<<  Navigera  >>

Artikel 5

DE SJUKAS SMÖRJELSE

1499     ”Genom den heliga smörjelsen av de sjuka och presbyterernas förbön anbefaller hela kyrkan de sjuka åt den lidande och förhärligade Herren och ber att han skall upprätta och rädda dem. Ja, hon uppmanar dem att frivilligt förena sig med Kristi lidande och död och så bidra till gudsfolkets bästa.”^[1]

I. Grundvalen för de sjukas smörjelse
i frälsningsordningen

1500     Sjukdom och lidande har alltid ansetts som mycket svåra problem som utgör en prövning för människans liv. I sjukdomen erfar människan sin maktlöshet, sina gränser och sin ändlighet. I varje sjukdom skymtar vi döden. [1006]

1501     Sjukdom kan medföra ångest, självkoncentration och ibland också förtvivlan och uppror mot Gud. Den kan också göra personen mera mogen, hjälpa honom att i sitt liv urskilja det som inte är väsentligt för att vända sig mot det som är väsentligt. Mycket ofta åstadkommer sjukdomen att man söker Gud och återvänder till honom.

Den sjuke inför Gud

1502     I Gamla testamentet ser människan sjukdomen inför Guds ansikte. Det är inför Gud som hon brister ut i klagan^[2] och det är hos honom, livets och dödens Herre, som hon ber om att bli botad.^[3] Sjukdomen blir en väg till omvändelse,^[4] och Guds förlåtelse en inledning till helande.^[5] Israel erfar att sjukdomen på ett hemlighetsfullt sätt är bunden till synden och det onda, och att Guds trofasthet enligt hans lag ger livet tillbaka: ”Ty jag är Herren, din läkare” (2 Mos 15:26). Profeten anar att lidandet också kan vara meningsfullt som återlösning för andras synder.^[6] Slutligen förkunnar Jesaja att Gud skall låta en tid randas för Sion då han förlåter all skuld och botar all sjukdom.^[7] [164; 376]

Kristus, läkaren

1503     Kristi medlidande med de sjuka och hans talrika helanden av alla slags sjuka människor^[8] är ett lysande klart tecken på att ”Gud har besökt sitt folk”^[9] och att Guds rike är mycket nära. Jesus har inte bara makt att bota, utan också att förlåta synder:^[10] han har kommit för att bota hela människan, själ och kropp; han är den läkare som de sjuka behöver.^[11] Hans medlidande med alla dem som lider går så långt att han identifierar sig med dem: ”Jag var sjuk och ni såg till mig” (Matt 25:36). Hans särskilda kärlek till de sjuka har oupphörligt under århundradenas gång väckt de kristnas alldeles särskilda uppmärksamhet för alla dem som lider till kropp och själ. Och denna uppmärksamhet är ursprunget till de outtröttliga ansträngningarna för att hjälpa dem. [549; 1421; 2288]

1504     Ofta uppmanar Jesus de sjuka att tro.^[12] Han använder sig av tecken för att bota: saliv och handpåläggning,^[13] gyttja och tvagning.^[14] De sjuka försöker att röra vid honom,^[15] ”ty det gick ut kraft från honom, och han botade alla” (Luk 6:19). Likaså fortsätter Kristus i sakramenten att ”röra” vid oss för att bota oss. [695, 1116]

1505     Upprörd av så mycket lidande låter sig Kristus inte bara beröras av de sjuka, utan gör deras elände till sitt: ”Han tog vår svaghet, och han lyfte av våra sjukdomar” (Matt 8:17).^[16] Han botade inte alla sjuka. Hans helanden var tecken på Guds rikes ankomst. De förebådade ett grundligare helande: segern över synd och död genom hans påsk. På korset tog Kristus på sig hela det ondas börda^[17] och tog bort ”världens synd” (Joh 1:29), av vilken synden bara är en följd. Genom sitt lidande och sin död på korset gav Kristus en ny mening åt lidandet: hädanefter kan det göra oss lika honom och förena oss med hans frälsande lidande. [440; 307]

”Bota de sjuka”

1506     Kristus manar sina lärjungar att följa honom och i sin tur ta på sig sitt kors.^[18] När de följer honom får de en ny syn på sjukdomen och de sjuka. Jesus förenar dem med sitt liv i fattigdom och tjänande. Han låter dem delta i den tjänst som utgörs av hans medlidande och helande: ”De gav sig i väg och predikade att alla skulle omvända sig, och de drev ut många demoner och smorde många sjuka med olja och botade dem” (Mark 6:12-13). [859]

1507     Den uppståndne Kristus förnyar denna sändning – ”I mitt namn... skall de lägga sina händer på sjuka och göra dem friska” (Mark 16:17-18) – och bekräftar den genom de tecken som kyrkan utför under det att hon åkallar hans namn.^[19] Dessa tecken visar på ett särskilt sätt att Jesus verkligen är ”Gud som frälser”.^[20] [430]

