). Uppståndelsen utgör framför allt bekräftelsen på allt det som Kristus gjorde och lärde. Alla sanningar, även de som verkar vara mest otillgängliga för människan, blir bekräftade om Kristus med sin uppståndelse fullgjorde det som han hade lovat och därmed gav ett bevis på sin gudomliga auktoritet. [129; 274]

652        Kristi uppståndelse fullbordar de löften som uttalats i Gamla testamentet[37] och som Jesus själv bekräftat under sitt jordiska liv.[38] Uttrycket ”i enlighet med Skrifterna”[39] visar att Kristi uppståndelse uppfyller dessa förutsägelser. [994; 601]

653        Sanningen om Jesu gudom bekräftas av hans uppståndelse. Han hade sagt: ”När ni har upphöjt Människosonen skall ni förstå att jag är den jag är” (Joh 8:28). Den Korsfästes uppståndelse visar att han verkligen är ”jag är”, Guds Son och Gud själv. Paulus kunde förklara för judarna: ”Löftet som fäderna fick har Gud infriat åt oss, ...genom att låta Jesus uppstå, som det heter i andra psalmen: Du är min son, jag har fött dig i dag” (Apg 13:32-33).[40] Kristi uppståndelse hänger nära samman med den hemlighet, som utgörs av Guds Sons människoblivande. Den är dess uppfyllelse enligt Guds eviga plan. [445; 461; 422]

654        Man kan betrakta påskens mysterium på två sätt: genom sin död befriar oss Kristus från synden, och genom sin uppståndelse ger han oss tillgång till ett nytt liv. Detta är först och främst rättfärdiggörelsen som återför oss till Guds nåd[41] ”för att också vi skall leva i ett nytt liv, så som Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet” (Rom 6:4). Det består i segern över synd och död och i den nya delaktigheten i nåden.[42] Det fullbordar barnaskapet hos Gud ty människorna blir Jesu Kristi bröder och systrar, något som Jesus själv efter sin uppståndelse kallar dem: ”Gå och säg till mina bröder” (Matt 28:10).[43] Vi är inte bröder och systrar till Kristus av naturen, utan genom nådens gåva, därför att detta barnaskap som vi blir upptagna till ger oss verklig delaktighet av den ende Sonens liv, han som uppenbarade sig helt och fullt genom sin uppståndelse. [1987; 1996]

655        Slutligen är Kristi uppståndelse – och den uppståndne Kristus själv – utgångspunkt och källa för vår kommande uppståndelse: ”Men nu har Kristus uppstått från de döda som den förste av de avlidna.... Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus” (1 Kor 15:20-22). I väntan på denna fulländning lever den uppståndne Kristus i sina troendes hjärtan. I honom ”smakar” de kristna ”den kommande världens krafter” (Heb 6:5) och Kristus leder dem fram till ett liv i Guds eget livs innersta[44] ”för att de som lever inte mer skall leva för egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem” (2 Kor 5:15). [989; 1002]

 
Sammanfattning


656 Tron på uppståndelsen avser såväl en händelse som historiskt omvittnats av hans lärjungar vilka verkligen har mött den Uppståndne som något som på ett hemlighetsfullt sätt överstiger vår erfarenhets gränser eftersom den är Kristi mänskliga naturs inträde i Guds härlighet.
 
657 Den tomma graven och linnebindlarna som ligger där är i sig själva tecken på att Kristi kropp har undkommit dödens och förgängelsens bojor genom Guds makt. De förbereder lärjungarna för mötet med den Uppståndne.
 
658 Kristus, den ”förstfödde från de döda” (Kol 1:18) är utgångspunkten för vår egen uppståndelse, redan nu genom att vår själ görs rättfärdig,[45] sedan genom att vår kropp får nytt liv.[46]
 

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”

ANDRA AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON

FÖRSTA KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER

ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON

Artikel 2               ”Och på Jesus Kristus, hans enfödde Son, vår Herre”

Artikel 3               ”Jesus Kristus är avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria” 

Artikel 4               ”Jesus Kristus blev pinad under Pontius Pilatus, korsfäst, död och begraven”
 
Artikel 5               ”Jesus Kristus är nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda”
  
Paragraf 1 - Kristus steg ned till ”dödsriket”
 
Paragraf 2 - På tredje dagen är han uppstånden igen ifrån de döda
I.            En händelse som är historisk och ändå mer än historisk
II.           Uppståndelsen – ett verk av den heliga Treenigheten
III.          Uppståndelsens innebörd och betydelse för frälsningen

Artikel 6               ”Jesus är uppstigen till himmelen
och sitter på Gud Fader Allsmäktigs högra sida”
 
Artikel 7               ”Därifrån igenkommande för att döma levande och döda”

 

TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE

 

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register