Hem<< Navigera >>
Artikel 7
”DÄRIFRÅN IGENKOMMANDE
FÖR ATT DÖMA LEVANDE OCH DÖDA”
I. Han skall återkomma i härlighet
Kristus regerar redan genom kyrkan...
668 ”Kristus dog och fick liv igen för att härska över både döda och levande” (Rom 14:9). Kristi himmelsfärd innebär att hans mänskliga natur har del i Guds egen makt och auktoritet: Jesus Kristus är Herre. Han har all makt i himlen och på jorden. ”Han är högt över alla härskare och makter och krafter och herravälden, såväl i denna tiden som i den kommande. Allt lade han under hans fötter” (Ef 1:20-22). Kristus är världsalltets[1] och historiens Herre. I honom når människans och till och med skapelsens historia sin ”sammanfattning”,[2] sin fulländning som ligger på andra sidan tidens och rummets gräns. [450; 518]
669 Kristus är som Herre också huvud för kyrkan, som är hans kropp.[3] Han blev upphöjd och förhärligad och fullgjorde därmed på ett fullkomligt sätt sin sändning. Men han stannar kvar på jorden i sin kyrka. Frälsningen är källan till den auktoritet som Kristus i kraft av den helige Ande utövar när det gäller kyrkan.[4] ”Kyrkan är redan nu Kristi rike, närvarande i mysteriet”,[5] hon är ”den första brodden och begynnelsen av detta rike på jorden”.[6] [792, 1088; 541]
670 Sedan himmelsfärden nalkas Guds frälsningsplan sin fullbordan. Vi befinner oss redan i ”den sista tiden” (1 Joh 2:18).[7] ”Tidsåldrarnas slut har alltså redan kommit till oss. Världens förnyelse är oåterkalleligen beslutad och föregrips i denna tidsålder i verklig mening. Kyrkan präglas redan på jorden av en sann fastän ofullkomlig helighet.”[8] Tecken och under[9] ledsagar kyrkans förkunnelse av Kristi rike, som därigenom träder fram och blir närvarande.[10] [1042; 825; 547]
...i väntan på att allt skall bli honom underlagt
671 Kristi rike är alltså redan närvarande i hans kyrka. Men det har ännu inte kommit ”med makt och stor härlighet” (Luk 21:27)[11] genom Konungens ankomst till jorden. Detta rike angrips fortfarande av de onda makterna[12] även om dessa blivit i grund slagna genom Kristi påsk. Ända till dess att allt blivit honom underlagt,[13] ”till dess det blir nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor, bär pilgrimskyrkan denna världs gestalt genom sina sakrament och ordningar som hör till denna tidsålder. Hon lever alltså inom den skapelse som ännu ropar som i födslovåndor och väntar på att Guds barn skall uppenbaras”.[14] Därför ber de kristna, särskilt i eukaristin,[15] att Kristus skall påskynda sin återkomst och säger till honom:[16] Marana ta – vår Herre, kom! (Upp 22:20).[17] [1043; 769, 773; 1043; 2046; 2817]
672 Kristus försäkrade före sin himmelsfärd att det ännu inte var tid att upprätta det ärorika Messiasrike som Israel väntade på[18] och som enligt profeterna[19] skulle ge människorna ett slutgiltigt tillstånd av rättvisa, kärlek och fred. Den nuvarande tiden är enligt Herren Andens och vittnesbördets tid,[20] men det är också en ”svår tid”,[21] som präglas av den prövning som utgår från det onda[22] och som inte skonar kyrkan[23] och inleder de sista dagarnas strider.[24] Det är en väntans och vakans tid.[25] [732; 2612]
Kristi ankomst i härlighet, Israels hopp
673 Från och med himmelsfärden är Kristi ankomst i härlighet omedelbart förestående[26] även om det inte är vår sak ”att veta vilka tider och stunder Fadern i sin makt har fastställt” (Apg 1:7).[27] Denna eskatologiska händelse kan äga rum när som helst.[28] Ändå ”skjuts den upp” – både händelsen själv och den slutliga prövningen som skall komma före den.[29] [1040; 1048]
674 Messias ankomst i härlighet är i varje ögonblick av historien[30] beroende av att ”hela Israel” kommer till tro på honom.[31] Av dessa är ”en del förstockade”[32] och ”tror inte” (Rom 11:20) på Jesus. Petrus uttrycker detta på följande sätt till judarna i Jerusalem efter pingst: ”Ångra er därför och vänd om, så att era synder blir utplånade. Då skall den tid komma från Herren, då vi får vila ut, och han skall sända er den Messias, som han har bestämt, Jesus, fast himlen måste behålla honom till den dag då allt blir upprättat som Gud har förkunnat genom sina heliga profeter från tidens början” (Apg 3:19-21). Och Paulus instämmer med honom: ”ty om detta att de försköts gav världen försoning, vad skall då deras upptagande ge, om inte liv för de döda? (Rom 11:15). Då judarna ”i sin fulla styrka”[33] antar den messianska frälsningen, efter hedningarna i fullt antal,[34] kommer Guds folk att nå en ”mognad som svarar mot Kristi fullhet” (Ef 4:13) i vilken Gud blir ”allt, överallt” (1 Kor 15:28). [840; 58]
Den sista prövningen för kyrkan