1508     Den helige Ande ger åt vissa personer en särskild nådegåva att hela människor^[21] för att visa på kraften i den Uppståndnes nåd. Men inte ens de innerligaste böner uppnår alltid att alla sjukdomar botas. Så måste Paulus lära sig av Herren att ”min nåd är allt du behöver. Ja, i svagheten blir kraften störst” (2 Kor 12:9), och att det lidande som måste uthärdas kan ha den mening som uttrycks i följande sats: ”Vad som ännu fattas i Kristi lidanden, det lider jag i mitt eget kött, för hans kropp som är kyrkan” (Kol 1:24). [798; 618]

1509     ”Bota sjuka!” (Matt 10:8). Detta uppdrag har kyrkan tagit emot av Herren och försöker att förverkliga det genom de omsorger hon visar de sjuka och de förböner hon ledsagar dem med. Hon tror på Kristi livgivande närvaro, han som är läkare för själ och kropp. Denna närvaro är särskilt verksam i sakramenten, på ett alldeles speciellt sätt i eukaristin, det bröd som ger evigt liv.^[22] Paulus antyder sammanhanget mellan eukaristin och den kroppsliga hälsan.^[23] [1405]

1510     Men den apostoliska kyrkan känner till en särskild rit till gagn för de sjuka, vilket Jakob vittnar om: ”Är någon av er sjuk, skall han kalla till sig församlingens presbyterer, och de skall smörja honom med olja i Herrens namn och be böner över honom. Deras bön i tro skall rädda den sjuke, och Herren skall göra honom frisk. Och har han syndat, skall han få förlåtelse” (Jak 5:14-15). Traditionen har i denna rit sett ett av kyrkans sju sakrament.^[24] [1117]

Ett sakrament för de sjuka

1511     Kyrkan tror och bekänner att det bland de sju sakramenten finns ett sakrament som är särskilt avsett för att styrka dem som prövas i sjukdom, nämligen de sjukas smörjelse:

1513     Den apostoliska konstitutionen Sacram unctionem infirmorum av den 30 november 1972 bestämde efter Andra Vatikankonciliet^[28] att hädanefter följande skall iakttas:

II. Vem tar emot och förvaltar detta sakrament?

1514     De sjukas smörjelse ”är ett sakrament inte endast för dem som befinner sig i yttersta livsfara. Därför är den rätta tiden för dess mottagande utan tvivel inne redan då den troende kommer i närheten av livsfara på grund av sjukdom eller ålderdomssvaghet”.^[30]

1515     Om en sjuk människa som har tagit emot smörjelsen återvinner sin hälsa kan hon om hon råkar ut för en ny allvarlig sjukdom på nytt ta emot detta sakrament. Då det rör sig om samma sjukdom kan detta sakrament upprepas om sjukdomen blir allvarligare. Det är lämpligt att ta emot de sjukas smörjelse inför en viktig operation. Detsamma gäller för äldre vilkas skröplighet tilltar.

”...skall man tillkalla kyrkans presbyterer”

1516     Endast präster (biskopar och presbyterer) är förvaltare av de sjukas smörjelse.^[31] Det är herdarnas plikt att undervisa de troende om det goda man tar emot i detta sakrament. De troende bör uppmuntra de sjuka att tillkalla prästen för att ta emot detta sakrament. De sjuka bör förbereda sig för att ta emot det med goda förutsättningar, med hjälp av sin herde och hela den kyrkliga gemenskapen som manas att på ett alldeles särskilt sätt omge de sjuka med sina böner och sina broderliga omsorger.

III. Hur firas detta sakrament?

1517     I likhet med alla andra sakrament är de sjukas smörjelse en liturgisk gudstjänst med gemenskapskaraktär,^[32] antingen den äger rum i familjen, på sjukhuset eller i kyrkan, gäller en enda sjuk person eller en grupp sjuka. Det är mycket lämpligt att den firas i mässan, som är åminnelsen av Herrens påsk. Om omständigheterna är gynnsamma kan firandet av sakramentet föregås av botens sakrament och följas av eukaristins sakrament. Som Kristi påsksakrament bör alltid eukaristin vara det sista sakramentet på den jordiska pilgrimsvandringen, ”färdkosten” för ”övergången” till det eviga livet. [1140; 1524]

1518     Ord och sakrament utgör en odelbar enhet. Ordets liturgi, som föregås av en botakt, inleder gudstjänsten. Kristi ord och apostlarnas vittnesbörd väcker den sjukes och gemenskapens tro för att kunna be Herren om kraften från hans Ande.

1519     Den sakramentala gudstjänsten består huvudsakligen av följande beståndsdelar: ”kyrkans presbyterer”^[33] lägger tyst händerna på de sjuka; de ber över de sjuka i kyrkans tro;^[34] detta är den epikles (bön om den helige Andes ankomst) som är avsedd för detta sakrament; de utför sedan smörjelsen med olja, som om möjligt skall vara vigd av biskopen.

               Dessa liturgiska handlingar pekar på vilken nådegåva detta sakrament ger åt de sjuka.

IV. Verkningar av denna sakramentala gudstjänst

1520     En särskild gåva av den helige Ande. Den främsta nådegåva som förmedlas av detta sakrament är en tröstens, fridens och modets nåd för att övervinna de svårigheter som utmärker ett allvarligt sjukdomstillstånd eller ålderdomens skröplighet. Denna nåd är den helige Andes gåva som förnyar förtröstan och tron på Gud och ger styrka mot den Ondes frestelser, modlöshetens frestelse och dödsångest.^[35] Detta bistånd från Herren genom kraften av hans Ande vill ge den sjuke läkedom för själen, men också för kroppen, om detta är Guds vilja.^[36] ”Och har han syndat, skall han få förlåtelse” (Jak 5:15).^[37] [733]

1521     Föreningen med Kristi lidande. Genom nåden från detta sakrament får den sjuka människan kraften och gåvan att förena sig innerligare med Kristi lidande. Hon vigs på sätt och vis för att bära frukt genom att bli likgestaltad med Återlösarens frälsande lidande. Lidandet, som är en följd av ursynden får en ny mening: det blir ett deltagande i Kristi frälsningsverk. [1535; 1499]

1522     En nåd som präglas av kyrkan. De sjuka som tar emot detta sakrament i det att de ”frivilligt förenar sig med Kristi lidande och död” bidrar så ”till Guds folks bästa”.^[38] Då kyrkan firar detta sakrament inskrider hon i de heligas gemenskap för den sjukes bästa. Och den sjuka människan bidrar i sin tur genom nåden från detta sakrament till kyrkans helgelse och alla människors bästa. För dem lider kyrkan och offrar sig genom Kristus åt Gud, Fadern. [953]

1523     Förberedelse för den sista resan. Om de sjukas smörjelses sakrament ges åt alla dem som lider av allvarliga sjukdomar och svagheter så sker detta med ännu större rätt med dem som står i begrepp att lämna detta liv.^[39] Därför har man också kallat det sacramentum exeuntium (de döendes sakrament).^[40] De sjukas smörjelse avslutar den process som gör oss likformiga med Kristi död och uppståndelse liksom dopet påbörjat den. Den fullbordar de smörjelser som ledsagar det kristna livet. Smörjelsen vid dopet inpräglade sigillet på det nya livet. Smörjelsen vid konfirmationen gav oss styrka för kampen i detta liv. Och denna sista smörjelse ger slutet av vårt jordiska liv en stabil förskansning varifrån man kan bereda sig för den sista kampen innan man går in i Faderns hus.^[41] [1020; 1294; 1020]

V. Färdkosten, den kristnes sista sakrament

1524     Åt dem som skall lämna detta liv erbjuder kyrkan förutom de sjukas smörjelse eukaristin som färdkost. Den kommunion, den delaktighet i Kristi kropp och blod som man tar emot i det ögonblick då man står i begrepp att gå till Fadern får en särskild betydelse och vikt. Den är en sådd för det eviga livet och kraft till uppståndelse, enligt Herrens ord: ”Den som äter mitt kött och dricker mitt blod har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den sista dagen” (Joh 6:54). Eukaristin är sakrament för Kristi död och uppståndelse och är sakrament för övergången från döden till livet, från denna värld till Fadern.^[42] [1392]

1525     Så bildar dopets, konfirmationens och eukaristins sakrament en enhet som kallas den ”kristna initiationens sakrament”. Och på samma sätt kan man säga att boten, de sjukas smörjelse och eukaristin i egenskap av färdkost vid avslutningen av det kristna livet utgör ”sakramenten som är förberedelse för det himmelska hemlandet” eller de sakrament som avslutar pilgrimsfärden. [1680; 2299]

 
Sammanfattning

<<    >>

Navigation

FÖRTEXTER

FÖRSTA DELEN
TROSBEKÄNNELSEN

ANDRA DELEN
FIRANDET AV DET KRISTNA MYSTERIET

FÖRSTA AVDELNINGEN
DEN SAKRAMENTALA FRÄLSNINGSORDNINGEN 

ANDRA AVDELNINGEN
KYRKANS SJU SAKRAMENT

FÖRSTA KAPITLET
DEN KRISTNA INITIATIONENS SAKRAMENT

ANDRA KAPITLET
HELANDETS SAKRAMENT

Artikel 4               Botens och försoningens sakrament

Artikel 5               De sjukas smörjelse

I.            Grundvalen för de sjukas smörjelse i frälsningsordningen
II.           Vem tar emot och förvaltar detta sakrament?
III.          Hur firas detta sakrament?
IV.         Verkningar av denna sakramentala gudstjänst
V.           Färdkosten, den kristnes sista sakrament

TREDJE KAPITLET
SAKRAMENT I GEMENSKAPENS TJÄNST

FJÄRDE KAPITLET
ANDRA LITURGISKA HANDLINGAR

TREDJE DELEN
LIVET I KRISTUS

FJÄRDE DELEN
DEN KRISTNA BÖNEN

Register