675 Före Kristi ankomst måste kyrkan gå igenom en sista prövning som skall få mångas tro att vackla.[35] Förföljelsen som ledsagar hennes pilgrimsfärd på jorden[36] kommer att avslöja ”det ondas mysterium” i form av en religiös villfarelse som erbjuder människorna en skenbar lösning på deras problem till priset av avfall från sanningen. Den värsta religiösa irrläran är den som kommer från Anti-Krist, det vill säga från en falsk messianism där människan förhärligar sig själv i stället för Gud och hans Messias som kommit i människogestalt.[37] [769]
676 Denna antikristna villfarelse avtecknar sig redan i världen varje gång som man hävdar att det messianska hoppet går i uppfyllelse i historien. Ty detta hopp kan inte bli verklighet förrän efter historiens slut genom den eskatologiska domen. Kyrkan har förkastat denna förfalskning av det kommande Gudsriket – även i dess mera måttfulla gestalt – som uppträder under beteckningen ”millennarism”,[38] framför allt då den antar den politiska formen av en sekulariserad messianism, som är ”perverterad till sitt väsen”.[39] [2425]
677 Kyrkan kommer först att gå in i Guds rikes härlighet genom denna sista påsk, då hon följer sin Herre i hans död och hans uppståndelse.[40] Guds rike skall alltså inte komma i sin fulla verklighet genom en historisk triumf för kyrkan[41] till följd av att utvecklingen ständigt går framåt utan genom att ondskans makt en sista gång släpps loss[42] men blir besegrad av Gud. Då blir kyrkan i full mening Herrens brud som kommer ner ur himlen redo för sin man.[43] I form av en yttersta dom[44] triumferar Gud över det onda sedan den förgängliga världen[45] genomgått en sista kosmisk kris. [1340; 2853]
II. För att döma levande och döda
[1038-1041]
678 I profeternas[46] och Johannes Döparens[47] efterföljd talade Jesus i sin förkunnelse om domen på den sista dagen. Då skall varje människas[48] gärningar och hjärtats hemligheter[49] komma i dagen. Då skall den otro, som ådragit sig skuld och ringaktat Guds nåd, bli fördömd.[50] Inställningen till nästan skall uppenbara om man har tagit emot eller sagt nej till nåden och Guds kärlek.[51] Jesus kommer att säga på den sista dagen: ”Sannerligen, vad ni har gjort för en av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig” (Matt 25:40). [1470]
679 Kristus är det eviga livets Herre. Den fulla rätten att slutgiltigt fälla domen över människornas gärningar och hjärtan tillkommer honom som världens Frälsare. Han har ”förvärvat” denna rätt genom sitt kors. Så har Fadern ”helt överlåtit domen åt Sonen” (Joh 5:22).[52] Men Sonen har inte kommit för att döma, utan för att frälsa[53] och ge liv åt den som är i honom.[54] Det är genom att vägra att ta emot nåden i detta liv som man redan dömer sig själv,[55] får vedergällning efter sina gärningar[56] och rent av kan låta fördömelsen drabba sig själv för evigt genom att vägra att ta emot kärlekens Ande.[57] [1021]
Sammanfattning
| 680 | Herren Kristus härskar redan genom kyrkan, men allt i denna värld har ännu inte blivit lagt under honom. Kristi rikes triumf skall först bli verklighet efter ett sista angrepp av det ondas makt.
|
| 681 | På domens dag då världen tar slut kommer Kristus i härlighet för att fullända det godas slutliga triumf över det onda – gott och ont har vuxit tillsammans som vete och ogräs under historiens lopp.
|
|
682 | Då Kristus kommer i sin härlighet vid tidens slut för att döma levande och döda skall han uppenbara hjärtats innersta tankar och vedergälla varje människa efter hennes gärningar. Han skall döma henne i enlighet med hennes ja eller nej till nåden.
|
<<
>>
Navigation
FÖRTEXTER
FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN
FÖRSTA AVDELNINGEN
”JAG TROR – VI TROR”
ANDRA
AVDELNINGEN
BEKÄNNELSEN AV DEN KRISTNA TRON
FÖRSTA
KAPITLET
JAG TROR PÅ GUD FADER
ANDRA KAPITLET
JAG TROR PÅ JESUS KRISTUS, GUDS ENFÖDDE SON
Artikel 2
”Och på Jesus Kristus,
hans enfödde Son, vår Herre”
Artikel 3
”Jesus Kristus är
avlad av den helige Ande,
född av jungfrun Maria”
Artikel 4
”Jesus Kristus blev
pinad under Pontius Pilatus,
korsfäst, död och begraven”
Artikel 5
”Jesus Kristus är nedstigen till dödsriket,
på tredje dagen uppstånden igen ifrån de döda”
Artikel 6
”Jesus är uppstigen till himmelen
och sitter på Gud Fader Allsmäktigs högra sida”
Artikel 7
”Därifrån igenkommande
för att döma levande och döda”
I. Han skall återkomma i härlighet
II.
För att döma levande och döda
TREDJE KAPITLET
JAG TROR PÅ DEN HELIGE ANDE
ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET
TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS
FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN
Register